arkbolog. Född i Timrå socken i Medelpad d. 22 juli 1696. Föräldrar: häradshöfdingen Mauritz Björner och Anna Katarina Teet.
Student i Uppsala 1715 vinnlade han sig i synnerhet om studiet af de nordiska antikviteterna och utgaf 1717 en akademisk afhandling De Suedia boreali, som för honom banade vägen till den lärde Johan Peringskölds ynnest och blef en orsak till, att den unge författaren s. å. kallades till hufvudstaden för att emottaga en kanslistbeställning i antikvitetskollegium. Vid den yngre Peringskölds död 1725 utnämnd till sekreterare i samma ämbetsverk, ägnade han med otrolig flit sin tid och sina kunskaper åt utredningen och beskrifvandet af nordens fornålder och befordrades 1738 till assessor i antikvitetskollegium hvilken befattning han innehade till sin död 1750.
Som fornforskare var B. högt uppburen af sin samtid och i synnerhet af utländska lärda. Hans efterlämnade skrifter äro förnämligast: Nordiska kämpadater 1737; Inledning till yfverborna Göters gamla häfder 1738; Alfvarsamma Frågotankar om en public Satyrist 1739, en stridsskrift mot Dalin, Nordisk hjeltaprydnad 1739, samt Svea Rikes Häfdaålder 1748.
Om än en sundare kritik måste förkasta det mesta af hans vågade
förslagsmeningar och spränglärda försök att föra den nordiska
historiens ålder så högt upp i tiden som möjligt, så måste den
rättvisa alltid honom vederfaras, att han haft få sina likar i flit
och arbetsamhet samt i nit och kärlek för vetenskapen.
