krigare. Född 1685; den föreg. brorsson och son af korporalen vid lifdrabantkåren Arvid Dahlberg och Anna Ragg.
Vid nitton års ålder inskrifven i rullorna, började D. sin bana i Carl XII:s ryska krig, som dragon vid general Buchwalds regemente, och slutade den som fånge vid Dnieperströmmen. Efter slaget vid Pultava förd till Moskva, måste han där, jämte ett par andra svenska officerare, skaffa sig uppehälle genom att sy handskar åt en tysk köpman. Vid en spatsertur en afton öfverfölls D. af några ryssar och blef så illa slagen, att han låg sjuk i tre månader. Af tacksamhet mot sin värdinna, som vårdade honom, biföll han att gifta sig med hennes brorsdotter, men då fordringarna gingo därhän, att han skulle afsvärja luterska läran och kvarstanna i Ryssland, beslöt han att fly öfver till Finland. Rymningen verkställdes, men bedragen af sin vägvisare, ertappades han i Pleskov och återfördes till Moskva, hvarifrån han åter rymde och utgaf sig för tysk, samt tog tjänst hos ryska generalen Volkonski, med hvilken han följde till Preussen. Där rymde han från denne i Mitau, men fasttogs och kastades i ett fängelsetorn, smidd till händer och fötter i järnbojor. Efter fyra månaders oerhörda lidanden friköptes han ändtligen af landshöfding Fitinghoff och kom 1713 till Sverige, där han året därpå befordrades till löjtnant. Under norska fälttåget 1718 utnämnd till kapten, deltog han tjugutre år därefter i slaget vid Willmanstrand, där han åter råkade ut för sin gamla otur med ryssarna. Svårt sårad i högra armen, blef han tillfångatagen och utplundrad af en kossack och undkom med möda, efter tre dagars vandring i de ödsliga skogarna, till svenska högkvarteret. Stadsmajor i Malmö 1742. Död d. 5 mars 1772.
Gift med Anna Margareta Holftz.
