kommendant. Den föregåendes kusin och son till vice presidenten Henrik Danckwardt och Elisabeth Clerck.
D. ingick 1697 som fänrik vid Västgöta-Dals regemente, tog 1703 transport till ett småländskt regemente, där han blef öfverstlöjtnant, och utnämndes 1716 till öfverste och kommendant på Karlstens fästning, hvarest han tre år därefter genom en neslig kapitulation satte en fläck på sitt namn. Enligt en berättelse skall Tordenskjold vid belägringen 1719, förklädd till fiskare, insmugit sig i fästningen och därigenom kommit i tillfälle att utspana allt som rörde stadens och öns försvar. Några dagar därefter eröfrades staden, men för att äfven komma i besittning af fästningen inbillade T. D. att tjugutusen danskar voro i antågande, hvarjämte han lät förstå, att han redan hade en betydlig styrka hos sig. Den bedragna kommendanten sände en officer ner i staden för att inhämta närmare underrättelser. Denne emottogs af Tordenskjold med så förekommande gästfrihet, att, då han skulle bese trupperna, hans blick var så omtöcknad, att han icke märkte att samma trupper defilerade förbi honom flera gånger. När han återkommit till fästningen, berättade han därför, att Tordenskjold hade flera tusen man hos sig, ehuru det i själfva verket endast var några hundra. D. blef förskräckt och begynte redan dagen därpå att dagtinga. Den djärfve Tordenskjold gick då, endast åtföljd af en trumslagare, upp i fästningen och förmådde kommendanten att uppgifva densamma mot fritt aftåg för besättningen, med all militärisk heder, flygande fanor och klingande spel samt proviant för en månad. Den 15 juli öppnade fästningen sina portar, utan att ha lidit det minsta af fiendens kulor eller förlorat en enda man af sin besättning. D. häktades och dömdes af en krigsrätt d. 5 sept. till döden och »måste han så, på galgabacken vid Göteborg, med hufvudet umgälla sin snöda lättsinnighet, androm slikom till skräck och varnagel».
Gift 1719 med Juditha Insenstjerna.
