Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Tott, Åke Henriksson - 3. Tott, Clas Åkesson - Tottie, Carl - Trafvenfelt, Erik Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vän af det Oxenstiernska partiet.
Han var tvenne
gånger gift, 1: 1615 med friherrinnan Sigrid Bielke
och 2: med grefvinnan Kristina Brahe, dotter af
riksrådet Abraham Brahe.
2. Tott, Clas Åkesson,
riksråd. Född på Ekolsund i Uppland d. 14 aug. 1630;
den föreg. son.
Efter vid Uppsala universitet
bedrifna studier och därstädes 1647 hållen disputation
begaf sig T. ut på för den tidens unga ädlingar
vanliga resor till främmande länder. Särskildt vistades han i
Frankrike och väckte genast vid sin hemkomst
uppseende genom sin skönhet, kvickhet och
belefvenhet. Omkr. 1651 begynte han visa sig vid
hofvet och förvärfvade sig inom kort drottningens
utmärkta ynnest. 1652 upphöjdes den tjugutvåårige
ynglingen på en gång från adligt till friherrligt
och grefligt stånd, såsom det hette för faderns
förtjänster, och erhöll till grefskap Karleborg,
innefattande till en början Ny Karleby stad
i Österbotten samt något mer än 180 mtl af
de inom samma landsort belägna Ny Karleby och
Lappo socknar, men hvilket grefskap sedan, 1653,
betydligt utvidgades. S. å. utnämndes han till
öfverste kammarherre, riksråd, »grand capitaine»
öfver gardet samt blef 1654 dessutom rikskansliråd och
riksstallmästare. Drottningen berättas hafva önskat
att göra denna sin gunstling, Erik XIV:s dottersons
son, till »prins af Vasa» med arfsrätt till kronan
efter Carl Gustaf, ifall denne ej skulle erhålla
afkomlingar. Då oöfverstigliga hinder mötte mot
denna plan, skulle hon velat förläna honom titel af
hertig. Men äfven denna plan skulle emellertid gått om
intet därigenom, att Axel Oxenstierna och Per Brahe,
som likaledes skulle lyckliggöras med denna värdighet,
vägrat att mottaga den. Hela denna historia har dock
af M. Weibull (»Drottning Kristina och C. Tott. Några
historiska beriktiganden» i »Lunds universitets
årsskrift.» XXIX, 1893) uppvisats sakna grund. Nya
vedermälen af drottningens bevågenhet för T. voro
emellertid gåfvorna af 200,000 rdr sp. och herresätet
Ekolsund.
Efter att efter Kristinas tronafsägelse
varit utsänd för att bereda henne det bästa mottagande
vid utländska hof, slöt T. sig till Carl X Gustafs här
i Polen och tog med utmärkelse del i dess strider. Han
eröfrade Neumarkt och Gebnitz samt slog därpå i
en fäktning 6,000 polacker på flykten. Befordrad
till generalmajor, anförde han svenska förtrupperna
vid framryckandet mot Warschau 1656, hvarvid han
med kraft och oförskräckthet sammandrabbade med
de vildt framstormande litauerna och kastade dem
tillbaka till sina förskansningar. Följande år
sänd i diplomatisk beskickning till Paris, lyckades
han utverka Frankrikes stöd åt det hårdt beträngda
Sverige och var därefter en af svenskarnas anförare
vid tåget öfver Bält. Efter fredsslutet befordrad
till generallöjtnant, deltog han i juli 1658 i de
rådssammankomster i Gottorp och Wismar, vid hvilka
beslut fattades att ånyo angripa Danmark. I det därpå
följande kriget kämpade han med ära,
särskildt vid Köpenhamns belägring. Under Carl XI:s
minderårighet var han 1661–62 ambassadör i Paris,
blef 1664 öfverståthållare i Stockholm samt 1665
fältmarskalk och generalguvernör i Livland. Det sista
förtroendevärf, som tillföll honom, var hans utnämning
1672 till svensk ambassadör i Frankrike, där han afled
d. 15 juli 1674.
Med faderns trotsiga, öfvermodiga
lynne förenade T., då han ville, världsmannens
takt och ädlingens ridderliga uppmärksamhet. Också
var han alltid och allestädes det täcka könets
förklarade gunstling. Liksom M. G. De la Gardie
praktälskande, stolt och slösande, ställde han sig
dock ingalunda obetingadt på dennes sida i rådet utan
intog en själfständig och medlande hållning mellan
partierna samt vann härigenom stort anseende bland
sina ämbetsbröder och allmänheten. Mer än en gång sågs
han ock vid Gustaf Bondes sida söka genom sparsamhet
och ett hofsamt fullföljande af den en gång beslutade
reduktionen betrygga en lugn samhällsutveckling.
Gift 1665 med grefvinnan Anna Margareta Oxenstierna,
dotter af rikskansleren Erik Oxenstierna.
Jfr N. von Dardels teckning i Personhist. Tidskrift 1902
i serien »Stockholms öfverståthållare».
Tottie, Carl,
köpman, ämbetsman. Född på Långdvinds
bruk i Hälsingland d. 22 okt. 1781. Föräldrar:
bruksägaren Isak Tottie och Sara Beata Svedberg,
af samma släkt som den berömde biskopen i Skara.
I föräldrarnas förmögna hem åtnjöt
T. en sorgfällig undervisning till 1797, då han
skickades till Uppsala. Efter någon tids vistelse
vid universitetet anställdes han som biträde på
ett handelskontor i Stockholm, där han fortfor att
arbeta till 1804, då han företog en utrikes resa,
först till England och sedan till Portugal, hvarest
han stannade i tvenne år. Återkommen till England,
där han alltsedan var bosatt, förordnades han till
vice konsul för Sverige 1810, för Sverige och Norge
1815 samt utnämndes till svensk-norsk generalkonsul
1818. Död i London, vid den höga åldern af åttionio
år, d. 17 juli 1870.
Under sin mångåriga vistelse
i Englands hufvudstad inlade T. stora förtjänster
om därvarande svenska församling och förvärfvade sig
genom sin tjänstvillighet, sin erfarenhet och sina
kunskaper ett stort och berättigadt anseende. Vald
till ledamot af kyrkorådet inom svenska församlingen
i London 1808, kallades han till hederskyrkovärd för
sin återstående lifstid 1838; var Honour. Director of
the Society of Friends of the Foreigners in Distress
i London, i hvars stiftelse han deltog; hedersled.
af hospitalsinrättningen på Dreadnought för sjömän;
led. af the British and foreign Bible Society m. fl.
sällskap.
Gift 1809 med Charlotte Bailey.
Trafvenfelt, Erik Carl,
läkare. Född i Alsike socken, Uppland,
d. 8 nov. 1774. Föräldrar: kaptenen Gotthard
Vilhelm Trafvenfelt och friherrinnan Maria Charlotta
Thegner.
Efter att 1787 ha blifvit student i Uppsala
samt sedermera där och i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
