Vid faderns död, aderton år gammal, företog C. en utrikes resa, hvarunder han mest uppehöll sig i Paris, där han med ungdomens hela liflighet hängaf sig åt den franska hufvudstadens förströelser. Under tiden anlände dit den svenska grefven C. G. von Königsmarck, en brorson till den frejdade fältmarskalken. Af aktning för hans lysande namn gaf Ludvig XIV åt den unge svensken ett eget regemente, som denne äflades att förse med adelsmän, särskildt svenskar, hvarigenom C. kom att få en anställning i franska armén 1683. Efter nio års tjänstgöring, hvarunder han deltagit i flera bataljer och öfverallt utmärkt sig för sitt oförskräckta mod, lämnade han Frankrike som kapten och ingick vid den hjälpkår, som Carl XI lämnade först åt österrikarna och sedan åt holländarna. C. öfvergick sedan i holländsk tjänst och deltog i flera krig. Han steg från den ena graden till den andra och befordrades slutligen 1744 till general-en-chef öfver holländska armen. Han var då åttiotre år gammal och önskade att bli befriad från all aktiv tjänstgöring. Det oaktadt uppdrog regeringen åt honom 1747 befälet öfver den viktiga fästningen Bergen op Zoom, och då denna kort därefter eröfrades af fransmännen, måste C., ehuru frikänd af krigsrätten, därför uppbära de bittraste förebråelser. Han dog på sitt landtgods Nemelaer d. 3 juli 1751. C. blef 1720 svensk friherre.
Gift 1695 med Trajectina Anna Elisabet
Tuyl van Zeroorskerken.
