Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petersson, Alfred - Peterson-Berger, Olof Vilhelm - Peyron, Gustaf Abraham - 5. Posse, Mauritz - 10. Posse, Arvid - Pålman, Otto Fredrik - Quiding, Nils Herman - 3. Ramel, Malte - Ramstedt, Johan Olof - 3. Rappe, Axel Emil - Reuterdahl, Henrik - 11. Ribbing, Fredrik - 1. Ridderstolpe, Carl - 3. Ridderstolpe, Fredrik Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart att vidblifva fädernas yrke och började 1887
själfständig verksamhet som landtbrukare å egendomen
Påboda. Denna följdes af framgång, egendomen bragtes i
hög kultur, och P. rönte bl. a. erkännandet att 1896
inväljas i Kalmar läns södra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. S. å. blef han Nils Peterssons
i Runtorp efterträdare som representant för
Södra Möre domsagas östra valkrets i Andra
kammaren, i hvilken egenskap han sedermera
oafbrutet fungerat. Hans uppträdande därstädes
vittnade icke blott om mindre vanliga själfstudier
utan ock om god förmåga att framföra sina
tankar. Han blef ock snart en af märkesmännen inom
landtmannapartiets konservativt-protektionistiska
grupp. 1900–02 suppleant i statsutskottet, var
han 1903–05 ordinarie ledamot af detsamma och hade
vid urtima sommarriksdagen 1905 plats i särskilda
utskottet för behandling af med unionens upplösning
sammanhängande spörsmål. Vid bildandet af den
Lundebergska koalitionsministären d. 2 aug. 1905
blef P. statsråd och chef för jordbruksdepartementet,
hvilken plats han lämnade d. 7 nov. s. å., då nämnda
regering efterträddes af den Staaffska. Vid 1906 års
riksdag, då P. invaldes i lagutskottet, deltog han i
»nationella framstegspartiets» stiftande och invaldes
i dess förtroenderåd. Han gjorde sig vid densamma i
öfrigt bemärkt som främste undertecknare af den motion
om proportionella val till riksdagens båda kamrar,
som efter honom benämnts »Påbodaförslaget». Sedan
den Staaffska regeringens rösträttsförslag fallit
och denna inlagt sin afskedsansökan, då konung Oscar
ej efter dess önskan velat utlysa nya val till Andra
kammaren, erhöll P. af konungen i uppdrag att bilda
ny ministär. Detta afböjde han men ingick ånyo
d. 29 maj 1906 som jordbruksminister i den Lindmannska
ministären.
Gift 1888 med Matilda Olsson.
Peterson-Berger, Olof Vilhelm, Å II: 280 2:dra
spalten rad. 20 står bland hans utgifna alster:
Karlfeldtcykeln: Ur svensk lyrik 1901–03; läs:
Karlfeldtcykeln; Ur svensk lyrik 1901–03.
Peyron, Gustaf Abraham. Sonen Gustaf Oscar blef 1902
serafimerriddare.
5. Posse, Mauritz, blef 1771 serafimerriddare.
10. Posse, Arvid, blef serafimerriddare 1748.
Pålman, Otto Fredrik. Uppgiften, att P. 1815 och 1817–18
invalts i talmanskonferensen, är beroende på ett
misstag. I denna invaldes då ej personer för hela
riksdagen, utan landtmarskalken utsåg två ledamöter
ett turvis tjänstgöra, och i sådan egenskap anmodades
P. i första omgången vid båda dessa riksdagar.
Quiding, Nils Herman.
Dottern Anna (Annie)
Wilhelmina Elisabet blef 1906 gift med frih. Dan
Åkerhielm, medarbetare i Sydsvenska Dagbladet.
3. Ramel, Malte, blef serafimerriddare 1788.
* Ramstedt, Johan Olof, ämbetsman,
statsminister. Född i Stockholm d. 7 nov. 1852.
Föräldrar: klädesfabrikören Reinhold Wilhelm
Ramstedt och Maria Sofia Julia Victoria Hæggström.
Student i Uppsala 1869, aflade R. 1872 kansli- och
1873 hofrättsexamen därstädes. Efter den
vanliga juridiska gradpasseringen blef R. 1884
fiskal och 1886 assessor i Svea
hofrätt. Konstituerad revisionssekreterare 1889, blef
han 1892 ord. revisionssekreterare och förordnades
s. å. till ledamot af Nya lagberedningen. 1895
t. f. ledamot af Lagbyrån, utnämndes han 1896 till
expeditionschef i justitiedepartementet och 1898
till justiteråd. Den 5 juli 1902 inkallades han
som konsultativt statsråd i den andra Boströmska
ministären och hade på denna post på intet sätt
ådragit sig allmänhetens uppmärksamhet, när han
d. 13 april 1905 till allmän förvåning kallades till
statsminister, då E. G. Boström afträdt från platsen
för att i någon mån dämpa den på grund af förnämligast
hans åtgöranden i Norge uppståndna förbittringen. Om
redan den omständigheten torde vara något för vårt
land hardt när enastående, att en politiskt opröfvad
man kallas att intaga första platsen vid konungens
rådsbord, framstår detta steg i än besynnerligare
dager vid tanke på den ödesdigra dåvarande politiska
situationen. Unionen var tydligen på upphällningen
men skulle möjligen genom en energisk, målmedveten
politik ännu kunnat räddas. Efter några steg i den
riktningen söker man dock förgäfves; däremot torde
de af den Ramstedtska regeringen framlagda lagarna
mot »allmänfarliga strejker» verkat i möjligaste
mån hindrande för åvägabringande af den »nationella
samling», som ensamt kunnat gifva kraft åt Sveriges
åtgöranden. Unionsupplösningen d. 7 juni 1905 synes
ock kommit öfver regeringen nästan fullständigt
oförberedd. Urtima riksdag sammankallades till
d. 20 juni s. å. och i den till densamma aflåtna
proportionen förordade statsministern med
anslutning af sina kolleger förhandling med Norge
ang. unionens upplösning genom delegerade från bägge
länderna. Propositionens både innehåll och ton ansågos
emellertid af den svenska riksdagen ha alltför matt
prägel, och af densamma uppsattes vida skarpare
villkor för unionsupplösningen, åt hvilka gafs
eftertryck genom att ställa 100 millioner kr. till
regeringens förfogande. R. fattade detta beslut
som ett misstroendevotum och lämnade d. 2 aug. 1905
plats för den Lundebergska koalitionsministären. Han
återfick s. å. sin plats som justitieråd.
Gift 1878
med Henrika Charlotta Torén, dotter af domprosten
C. A. Torén (se II: 627).
3. Rappe, Axel Emil, tog 1906 afsked från
chefskapet för generalstaben.
Reuterdahl, Henrik, erhöll 1860 serafimerorden.
11. Ribbing, Fredrik. Å rad. 33 läses att R. blef
riksråd 1706; läs 1766. Han blef 1774
serafimerriddare.
1. Ridderstolpe, Carl, blef serafimerriddare
1754.
3. Ridderstolpe, Fredrik Vilhelm, blef
serafimerriddare 1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
