fysiker, kemist. Född på Katrinebergs kungsgård i Västergötland d. 9 mars 1735. Föräldrar: kronobefallningsmannen Bartold Bergman och Sara Hägg.
Den blifvande kemisten röjde redan som barn ett ovanligt begär att efterforska tingens beståndsdelar genom att kasta allt hvad han kom öfver på elden och sedan undersöka askan. Tjuguett år gammal, öfverlämnade han till Linné en afhandling öfver sina Rön om Coccus aquaticus, hvilka den store naturforskaren fann så förundransvärda, att han till en början icke ville tro på undersökningens tillförlitlighet. Sedan han likväl nogare genomläst beskrifoingen och granskat sammanhanget, skickade han afhandlingen till Vetenskapsakademien och skref på den »vidi et obstupui» (jag har sett och förvånats).
1758 promoverad filosofie magister i Uppsala förordnades B. s. å. till docent i fysik, två år därefter till adjunkt i matematik och naturkunnighet och utnämndes vid trettiotvå års ålder till professor i kemi. På denna lärostol blef han en af universitetets yppersta lärare. Hans lefvande, innehållsrika och lättfattliga föredrag lockade lärjungar från alla länder, på samma gång hans vetenskapliga uppsatser och afhandlingar med ifver och beundran lästes af Europas lärde. Hans upptäckter i fysiken skulle ensamt vara tillräckliga att göra hans namn odödligt, och dock berättiga hans upptäckter och rön i kemien, ekonomien och andra delar af naturvetenskaperna hans namn till samma ovanskliga ära. Samtiden uppskattade också denna ärofulla verksamhet. En mängd så väl inhemska som utländska akademier och samfund skyndade att tillägna sig den svenske vetenskapsmannen såsom ledamot, bland andra Vetenskapsakademien i Paris, som förut endast räknat två svenskar bland sina medlemmar, nämligen Linné och Wargentin.
B. har offentliggJort rön om biens hushållning och om sättet att förekomma skadliga maskars härjningar på fruktträd. Han har skrifvit märkliga afhandlingar Om regnbågen, Om tysta eldsken, Om skymningarna, Om norrskenet. Hans geografiska arbete Fysisk beskridning öfver jordklotet är världsberömdt. Men framför allt har han utmärkt sig i kemi, i det att han kan sägas ha grundlagt den analytiska kemien. Han blef bl. a. uppfinnare till konsten att på kemiskt sätt eftergöra mineralvatten. Vetenskapsakademien, hvilken han som ledamot tillhörde i öfver tjugu år, slog en medalj till hans minne. Död vid Medevi hälsobrunn d. 8 juli 1784.
Gift 1771 med Margareta Katarina Trast.
