präst, historieforskare. Född d. 26 sept 1775 i Villstad af Vexiö stift, där fadern Daniel Bexell var kyrkoherde. 1793 underofficer vid Jönköpings regemente, utnämndes han 1795 till lifdrabant hos Gustaf IV Adolf. Sedan B. blifvit löjtnant i armén tog han afsked ur krigstjänsten 1800 och begaf sig till Lund för att bereda sig för den prästerliga banan. Prästvigd 1801, utnämdes han s. å. till hofpredikant och kom därigenom i beröring med d. v. öfverhofpredikanten Lehnberg, efter hvilken B. sökte bilda sitt predikosätt. År 1812 tillträdde B. Grimetons och Rolfstorps pastorat i Halland, hvarest han sedan verkade i femtiotvå år, däraf fyrtiosju jämväl som häradsprost i Varbergs kontrakt. Alla lediga stunder använde han till historiska och arkeologiska forskningar, hvars frukter han meddelat i Hallands historia och beskrifning 1817-19; Bidrag till Svenska kyrkans och riksdagarnas historia ur Prästeståndets arkiv 1835, Göteborgs stifts Historia och Herdaminne, Del. 1, 2 1835 (de två sistnämnda arbetena tillsammans med andra författare), Riksdagshistoriska anteckningar 1839, m. m.
Han spelade äfvensom fullmäktig för sitt stånds prästerskap en ej obetydlig politisk roll, särskildt under 1840 års märkliga riksdag, då han, enligt Thomanders uttryck, »utgjorde balansen mellan höger och vänster i prästeståndet». B., som var ledamot af åtskilliga vetenskapliga samfund, afled d. 5 maj 1864.
Gift med Lovisa von Wolffradt.
