biskop. Född i Göteborg d. 30 maj 1806. Föräldrar: lektorn vid gymnasium därstädes, professor Elias Daniel Björck och Elisabet Ulrika Santesson.
Student i Uppsala 1822 och promoverad filosofie doktor därstädes 1833, valde B. kyrkans tjänst till lefnadsmål och lät prästviga sig 1834. Redan 1832 hade han blifvit anställd som kollega vid Göteborgs lärdomsskola och tjänstgjorde efter sin prästvigning som pastorsadjunkt vid domkyrkan. Han utnämndes 1842 till kyrkoherde i Uddevalla. Af en vacklande hälsa manad att se sig om efter en mindre ansträngande verksamhetskrets, sökte han adjunkturen i pastoralteologi i Uppsala och tillträdde den 1853. Tre år därefter genom stiftets val föreslagen i första rummet till biskop i Göteborgs stift, utnämndes han till detta ämbete 1856. Såsom själfskrifven ledamot bevistade han de sista ståndsriksdagarna, då han talade för representationsförändringen, och var vid 1867 års riksdag ledamot af Första kammaren. Inom sitt stift bidrog han till upprätthållande af den där häfdvunna Schartauanismen, ehuru hans milda lynne bevarade honom från ytterligheter.
Vid sidan af den verksamhet, som ålåg honom såsom universitetets lärare, utgaf B. i Uppsala Pastoral-Tidning, månadsblad 1854-56, och har såsom biskop författat och utgifvit Bibliskt-Lutherskt Veckoblad 1861. Teologie doktor 1860. Död d. 3 jan. 1888.
Gift 1832 med Sofia Elisabet Pripp.
