ärkebiskop. Född i Uppsala d. 18 okt. 1692. Föräldrar: regementspastorn Olaus Magni Teronius och Katarina Celsia.
Efter nio års studier vid akademien i Uppsala vann han 1716 magisterdiplomet och utnämndes sju år därefter till lektor i Gefle. Hemkommen från en utländsk resa utnämndes han l727 till teologie adjunkt i Uppsala och fem är därefter till poëseos professor. År 1737 utbytte han denna lärostol mot en dylik i teologiska fakulteten och befordrades 1745 till biskop i Kalmar. I ledigheten efter S. Troilius kallad och utnämnd 1764 till ärkebiskop och prokansler för Uppsala universitet, var han i den förra egenskapen prästerståndets talman vid 1765-66 års stormiga riksdag.
B. var en from och stilla man; som lärare och biskop skötte han sina ämbeten med nit och samvetsgrannhet, utan att för öfrigt äga några ovanligare egenskaper. Som politisk personlighet tillhörde han mösspartiet. Död i Uppsala d. 18 maj 1775.
Gift 1: 1726 med Katarina Elisabet Valleria, med hvilken han
hade sju barn, af hvilka fem, som hunno till mognare år, blefvo adlade
med namnet Björnstierna, och 2: 1756 med Johanna Katarina
Burman.
