Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Thulstrup, Carl Magnus - 2. Thulstrup, Carl Ludvig Henning - Thunberg, Carl Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och till öfverstlöjtnant i armén, hvarjämte han
s. å. förordnades till guvernör vid Krigsakademien
å Karlberg. Öfverste i armén 1853 och öfverstlöjtnant
vid Topografiska kåren 1857, förlänades
han 1858 adlig värdighet och utnämndes
1861, sedan han lämnat sin befattning såsom
guvernör vid Karlberg, till generalmajor, hvarefter
han i mars s. å. såsom konsultativ medlem
inkallades i konungens statsråd. 1868 förordnades
han till statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet,
hvilken post han lämnade 1870 och blef
s. å. ordförande i vapen- och befästningskommittén,
1872 inspektör för militärläroverken och 1874
generallöjtnant. Förutom de många olika, alltid
väl vårdade, åligganden, hvilka tillhört honom
såsom militär, styresman för krigsskolan och
ledamot af statsrådet, var han äfven verksam
dels såsom ordförande, dels såsom ledamot i ett
flertal kommittéer för behandling af frågor rörande
försvarsverket, omorganisation till vissa
delar af krigsmakten, gymnastiska undervisningen
o. s. v.
Hedersledamot af Krigsvet.-akad. och
dess förste styresman 1874–76, led. af Vet.-akad.,
hedersledamot af Örlogsmannasällskapet
i Karlskrona. Död i Stockholm d. 29 juli 1881.
Gift 1835 med Hedvig Kristina Akrell.
2. Thulstrup, Carl Ludvig Henning,
militär, tecknare. Född i Stockholm d.
26 okt. 1836; den föregåendes son.
T. utgick från Karlberg
1855 såsom underlöjtnant vid
Första lifgrenadierregementet, aflade
efter vederbörlig förpröfning
inträdesexamen till Högre
artilleriläroverket å Marieberg
och lämnade detsamma efter slutad kurs 1860.
Större delen af tiden 1861–73 tillbragte han å
Karlberg, dels såsom biträdande lärare i militärämnen,
dels såsom lärare i frihandsteckning och
modellering, dels ock slutligen såsom adjutant
hos chefen och som »styresman för undervisningen».
Under denna tid fortgick han inom
regementet till löjtnant 1862, utnämndes 1863
till ordonnansofficer hos Carl XV, blef 1869
adjutant hos densamme och s. å. kapten i armén.
1873 ingick han i den nybildade generalstaben
såsom stabsadjutant och kapten samt utnämndes
1874 till öfveradjutant och major därsammastädes.
Förutom kommenderingar inom landet
och till Norge i generalstabsärenden företog han
1874 en resa till Preussen för att studera »sådana
arméförhållanden, som kunde anses behöfliga att
mera i detalj känna, för den händelse en förändrad
arméorganisation, grundad på allmän
värneplikt, skulle i Sverige komma till stånd».
Öfverstlöjtnant 1882, var han 1882–90 chef för
Karlbergs krigsskola och utnämndes sistnämnda
år till öfverste och chef för Södermanlands
regemente, från hvilken befattning han tog afsked
1896. Sedan 1886 var han ledamot af
Krigsvetenskapsakademien. Död i Stockholm
d. 23 juni 1901.
Redan under sin kadettid
väckte T. uppmärksamhet såsom skicklig tecknare.
Sedermera utvecklade han sina anlag hufvudsakligen
i den karrikerande genren och utgaf
under en följd af år en del karrikatyrserier, såsom:
En samling skämt 1859, Komiska bagateller
1860–63, Militäriska fotografier (tills.
med annan tecknare) 1860–62, Minnen 1865–71,
Hemma och Borta 1874, Karrikatyralbum
1872, 1873, 1875–81, hvarförutom i Ny Illustrerad
Tidning förekommit åtskilliga af honom utförda
karrikatyrer öfver dagens händelser. Slutligen
är att nämna det vackra, 1888–89 utgifna
arbetet Afbildningar af nordiska drägter, sådana
de burits eller bäras uti olika landskap,
utgörande 16 planscher i litografiskt färgtryck
med svensk och fransk text af J. H. Kramer.
Gift 1: 1863 med Zuleima Hahr och 2:
1868 med friherrinnan Agnes Fleetwood.
Thunberg, Carl Peter,
naturforskare. Född
d. 11 nov. 1743 i Jönköping,
hvarest fadern var handlande
och gift med Margareta Starkman.
I Uppsala, där T.
1761 blef student, ägnade han
sig under Linnés ledning åt naturvetenskaperna,
blef medicine kandidat 1769 och aflade året
därefter medicine licentiatexamen. För att ytterligare
öka sina kunskaper anträdde han såsom
stipendiat i aug. 1770 en utländsk resa.
Anländ till Amsterdam, rönte han ett synnerligt
vänligt mottagande af de båda framstående
botanisterna Burmann, far och son. Genom deras
bemedling erhöll han i uppdrag att i egenskap
af Ostindiska kompaniets läkare på detsamma
tillhöriga fartyg besöka Kap, Java och Japan
för att för några blomsterälskande holländares
räkning insamla växter och frön. Före anträdandet
af denna resa besökte T. Paris för vinnande
af öfning i läkarkonstens praktiska behandling.
Sedan detta mål vunnits, lämnade han
d. 30 dec. 1771 Holland. Anländ till Kap i
april 1772, stannade han i land ända till början
af 1775 och företog därunder längre utflykter
för naturalhistoriska studier och samlingar. Anställd
som extra kirurg på ett holländskt skepp,
afgick han d. 2 mars 1775 till Batavia och uppehöll
sig på Java ett par månader. Därifrån fick
han d. 20 juni i egenskap af legationsmedikus
medfölja holländska ambassaden till Japan och
vidare till kejserliga hofvet i Jeddo. På återresan
uppehöll han sig i det inre af Java första
halfåret 1777, hvarefter han seglade till Ceylon,
där han, sysselsatt med undersökning af dess
yppiga natur, kvarstannade till början af febr.
1778. Resan gick sedan öfver Kap till Holland,
dit han efter mer än sex och ett halft års frånvaro
anlände d. 1 okt. sistnämnda år. Efter
att hafva i vetenskapligt syfte besökt äfven
England, anträdde han omsider öfver Holland
och Tyskland återresan till hemlandet och landade
d. 14 mars 1779 i Ystad. Befordrad under
sin frånvaro till botanices demonstrator i Uppsala
1777, utnämndes han 1781 till prefekt öfver botaniska
trädgården därstädes och förestod under
den yngre Linnés utländska resa 1781–82 de
botaniska föreläsningarna. Efter Linnés tidiga
död utnämndes han 1784 till medic. et botan.
professor. Af så väl landsmän som främlingar
fick han mottaga många bevis på aktning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
