delaktig i Gustaf III:s mord. Född d. 10 maj 1742; den föregåendes son.
B. ingick i yngre år i konungens kansli, hvarest han icke hunnit längre än till e. o. kanslist med titel k. sekreterare, då han bevistade riksdagen i Gäfle 1792 och där valdes till fullmäktig och ordf. i riksgäldskontoret. Han kom likväl aldrig att inträda i denna befattning. Invecklad i sammansvärjningen mot Gustaf III, undandrog han sig det ansvar, som drabbade hans medbrottslingar genom att intaga förgift, hvaraf han afled d. 22 mars 1792.
I sina sista stunder efterskickade han en präst, d. v. kyrkoherden sedermera biskopen M. Lehnberg, och yppade för honom sin delaktighet i mordanläggningen och redogjorde för de bevekelsegrunder, som förmått honom att i den ingå. Då han, oaktadt Lehnbergs föreställningar, envist nekade att uppge några af de sammansvurna, var Lehnberg svagnog, att anmäla förhållandet i polisen. Polismästaren Liljensparre skyndade genast till B. för att förmå honom till bekännelse och anskaffa en läkare. Men oaktadt alla bemödanden afled B. några få timmar efter giftets intagande. Svea hofrätt, på hvars befallning Lehnberg sedermera meddelade hvad som blifvit honom under biktens insegel anförtrodt, dömde att B. »förverkat adeligt namn och värdighet samt att Ture Stenssons döda kropp skulle af skarprättaren utföras samt gräfvas i galgbacken neder». Domen gick också i verkställighet.
Med B. utgick på svärdssidan den friherrliga ätten Bielke.
Gift 1768 med Hedvig Charlotta von Fuhrman.
