Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wickenberg, Per Gabriel - Wickman, Gustaf - Wicksell, Johan Gustaf Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sist, lyriker, fantasimänniska. Han ställde sig bland
opponenterna mot naturförsköning, mot det stiliserade
landskapet. Men han är ej att räkna till de radikala
nyhetsmännen utan till dem, som, på samma gång de
med omsorg studerade verkligheten, togo de gamla
holländarna till förebilder beträffande sättet att
återgifva denna verklighet. Den själfullt intelligenta
uppfattningen gör sig för öfrigt gällande ej endast
i W:s berömda landskap från hans bästa dagar, utan
ock i hans små djurbilder och i hans genrer. I
den svenska konsten är W. onekligen epokgörande.»
I W:s fädernesland hafva hans förnämsta arbeten
med litografiens tillhjälp blifvit återgifna i ett
särskildt praktverk: Wickenbergs Album. 1901 utkom
Sv. allm. konstförenings album X. Petter Gabriel
Wickenberg 1812–46. Ett konstnärsporträtt af John
Kruse.
Ogift.
Wickman, Gustaf,
arkitekt. Född i Göteborg d. 8
nov. 1858. Föräldrar: handlanden Anders Natanael
Wickman och Amalia Carolina Ekström.
W. genomgick Chalmersska slöjdskolan i sin
födelsestad, studerade 1881–84 vid Konstakademien
och företog därpå studieresor till Frankrike,
Tyskland och Italien 1885 samt till England och Amerika
1893. Fantasi- och initiativrik, med en viss dragning
åt det storslaget egendomliga, har W. skapat huset n:o
7 & 9 vid Vasagatan i Stockholm, Nacka kyrka
1891, den svenska utställningsbyggnaden å
Kolumbusutställningen i Chicago 1893, med hufvudmotivet
hämtadt från Lidköpings gamla rådhus och med användande af
svenska renässansmotiv, Stockholms stads paviljong på
Stockholmsutställningen 1897, ombyggnaden af Hotell
Continental 1899 och 1906, Skånes ensk. banks hus
i Stockholm 1900, Sveasalen 1901, Villa Fåhræus
å Saltsjöbaden 1899, Smålands ensk. banks hus i
Jönköping 1900, Skånes ensk. banks hus i Helsingborg
1900. Tillsammans med arkitekten G. Ringström
uppträdde W. 1891 i riksbyggnadsfrågan, i det att de
båda arkitekterna utarbetade förslagsritningar till
riksbankshus å Helgeandsholmen och till riksdagshus
antingen å Skeppsholmen eller Riddarholmen (å
den senare två alternativ). Denna konstnärliga
opposition mot Helgeandsholmens vandalisering hade
emellertid intet praktiskt resultat. Sedan 1903
är W. stadsfullmäktig i Stockholm.
Gift 1892 med Amalia Appelgren.
Wicksell, Johan Gustaf Knut,
nationalekonom, sociolog. Född i Stockholm d. 20 dec.
1851. Föräldrar: viktualiehandlaren Johan Wicksell
och Katarina Kristina Glassel.
Student i Uppsala 1869, ägnade sig W.
åt studiet af de matematiska vetenskaperna och
tog 1872 fil. kand.-examen. Han
fortsatte därefter studierna, alternerande med privat
lärarverksamhet, och var 1877–79 Stockholms nations
förste kurator samt läsåret 1878–79 studentkårens
ordf. Så småningom hade hans intresse
allt starkare dragits åt allmänna frågor, och 1880
höll han sitt vida beryktade, sedermera i bokform
utgifna, föredrag Några ord om samhällsolyckornas
viktigaste orsak och botemedel, med särskildt
afseende å dryckenskapen. Föredraget, hvari W. gjorde
sig till en hänförd tolk för nymalthusianismen,
verkade i Uppsala som en brandfackla och föranledde
bl. a. universitetets mindre konsistorium att tilldela
W. »föreställning och varning». Det uppkallade ock
en mängd motskrifter, hvilka af W. på ett glänsande
sätt bemöttes i Svar till mina granskare 1880. Han
utvecklade ock 1882 sin åsikt från en annan sida,
Om utvandringen, dess betydelse och orsaker. Under
de följande åren i Uppsala, som utmärktes af ett
osedvanligt stort intresse för dagens spörsmål,
betraktades W. som den mest utpräglade målsmannen för
studentkårens frisinnade kontingent, hvars vid tidens
offentliga diskussioner utkastade djärfva satser af
de skilda fraktionerna mottogos med ömsevis beundran
och förfäran. 1885 aflade han fil. licentiatexamen,
och efter en tids utrikes resa uppträdde han vintern
1886–87 som populärvetenskaplig föreläsare med
radikala förslag i fråga om förhållandet mellan man
och kvinna samt i fritänkarriktning. Han möttes ock
på mer än ett ställe med mötesförbud samt svårighet
att erhålla lokaler för sina föredrag. På testators
uttryckliga förordnande tillerkänd understöd af
Lorénska fonden, vistades W. 1887–90 för vetenskapliga
studier i England, Schweiz, Österrike, Tyskland och
Frankrike. Han deltog därpå de följande åren ifrigt i
tidens radikala rörelser, därvid mången gång kanske
skattande åt svagheten att afsiktligt i möjligaste
grad stöta den rådande opinionen för hufvudet, och var
»folkriksdagsman» 1893 och 1896. Så småningom drogos
hans intressen mera i rent vetenskaplig riktning och,
sedan han efter 1895 förvärfvad fil. doktorsgrad
förgäfves sökt blifva docent i nationalekonomi
(alldenstund detta ämne tillhör juridiska fakulteten
och W. väl undergått särskild pröfning i detsamma men
ej aflagt juridisk examen), grep sig den 44-årige
mannen på att studera juridik, och aflade 1899 med
lysande vitsord juris kandidatexamen, hvarefter han
s. å. förordnades till docent i nationalekonomi
och finansrätt vid Uppsala universitet. Redan
följande år erhöll han förordnande att uppehålla
professuren i nationalekonomi och finansrätt vid
Lunds universitet. Då den e. o. professuren i ämnet
skulle besättas, gjordes från klerikalt håll de mest
energiska ansträngningar att hindra utnämning af
den ende väl vitsordade sökanden på grund af hans
föregående offentliga uppträdande.
Grundlagens uttryckliga bud om »skicklighet och förtjänst» som
enda befordringsgrunden blef dock respekteradt, och
W. erhöll platsen 1901. Sedan 1904 är han ordinarie,
professor i samma ämnen. Under de sista åren har
W. icke så litet låtit tala om sig genom föredrag
och uppträdanden i dagsfrågorna, hvarvid han genom
sin böjelse för utopier, paradoxer och hugskott i
sällsynt grad lyckats reta opinionen emot sig.
W:s betydande skriftställarskap kan delas i ett mera
populärt, berörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
