amiral,sjöhjälte. Född d. 24 april 1615; den föregåendes son.
Fem år gammal vid faderns död, fick han under anhörigas tillsyn en vårdad uppfostran och valde sedan sjötjänsten till sitt levnadsyrke.
1641 befordrad till skeppsmajor, deltog han under danska sjökriget 1644 med stor utmärkelse i sjöslaget vid Femern och den äfventyrliga, men lyckligt genomförda, reträtten ur Kielfjorden och blef s. å. amirallöjtnant.
1650 utnämnd till guvernör, eller, som det kallades, öfverhofmästare hos arfprinsen Carl Gustaf, upphöjdes han 1652 till friherre med en del af Pyhäjoki socken i Finland till friherreskap, och blef följande året riksråd. När danskarna 1657 ånyo förklarat Sverige krig, reste B., som 1654 blef amiral, åter till sjös och sammandrabbade, både detta och följande året, flera gånger med danska och holländska flottorna. Hans sista mandat var sjöträffningen i Bält 1659, där han, ehuru betydligt underlägsen, måste inlåta sig i en drabbning med de förenade flottorna. Under bataljen träffades han i vänstra höften af en falkonetkula och måste för sin återstående lifstid gå på kryckor. På sin dödsbädd i Göteborg lät Carl X kalla till sig amiral B., sin forne guvernör, räckte honom handen och sade: »Farväl, min hederlige Bjelkenstjerna! Tack för hvar dag vi varit tillsammans!» Två år därefter - d. 30 juli 1662 - följde B. den aflidne konungen. Såret från Bält lade honom i grafven.
Gift 1643 med friherrinnan Barbro Åkesdotter Natt och Dag.
