Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulner, Carl Hans - Ulrich, Axel Sigfrid - Ulrika Eleonora, d.ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
premiärlöjtnant, 1833 kapten, 1841 kommendörkapten,
1844 t. f. varfschef och 1849 varfschef i
Karlskrona. Efter utnämningen till kommendörkapten
beordrades U. att som chef för en eskader afgå som
k. m:ts ombud att underhandla med kejsaren i Marocko
för afslutande af ny traktat. Detta värf lyckades
också, och genom traktaten af d. 5 april 1845
befriades Sverige och Norge från den förödmjukande
tribut, som förut erlagts till kejsaren i Marokko för
fredande af våra handelsfartyg från sjöröfveri. Genom
U:s bemedling erhöll äfven Danmark samma förmån. Den
5 jan. 1852 utnämndes han till statsråd och chef för
sjöförsvarsdepartementet samt hugnades kort därefter
äfven med värdighet af kontreamiral. Under 1856–58
års riksdag framlades af honom en ny byggnadsplan
för flottan, som ständerna dock funno taga för
lång tid och därför betydligt nedsatte de extra
anslagen för planens förverkligande. Missnöjet
häröfver i förening med tilltagande sjuklighet
föranledde U. att d. 30 dec. 1857 taga afsked från
alla sina tjänstebefattningar. Död i Stockholm
d. 9 sept. 1859. Sedan 1851 var han led. af
Krigsvet.-akad.
Gift med Sofia Holm.
Ulrich, Axel Sigfrid,
gymnast. Född på Stockholms slott d. 15 febr. 1826.
Föräldrar: statssekreteraren, chefen för h. m:t
konungens byrå m. m. Johannes Kristian Heinrich
Ulrich och Sigrid Eleonora Rehnström.
Utexaminerad från Karlberg, utnämndes
U. 1849 till underlöjtnant vid Andra lifgrenadjärregementet
samt blef löjtnant därstädes 1855. Sedan
han 1851–52 genomgått Gymnastiska centralinstitutet
i Stockholm samt under den närmast följande tiden
tjänstgjort som assistent vid Gymn.-ortopediska
institutet och som lärare i kapten Funcks gymnastiska
anstalt i hufvudstaden m. m., upprättade han i
förening med T. J. Hartelius 1854 på Ladugårdslandet
i Stockholm en anstalt för pedagogisk, medicinsk och
militärisk gymnastik, som han tillika med Hartelius
förestod till i juli 1856, då han öfverflyttade
till Tyskland och i Bremen grundade det Svenska
medikalgymnastiska institutet, hvars föreståndare
han var i tjugu år för att sedan efterträdas af
sin son. Efter att 1857 på egen begären ha erhållit
afsked från sin innehafvande löjtnantsbefattning på
stat vid regementet med tillstånd att såsom löjtnant
i regementet kvarstå och sedan han s. å. utgifvit ett
i Bremen 1857 tryckt vetenskapligt arbete Beitrag
zur Therapie der Rückgratsverkrümmungen, kreerades
han till fil. doktor vid universitetet i Jena,
tog 1859 afsked ur krigstjänsten samt undfick af
Sveriges konung professors namn, heder och värdighet
1872.
1864–65 grundlade han och förestod, jämte
det bremenska institutet, ett filialinstitut för
medikalgymnastik i hufvudstaden Hannover. U. var
ledamot af flera vetenskapliga samfund i Belgien,
Frankrike, Grekland och Spanien. Död d. 1 dec. 1889
i Potsdam, där han sedan några år tillbaka varit
föreståndare för ett sjukgymnastiskt institut.
Genom utgifna, på tyska och
franska författade skrifter gjorde han den Lingska
gymnastikens grundsatser kända och värderade och
häfdade i ännu högre grad desamma genom deras
konsekventa vidhållande under en mångårig praktik
såsom sjukgymnast. Följden häraf blef, att den Lingska
gymnastiken vann allt mer ökadt vetenskapligt anseende
gent emot det tyska turnväsendet. I sin ungdom utgaf
U. under märket S–d ett häfte Tillfällighetsdikter
1846.
Gift 1854 med Valborg Torsslow, dotter af
skådespelaren O. U. Torsslow.
Ulrika Eleonora d. ä.,
drottning. Född i Köpenhamn
d. 11 sept. 1656. Föräldrar: Fredrik III, konung
af Danmark och Norge, samt Sofia Amalia, dotter
af hertig Georg af Braunschweig-Lüneburg.
När prinsessan uppnått nitton års ålder (1675),
framförde svenske konungen Carl
XI genom ambassadören Nils Brahe sitt frieri till
henne. Detta upptogs med välbehag af hennes moder, men
hennes broder, dåvarande konungen Kristian V, dröjde
att gifva ett bestämdt svar, och efter utbrottet
af kriget med Sverige 1675 måste saken tills vidare
lämnas oafgjord. Prinsessan själf ansåg emellertid
sin förlofning gifven, hvarför hon afvisade alla andra
förmälningsförslag och genom sin godhet och välvilja
mot svenska fångar ådagalade, att hon redan ansåg sig
stå Sveriges folk nära. Vid fredsunderhandlingarna
mellan de båda stridande makterna, hvilka såsom
bekant fördes i Lund 1679, upptogs åter frågan
om en äktenskaplig förbindelse mellan Carl XI
och U. E. med den påföljd, att d. 29 sept. en
öfverenskommelse härom undertecknades af svenska
och danska sändebud. Själfva giftermålskontraktet
undertecknades af Carl XI den 6 febr. 1680. Den 4
därpå följande maj landsteg prinsessan i Helsingborg,
och två dagar därefter firades hennes förmälning på
Skottorp i Halland. Meningen var till en början,
att bilägret skulle, för undvikande af alltför
stora kostnader, äga rum i Halmstad. Att planen i
största hast ändrades, berodde därpå, att man på
detta sätt lyckades undvika franska ambassadören,
hvilken, ehuru objuden, ihärdigt sträfvade att få
öfvervara vigselakten. Egendomen Skottorp tillhörde
hofkanslären Örnsted, och bilägret bevistades af
endast ett fåtal personer. Den nyförmälda gemålens
kröning till drottning ägde rum i Stockholm den 25
nov. 1680. Redan vid förmälningsfesten visade Carl sin
gemål en uppenbar köld, och detta blef sedan hans sätt
att bemöta henne allt framgent, oaktadt han på det
hela värderade henne för hennes goda egenskaper, bland
hvilka de mest framträdande voro hennes gudsfruktan,
vänliga sinnelag och välgörenhet. Oaktadt all sin
mildhet kunde hon likväl någon gång, när hon kände
sig alltför djupt sårad af konungens frånstötande
uppträdande mot henne, taga sin personliga värdighet
i akt på ett sätt, hvars berättigande hennes make
säkerligen för sig själf erkände, om han än icke i
det yttre lät sig däraf påverkas. Ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
