lärd. Född i Åkerby i Uppland d. 15 mars 1568. Föräldrar: kyrkoherden Tomas Matthiæ och Magdalena Andersdotter.
Anställd i k. kansliet 1590, kallades han till akademisekreterare i Uppsala, hvilken tjänst han dock icke kom att tillträda, och fungerade som notarie vid Uppsala möte 1593. Bemärkt af konung Carl IX för sin ovanliga lärdom, erhöll han det lika viktiga som ärofulla förtroendet, att, jämte Johan Skytte, vara lärare för den unge Gustaf Adolf. Han blef riksarkivarie 1609, med hvilken befattning Gustaf II Adolf förenade posten som förste vårdare af rikets antikviteter och k. biblioteket. Hvad hans lif i öfrigt beträffar, var det helt och hållet ägnadt åt vetenskaperna. Redan som yngling hade han med förkärlek och ovanlig framgång studerat de klassiska språken. Som teolog och kännare af de österländska språken ansågs han som en af de yppersta på sin tid; i geometri, astronomi, mekanik och arkitektur ägde han så grundliga insikter, att Carl IX var betänkt på att låta honom göra en resa till Italien, för att där fullkomna sig i dessa vetenskaper. I fäderneslandets antikviteter kallas han »nästan oförliknelig» och var i kemi och andra naturvetenskaper, liksom i poesi och historia, väl hemmastadd. B. befattade sig också med den svenska rättskrifningen och syntaxen. Med all sin lärdom förmådde han likväl icke undandraga sig tidslynnets inflytande. Af en öfverhandtagande böjelse för kabbalistiska grubblerier förvillade han sig i mystikens irrgångar, så att han uträknade och förutsade världens undergång till en viss dag. Denna dag skulle inträffa på hösten. Men en dylika hemligheters utforskande icke mindre förfaren apotekare Simon Wolimhaus i Uppsala hade genom andra beräkningar kommit till den slutsats, att denna förstörelse icke skulle inträffa förrän på våren följande året. De båda lärda kommo härom i tvist, förifrade sig och, då ingendera af dem ville gifva efter, ingicks ett vad, då bägge uppsatte sina gårdar i Uppsala. När den af B. bestämda höstdagen gått förbi och världsbyggnaden orubbad stod kvar, fordrade Wolimhaus att komma i besittning af gården, som tilllörde B. Denne invände, att man först borde afbida den bestämda vårdagen för att se om Simons uträkningar vore tillförlitligare. Så skedde, och då det visade sig att Wolimhaus icke var bättre spåman än B., behöllo hvar en sin gård och hade allmänhetens åtlöje på köpet.
Man har efter B. en mängd arbeten i synnerhet i fornforskning, såsom: Runa-A-B-C-boken 1611; Monumenta Helsingica 1624, o. s. v. B. upptäckte och utgaf En nyttigh bok om konunga styrilse och höfdinga 1634. Död på sin gård Vårdsätra nära Uppsala d. 22 okt. 1652.
Gift 1: med Margareta Martini och 2: med Ingeborg Guntheri.
