drottning Kristinas gunstling. Född 1610 i Sens i Champagne; son af en barberare Michon och Anna Bourdelot, efter hvilkens bror, som skall ha besörjt hans uppfostran, B. sedan upptog tillnamnet.
Efter att i ungdomen ha studerat apotekareyrket, slog han sig på medicinska studier och blef läkare hos prins Henrik af Condé.
På förord af sin vän, den lärde Salmasius, som en tid ägde drottning Kristinas bevågenhet, inkallades B. 1652 till Sverige såsom läkare, och lyckades i denna egenskap återställa drottningens hälsa, hvarefter han inom kort blef den mest gynnade af hennes gunstlingar. Detta uppväckte en allmän afund och B. försummade icke, att genom sin lättsinnighet, sitt öfvermod och sitt bitande skämt ännu mera öka oviljan. Slutligen gick denna så långt att grefve M. G. de la Gardie till drottningen aflämnade en formlig förklaring, att både han och flera bland de högre ämbetsmännen ämnade öfvergifva hofvet, om B. icke aflägsnades. Kristina klagade högt och bittert, att ingen mer än hon förstod att rätt värdera den utmärkte främlingen. Men antingen nu drottningen eller B. själf icke längre vågade trotsa det stigande missnöjet, allt nog, den förra fann ingen annan utväg än att bortskicka den hatade utländingen. »Lastad med guld och förbannelser i täflande mängd», lämnade B. Sverige och begaf sig till Frankrike, där han på Kristinas rekommendation erhöll ett abbotstift. Men äfven här råkade han i långa och häftiga tvister med de underlydande munkarna och tillbringade sin återstående lifstid i Paris, där han dog 1686.
