Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Wadström, Carl Bernhard Philonegros - Wærn - 1. Wærn, Carl Fredrik, d.ä. - 2. Wærn, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppsala ha aflagt studentexamen, vistades W. i något
mer än två år såsom lärare i grefve Fr. Stackelbergs
hus på Tyresö men återvände till universitetet 1851
med afsikt att taga hofrättsexamen. Då han därifrån
hindrades af en ögonsjukdom, aflade han i stället
kansliexamen 1853 och inskrefs året därefter som
e. o. kanslist i ecklesiastikdepartementet. 1856
aflade han i Uppsala prästexamen och deltog jämte
C. O. Rosenius, H. J. Lundborg m. fl. i Evangeliska
Fosterlandsstiftelsens bildande och organisation,
s. å. Prästvigd 1859, tjänstgjorde han till 1866
såsom adjunkt, först i Klara och sedermera i
Katarina och Jakobs församlingar i Stockholm. En
nervsjukdom nödgade W. att 1867–82 söka fortfarande
tjänstledighet från utöfningen af predikoämbetet,
hvarjämte han, på grund af principiellt ogillande af
ett styrelsens beslut, 1875 utträdde ur Evangeliska
Fosterlandsstiftelsens styrelse. 1881 blef han
komminister i Klara församling. 1856 begynte han
utgifvandet af månadstidningen Budbäraren, hvars
redaktion han besörjde till slutet af 1875. W. utgaf
och redigerade 1870–77 och 1886–91 Förr och nu,
illustrerad läsning för hemmet, samt 1878–83 tidningen
»Väktaren» samt har dessutom utgifvit Frideborg,
folkkalender, 1867–06, Evangelisk Skattkammare 1858,
Pilgrimsharpan, en samling andliga sånger 1861,
Irene, illustreradt album (två årgångar), tidningen
Hemåt 1877–80, Nytt och gammalt, Cyprianus, en
lefnadsteckning, Nytt bibliotek för berättelser,
kultur- och reseskildringar 1890–94, Ur minnet
och dagboken. Anteckningar från åren 1848–97
1898–1902.
W. har hopbragt en oerhördt stor
porträttsamling af gravyrer och tryck, öfver 280,000
blad, hvaraf den svensk-finska afdelningen 36,000
blad, såldes 1893 till ett finskt konsortium, som lät
delegationen för Antellska samlingarna öfvertaga
köpet. W. har dock sedermera sammanbragt en ny
svensk-finsk och svensk-amerikansk porträttkollektion,
omkring 49,000 blad, ingående i den stora samlingen.
Gift 1: 1863 med Helga Westdahl och 2: 1883 med
Tekla Lovisa Broberg.
Wærn.
Släkten härstammar
från Norge. Förste kände stamfadern, Peder Wærn,
var köpman i Fredrikshald och utmärkte sig under
stadens belägring 1716. Sonen Mattias Wærn, född
1725, död 1788, flyttade 1767 till Sverige, bosatte
sig på Högen i Steneby socken i Älfsborgs län och
blef ägare till hälften af Billingsfors bruk på
nyssnämnda gårds ägor. Dennes sonson, statsrådet
Jonas Wærn – se W. 2 – adlades 1857.
1. Wærn, Carl Fredrik d. ä.,
bruksidkare, politiker. Född på Högens säteri på Dal
d. 28 maj 1787. Föräldrar: brukspatronen Mattias Wærn
– se släktöfversikten – och Maria Uggla.
Student i Uppsala 1803, öfvertog
W. 1806 skötseln af Billingsfors järnbruk å Dal, som
ägdes af hans mor och syskon. Efter dess försäljning
1813 etablerade han i Göteborg den firma, som ännu bär
hans namn. 1827 återflyttade han till Dal och inköpte
Bäckefors egendom samt Baldersnäs bruk. På det senare
uppdref han jordbruket till en betydlig höjd och
bekostade storartade trädgårds- och parkanläggningar,
hvilka gjort platsen till en af de vackraste i
Sverige. Vid Bäckefors införde han 1829–30 genom
införskrifning af engelska arbetare lancashiresmidet
i Sverige och hugnades 1835 för sina förtjänster om
järnhandteringen med järnkontorets stora medalj. Efter
att 1839 varit statsrevisor, valdes han till 1840–41
års riksdag till Göteborgs stads representant i
borgarståndet, där han äfven hade plats vid 1844–45
års riksdag. Med lif och själ omfattande tidens
frihetssträfvanden. intog han genast vid Thore
Petres sida den ledareplats, som vid föregående
riksdag utöfvats af hans brorson, Jonas. Hans
öppna, redbara karaktär, kunskaper och vältalighet
förvärfvade honom ock ett sådant förtroende, att
han i konstitutionsutskottet, där han vid båda
riksdagarna hade plats, sades disponera sju röster,
då de sex bönderna undantagslöst förenade sig i
hans yrkanden. Vid 1840–41 års riksdag hade han
jämväl plats i hemliga utskottet, där han liksom
i sitt stånd var ifrigt verksam mot infriandet af
den s. k. kabinettskassans skuld. Död å Baldersnäs
d. 18 juli 1858.
Gift 1818 med Gustafva Elisabet (Betty) Melin.
2. Wærn, Jonas,
bruksidkare, politiker. Född på Billingsfors bruk på Dal d.
16 juli 1799; den föreg. brorson. Föräldrar:
bruksägaren Leonard Magnus Wærn och Brita Cecilia
Tranchell.
I Uppsala, där W. blef student 1817,
aflade han kansliexamen 1819 och inskrefs i
konungens kansli, hvarefter han
1820 ingick som underlöjtnant vid ingenjörkåren. Vid
denna tid slöt han sig till det af C. J. L. Almqvist
och några andra stiftade Manhemsförbundet, inom
hvilket han bar namnet »Erling Skialgsson», samt
lämnade, i enlighet med förbundets ande och syfte,
den civiliserade världen för att på nordiskt sätt
lefva och arbeta som bonde i Värmland. Odalmannens
mödor i skog och mark jagade honom likväl snart
åter in i den bildade världen, där han 1824–26
tjänstgjorde som adjutant hos generallöjtnanten
B. E. Franc Sparre, tills han det sist nämnda året
som löjtnant i ingenjörkåren blef ordonnansofficer
hos kronprinsen. Under den följande tiden
deltog han i fästningsarbetena vid Karlsborg,
men lämnade 1831 krigstjänsten med kaptens titel
och vände sin praktiska förmåga åt annat håll,
nämligen åt Uddeholmsbolaget, för hvars egendomar
han s. å. valdes till disponent. Då rikets fem
bergsdistrikt vunno inträde i borgarståndet, utsågs
han af Värmlandsbruken till deras fullmäktig och
vann vid riksdagen 1834–35 ett icke obetydligt
politiskt anseende. Han stod där jämte T. Petre
i spetsen för borgarståndets opposition och var
ledamot af statsutskottet. Brännvinslagstiftningens
radikala förändring, järnindustriens frigörande,
utförseltullars borttagande, landtbruksskolors
inrättande samt framförallt införande af en allmän
kommunallag, voro företrädesvis de reformer, för
hvilka W. gjorde sig till en energisk tolk. Ehuru
icke medlem af 1840 års riksdag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
