- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:755

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Wulfvenstjerna, Gustaf - Vult von Steijern, Nils Henrik - Würtz, Paul - Wåhlin - 1. Wåhlin, Jonas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

meningsfrände, Ulrik Scheffer. W. kom sålunda att
stanna i Preussen till pommerska krigets utbrott
1757, då han begaf sig till Stralsund, där han
dog ogift d. 9 maj 1758.


Vult von Steijern, Nils Henrik,
ämbetsman, statsråd. Född i Landeryds
socken i Östergötland d. 29 dec.
1839. Föräldrar: löjtnanten och
godsägaren, sederm. led. af Andra
kammaren, Henrik Vilhelm
Vult von Steijern
– af en 1743
adlad ätt, af hvilken en gren
1832 anhöll friherrlig värdighet,
– och Emma Charlotta Tisell.

Student i Uppsala 1857, aflade V. 1863 fil. kand.-examen
och blef 1866 fil. doktor, efter försvar af den
1863 utgifna, väl vitsordade afhandlingen Bidrag
till svenska riksdagens historia
1600–1650.
Han ägnade sig sedermera åt juridiska studier,
aflade 1867 juris kand.-examen, blef 1870 vice
häradshöfding och tjänstgjorde 1868–72 som
sekreterare i konstitutionsutskottet. 1873
expeditionschef i ecklesiastikdepartementet, blef V.
1878 konsultativt statsråd och d. 19 april 1880 chef
för justitiedepartementet. Å denna viktiga post
verkade V., som åtnjöt anseende både som en
humanistiskt bildad man samt som skicklig och
skarpsinnig jurist, ända till d. 6 febr. 1888, då
han tillika med fyra andra medlemmar af den
frihandelsvänliga Themptanderska ministären
begärde sitt afsked. Många viktiga lagförslag
bringades ock på hans föredragning fram till seger.
Mera omtvistade sådana voro däremot det
förslag till ny tryckfrihetsordning, som framlades
vid 1887 års riksdag men ej kunnat behandlas,
innan densamma upplöstes i mars s. å. Den
skarpa kritik, förslaget fått undergå i pressen,
medförde ock, att endast några mindre
brottstycken af detsamma jämte med dem
sammanhängande ändringar i strafflagen framlades för
samma års majriksdag och af densamma antogos
i reviderad form. 1888 utnämnd till justitieråd,
kallades V. 1889 att intaga presidentstolen i
Svea hofrätt. 1895–98 ledamot af
unionskommittén, afled han i Stockholm d. 27 maj 1899.

Gift 1880 med Hedvig Louise Charlotte
Reuterskiöld
.

V:s syssling Julius Fredrik
Wilhelm
, född i Jönköping d. 25 maj 1851,
son af hofrättsrådet Johan Julius Vult von
Steijern
och Karin Magdalena Afzelius, blef
1870 student i Uppsala, där han 1873 aflade
juris preliminärexamen, och var 1889–98
hufvudredaktör för Dagens Nyheter. Numera äger
och bebor han godset Kaggeholm i
Stockholmstrakten.

Gift 1883 med Gerda Helena Söderberg.


Würtz, Paul,
krigare. Födelseåret obekant.
Född i staden Husum i Slesvig;
son af en där boende
oxhandlare Klas Wirtz och hans hustru
Maria Bas.

Efter att i en
jesuitskola i Wien och sedermera
under vidsträckta resor ha
inhämtat kunskaper, gick W. under
trettioåriga kriget i svensk tjänst
och var vid dess slut öfverste samt anställd i
pfalzgrefven Carl Gustafs tjänst. 1653 besökte
W. hofvet i Gottorp för det beramade frieriet
till en af prinsessorna därstädes samt reste
sedan till England och utverkade
neutralitetsfördrag och handelsfrihet med denna makt för
Holstein. Han utnämndes 1654 till generalmajor
och s. å. till kommendant i Stade, blef under
polska kriget kommendant i Krakau, med befäl
öfver fästningarna Landskron, Wiesnich och
Tenschin men vann egentligen först sin
krigareära genom det tappra försvaret af Krakau
1655–57. Efter att ha uthärdat en nästan oafbruten
tvåårig belägring måste han slutligen uppgifva
staden 1657 men förstod att inge fienden så
mycken aktning, att han fick fritt aftåg för sina
trupper med vapen, kanoner och ammunition
samt anlände oaktadt fiendens förföljande med
sin trupp lyckligen till Stettin, som han sedan
försvarade lika modigt och ihärdigt som förut
Krakau. Med anledning af sitt tappra
förhållande upphöjdes han 1657 till friherre af
Örneholm, som bestod af Rautus socken i Keksholms
län, hvilket friherrskap förut innehafts af Adler
Salvius. 1658 blef W. generallöjtnant och 1661
utnämndes han af förmyndareregeringen till vice
generalguvernör i Pommern. 1664 anhöll han på
begäran afsked, då Rhenförbundet erbjudit
honom att få näst högsta befälet öfver armén
mot turkarne, hvilket dock gick om intet. W.
tog då tjänst med fältmarskalks titel i
Danmark men tog redan 1665 afsked och bosatte
sig i Hamburg. Svenska regeringen sökta fresta
honom med anbud, bl. a. som fältmarskalk, men,
W. kände sig sårad öfver, att en yngre,
obegåfvad person utnämnts härtill och sade därför
nej. 1668 gick han i holländsk tjänst och
utmärkte sig som fältmarskalk 1674. 1668
hade svenska regeringen låtit tillförsäkra W. om
4,000 rdr sp. årligen och rang näst efter riksens
råd, och när han 1674 lämnat den holländska
tjänsten ville svenska regeringen vid hotande
krigsfara göra honom till generalguvernör öfver
Bremen och Verden, hvilket dock af W. afböjdes.
Han afled ogift i Hamburg d. 24 mars 1676 och
slöt själf sin friherrliga ätt.


Wåhlin.
En i vår lärdomshistoria välbekant
släkt, som härstammar från Östergötland och
som har sitt namn efter en där belägen gård
Wårdnäs, på östgötadialekt Wåhlnäs.


1. Wåhlin, Jonas,
präst, lärd. Född i V. Eneby
socken i Östergötland d. 8 maj
1699. Föräldrar: d. v.
komministern i Eneby och Kisa,
sedermera kyrkoherden i Ö. Steneby,
Anders Wåhlin, som antog
släktnamnet, och Ingeborg Bellnér.

Efter idkade universitetsstudier i
Uppsala och Lund, blef W. fil.
magister på det senare stället 1730, kallades året
därefter till docent i filosofiska fakulteten, blef 1732
adjunkt i samma fakultet och teologie adjunkt
1733. Sedan han 1735–40 förestått
akademiesekreterarebefattningen i Lund, utnämndes han
det sistnämnda året till universitetsbibliotekarie
och befordrades 1744 till tredje teologie
professor. Efter aflagda lärdomsprof hugnad med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0755.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free