Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Wahlberg, Johan August - Wahlberg, Herman Alfred Leonard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan i barndomen visade W. en framstående
fallenhet för de sysselsättningar, som en gång
skulle bereda honom ett europeiskt rykte. Som
gosse tillbragte han hvarje ledig stund i skog
och mark för att samla växter, betrakta
djurens hushållning och lefnadssätt eller fånga
fåglar för sin lilla zoologiska samling. Denna
utomordentliga kärlek för naturen gjorde det svårt
för honom att efter sin ankomst till Uppsala 1829
välja något bestämdt studiefack. På försök ingick
han som elev på apoteket Nordstjärnan i Stockholm
och studerade kemi under Plageman och Svanberg,
genomgick därefter Skogsinstitutet och Degebergs
landtbruksinstitut, utnämndes 1836 till ingenjör vid
general-landtmäterikontoret, där han aflagt examen
1835, undervisade landtmäteriets elever i fysik
och kemi samt var en tid lärare i jakt och zoologi
vid Skogsinstitutet. Det var först, då han med ett
litet understöd af Vet.-akad. 1838 begaf sig på
en naturhistorisk forskningsresa till Kap och det
inre af Afrika, som han befann sig på sitt rätta
fält. Under det första året, 1839, upphöll han sig
till större delen inom Kapkolonien samt gjorde där
betydliga samlingar af djur, växter och mineralier,
hvilka hemskickades till Sverige. Sedan hans reskassa
blifvit förstärkt genom en större summa af museets
d. v. inspektor, grefve Carl de Geer, beslöt han
sig för att intränga till det inre af den stora
afrikanska kontinenten. Genom Natallandet, hvars
flora och fauna noggrannt undersöktes sommaren 1841,
gick vägen öfver Drakensberget inåt de nuvarande
Basutoland, Oranjefristaten och Transvaal till öfre
Limpopo, i det att W. bestridde sina utgifter med
jakt på elefanter och försäljning af elfenben. Från
Kapstaden, dit W. anlände i slutet af 1844, hemsände
han sina samlingar. Efter sju års frånvaro återsåg
W. Sverige mot slutet af sommaren 1845 och inträdde
åter i sina befattningar vid Landtmäterikontoret och
Skogsinstitutet. De sju åren i sandöknarnas hetta,
träskländernas dimmor och högländernas isande kyla
hade emellertid så inverkat på hans hälsa, att han
såg sig nödsakad att flera gånger besöka utländska
bad. Under dessa badresor vistades han längre och
kortare tider i Berlin, Frankfurt och Paris och
hade därunder den glädjen att sammanträffa med andra
berömda Afrikaresande, Lichtenstein, Rüppel m. fl.
Efter åtta års vistande i hemlandet anträdde W. en
ny resa till Afrika 1853. I Kap, dit han anlände
vid jultiden s. å., beslöt han att ställa kosan
till Hvalfiskviken och Namaqualandet på västkusten
af Afrika. Här framträngde han ända till den genom
Anderssons resa bekanta sjön Ngami, från hvilken
han gjorde en fotresa flera hundra engelska mil
norrut. Efter återkomsten från denna tur beredde han
sig för sin sista stora färd åt nordost, på hvilken
han under en jakt dödades af en elefant den 6 mars
1859.
W. var en högst ovanlig man. I sitt yttre
enkel, anspråkslös, flärdfri, kunde han af den,
som ej närmare kände honom, svårligen tagas för den
rikt begåfvade natur, han i själfva verket var, helst han
var föga meddelsam. På en gång vetenskapsman och
praktiker, var han väl hemmastadd i både de klassiska
språken och de lefvande. Det mål, för hvilket
han lefde, sedan han beslutit sig för att resa
till Afrika, var att förskaffa sitt fädernesland
de fullständigaste och vackraste samlingar af
afrikanska naturföremål, som något land ägde,
och upprätta i Sverige ett sydafrikanskt museum,
som skulle öfverträffa alla andra i rikedom
och skönhet. Innan ännu hans död var känd i
Sverige, hade han blifvit kallad till ledamot af
Vetenskapsakademien.
Ogift.
Wahlberg, Herman Alfred Leonard,
landskapsmålare. Född d. 13 febr. 1834 i
Stockholm, där fadern var skomakaremästare.
W. var som gosse regementstrumslagare och sedan hautboist
samt en kort tid »lärling» i principskolan
på Konstakademien. Han gick äfven som elev på
konservatoriet, tills han beslöt sig för att ägna sig
åt målarkonsten. Sin första handledning häri erhöll
han af en konstutöfvande köpman, som intresserade
sig för den fattige gossen. W. gick raskt framåt,
sålde en del mindre arbeten och kunde 1857 resa
till Düsseldorf, där han blef Gudes elev. Han
deltog första gången i Svenska konstakademiens
utställning 1855. Från Düsseldorf hemsände
W. bl. a. Vinterlandskap 1861, svensk skogsinteriör, i
hvilket Wallander målade en björnjakt; taflan inköptes
1863 till Nationalmuseum. W. återvände med ett kändt
namn 1862 till Stockholm. Han målade nu bl a. Landskap
med en borgruin 1863, köpt af Carl XV, Skogslandskap
med vattenfall 1863, båda nu i Nationalmuseum, samt
Hörningsholm i månsken. Bland de fyra taflor, hvarmed
W. deltog i 1866 års skandinaviska utställning,
märktes den ståtliga Landskap från Kolmården,
inköpt af staten. Denna tafla utgör höjdpunkten
i W:s »Düsseldorfskede». S. å. flyttade W. till
Paris, där han utställde Kolmårdstaflan på 1867 års
salong, utan att den rönte någon uppmärksamhet. Den
franska landskapskonsten var inne på andra vägar
– den sökte både vara realistisk och gifva en
personlig naturuppfattning. W. anslöt sig till den
nya riktningen och utställde på 1868 års salong
ett månskensmotiv samt Fiskläge vid Bohuslänska
kusten, som, inköpt af Carl XV, vid dennes död
tillföll Nationalmuseum. På 1870 års salong erhöll
H. 3:e medalj för Månskenslandskap med en å,
som inköptes af svenska staten 1871. Vid 1872
års salong belönades W. med 2:a medaljen och vid
världsutställningen 1878 med 1:a klassens medalj
samt erhöll äfven då hederslegionen. 1866 led. af
Konstakademien i Stockholm, kallades han 1880 af
denna till vice professor i landskapsteckning utan
tjänstgöringsskyldighet. Vid akademiens utställning
1885 erhöll W. en af de fyra medaljer, som då
utdelades. Bland W:s många arbeten må vidare nämnas:
Vaxholm i månsken 1873, Augustinatt i Sverige 1875,
Maj i Nizza 1875, i Göteborgs museum, <i>Afton på
Hallands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
