krigare. Född d. 1 nov. 1691. Föräldrar: kryddkrämaren i Stockholm Thomas Cuninghame, som 1659 inflyttade till Sverige från Skotland, och Ester Hajock.
Fadern, som var handlande, ville uppfostra sonen
för samma yrke, men kommen till mognare ålder
utbytte denne alnen mot svärdet och utförde sin
första krigsbragd som artillerist i slaget vid
Helsingborg. Vid Tönningen tillfångatogs han,
men räddade sig genom flykten och deltog i
Carl XII:s tåg mot Norge 1718. Följande år
kämpade han mot ryssarna i Roslagen samt utnämndes
under finska kriget 1742 till tygmästare
vid artilleriet. Naturaliserad svensk adelsman
1747, invaldes han 1756 till ledamot af Vetenskapsakademien
och blef året därefter öfverste
vid artilleriet med säte och stämma i krigskollegium
såsom generalfälttygmästare. Lika oförtruten
ämbetsman som behjärtad krigare, införde C.
viktiga förbättringar vid krutbruken och styckgjuterierna,
hvarigenom de svenska kanonerna
vunno ett stort anseende hos utlänningarna. Han
var den förste som i Sverige inrättade en modellkammare
för artillerivetenskapen. Död, ogift, i
Karlskrona d. 23 aug. 1759.
