romanförfattare, skald. Född d. 24 mars 1825 i Borås. Föräldrar: kyrkoherden därstädes, fältprosten Anders Bjursten och Johanna Helena Borgström.
B. blef student i Uppsala 1844, filosofie doktor 1851 och utnämndes, efter att i nio år beklädt åtskilliga extra lärarebefattningar vid hufvudstadens skolor, 1860 till lektor i svenska och latinska språken vid Stockholms gymnasium. Redan under sin studenttid försökte sig B. som vitter författare och ägnade, efter vunnen filosofisk grad, alla de stunder hans lärarekall lämnade honom öfriga till en oförtruten skriftställareverksamhet i alla möjliga riktningar. Så har man af honom flere romaner: Ödets lek 1850; Egoismen 1852; Gyltas grotta 1853; Öfverste Stobée 1854; Två flammor 1860, m. m.; åtskilliga diktsamlingar: Minnen från Gripsholm; Gefion; Napoleon-Prometeus, m. fl.; tillfällighetsstycken, recensioner, kåserier, mycket använda läro- och läseböcker, litterärt-polemiska tidningsartiklar, flera öfversättningar, m. m.
Utan att kunna räknas till dem, som fått en högre skaldegåva på sin lott, har dock B. i flera af sina dikter ådagalagt en obestridlig poetisk talang och framför allt en ovanlig lätthet att med rim och ord skänka åt sina tankar det poetiska omhöljet. Efter någon tids sjuklighet afhände B. sig lifvet under ett tillfälligt vistande i Uppsala d. 11 nov. 1866.
Ogift.
