läkare, kirurg. Född i Stockholm d. 2 jan. 1765.
Föräldrar: assessorn i Collegium medicum Per af Bjerkén och Margareta Christiernin.
Student i Uppsala 1781, valde B. af böjelse läkarevägen och erhöll förtroendet, att, ehuru ännu blott kirurgie studiosus, tjänstgöra som fältskär och sjukhusläkare under kriget i Finland 1789. Sedan han 1792 aflagt sina akademiska examina och följande året disputerat för medicinska graden, företog han en utrikes resa, hvarunder han dels i London under den berömde Henry Cline, dels i Paris utbildade sin öfverlägsna kirurgiska skicklighet. 1796 återvände B. till fosterlandet, där han snart erkändes som den främsta auktoriteten i sitt fack. Själfva Acrel skänkte honom beröm. 1802 erhöll han titel af k. förste lifmedikus och utnämndes 1808 till förste fältmedikus. Den i Finland sammandragna armén hade begärt att få B. till läkare, och han ägnade sig på själfva slagfältet med dödsförakt åt de sårades skötsel. I febr. 1809 lämnade B. Finland för att verka som öfverkirurg vid Serafimerlasarettet. Två år därefter blef han öfverfältläkare och 1817 brigadläkare.
B. var på sin tid Sveriges största kirurg. I en mängd svåra fall lyckades hans operationer förundransvärdt och han hade alltid ett stort tillopp af sjuka som af honom hoppades sin räddning. Under de senare åren öfverlämnade han sig för mycket åt vällefnad och erkände själf, att han icke fullt litade på sin hand, förrän han genom några glas förskaffat henne den erforderliga säkerheten. Det berättas äfven, att han vid underrättelsen om Carl XIII:s död skall hafva yttrat: »Då dör kungen i kirurgien snart också», en profetia som slog in tre veckor därefter, då han i Jönköping träffades af ett slaganfall, hvilket utsläckte hans lif d. 24 febr. 1818. Ledamot af Vetenskapsakademien.
Gift 1: 1798 med Brita Catarina Lindh och 2: 1811 med
Sofia Christina Wetterqvist.
