Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorell, Tord Tamerlan Teodor - Thorild, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thorell, Tord Tamerlan Teodor,
zoolog. Född i Göteborg
d. 3 maj 1830. Föräldrar: styckjunkaren Anders
Olofsson Thorell och Sara Kristina Rundqvist.
Student i Uppsala 1848, disputerade T. för graden
1855 och kallades 1856 till docent i zoologi vid
Uppsala universitet. Redan i sin gradual afhandling
liksom ock i sitt specimen för docenturen, som var en
fortsättning af den förra, hade han sysselsatt sig med
läran om spindlarna (arachnologien). Denna utgjorde
ock alltjämt hans specialitet, och han anses inom
densamma såsom en framstående auktoritet. Promoverad
inom filosofiska fakulteten 1857, blef han adjunkt
i zoologi 1859 och förestod professuren i zoologi
1864–65. Såsom riksstatens stipendiat var T. för
zoologiska studier 1861–62 stadd på resa i utlandet,
som han dessutom flera gånger besökte. På grund
af sjuklighet fick han 1866 tjänstledighet från
adjunkturen och afsked därifrån 1877 med åtnjutande
från 1878 af en honom af riksdagen beviljad
pension. T., som samma år hugnades med professors
titel, hade 1875 öfverflyttat till Italien och
uppehöll sig sedermera mestadels där och i södra
Frankrike. Bland af honom författade arbeten må såsom
det förnämsta antecknas On european spiders. Part. I:
Review of the european genera of spiders, preceded by
some observations on zoological nomenclature,
1868–70, i Acta Soc. scient. Upsal. För öfrigt kan nämnas
afhandlingen Några anmärkningar om darwinismen,
i Ny svensk tidskrift 1880, samt öfversättning af Milne
Edwards’ Zoologiens grunder, 2 bd, 1860–65. Efter
sin bosättning i Italien började han träget
arbeta i Genuas Museo civico di storia naturali
och offentliggjorde i dettas »Annali» ett flertal
afhandlingar, förnämligast om spindeldjur. Äfven i en
mängd andra tidskrifter, såväl utländska som svenska,
har han skrifvit uppsatser om i snart sagdt alla
världens länder lefvande arter af detta djur. T.,
som två gånger af Vet.-akademien fått mottaga
Flormanska priset för zoologiska afhandlingar,
invaldes 1866 i Vet.-societeten i Uppsala och
1877 i Vet.-akademien, blef 1885 hedersledamot af
Entomol. föreningen i Stockholm och under årens lopp
ledamot af en stor mängd utländska vetenskapliga
samfund. Död i Helsingborg d. 22 dec. 1901.
Gift 1: med Julia Victorina Holmer och 2:
med Blenda Lundström.
Thorild, Thomas,
filosof, skald, estetisk
granskare. Född i Svarteborgs socken af Bohuslän d. 18
april 1759. Föräldrar: kronolänsman Jöns Olsson och
Börta Thomasdotter.
Sonen, hvilken intill 1785 i
likhet med sina bröder kallade sig Thorén, erhöll
vid föräldrarnas tidiga bortgång beskyddare i rektorn
vid Kungälfs stadsskola Tranchell och hans broder,
kassören, sedermera direktören Jonas Tranchell
i Göteborg. Intagen på gymnasium därstädes 1773,
var han en af dess utmärktaste lärjungar. 1775 blef
T. student i Lund men flyttade därpå såsom informator
till Rånnum vid Vänersborg. Återkommen 1777 till Lund,
ägnade han sig hufvudsakligen åt filosofisk-estetiska
studier. Utan att hafva aflagt någon
examen men dock hafvande vid akademien till sin
inre personlighet utvecklat sig på ett för hans
framtid afgörande sätt, lämnade han mot slutet af
1780 Lund. Följande år finner man honom i Stockholm,
där han under fortsatta filosofiska studier var
upptagen af enskild undervisning och gjorde sig känd
af allmänheten genom sin 1782 begynnande litterära
strid med Kellgren. T. hade, ännu obekant vid denna
tid, inlämnat ett skaldestycke, Passionerna, till
sällskapet »Utile dulci» med anledning af ett dess
prisämne. Kellgren, som inom detta sällskap var den
bestämmande viljan, underkastade dikten en sträng
kritik, som gjorde, att densamma endast belönades med
»accessit». Visserligen, förklarade Kellgren, erkände
sällskapet författarens snille och lifliga känsla,
men ogillade poemets »lika vådliga som onyttiga
nyhet i formen» – denna »nyhet» bestående i styckets
»orimmade, daktyliska versslag». Detta bragte T. i
harnesk mot den då rådande franska skolan, hvilken
han genom bekantskap med Tysklands och Englands bästa
författare lärt akta mindre, och föranledde en strid,
som från T:s sida fördes dels i den af honom en kort
tid (1784) utgifna veckoskriften Den nye Granskaren,
dels i en följd förträffliga småskrifter, samt den
vidlyftigare En critik öfver critiker. Med utkast till
en lagstiftning i snillets verld, 3 del. 1791. »För
att skaffa sig anseende och ej anses för en
aventurier» begaf han sig 1787 till Uppsala, där
han i mars följande året, under professor Hernqvists
presidium, försvarade en akademisk afhandling Critik
öfver Montesquieu. Konungen, som själf bevistade
disputationen, där Schröderheim, Armfelt, Leopold
m. fl. gunstlingar uppträdde såsom opponenter,
intogs på det lifligaste af T:s snillrika försvar och
lät komplimentera honom för hans framgångar. Hans
beslut var då att taga den jur. graden, men han
öfvergaf denna plan, då han redan vid den af honom
aflagda juris kand.-examen fann, »att man gjorde allt
ynkligen litet». Han hade vid denna tid också blifvit
gripen af längtan att komma till England, hvilket han
ansåg för frihetens stamort och sin själs egentliga
hembygd. Han reste äfven dit och tillbragte där ett
och ett halft år men fann, att också detta land,
sedt på nära håll, icke var detsamma, som han sett
det genom inbillningens fjärrglas, hvarför han 1791
återvände till Sverige. Det var nu han utgaf sitt
förenämnda uppseendeväckande arbete »Critik öfver
critiker». Den stridshandske, han häri slungat mot
dem, som dristat sig mästra hans sångmös för dem så
motbjudande later, upptogs af Leopold, som i tvenne
afhandlingar: »Bref till den store och märkvärdige
författaren Th-» samt »Den nya lagstiftningen i
snillets verld något litet i fråga satt», med skärpa,
om ock icke utan fördomsfull ensidighet, angrep de fel
och svagheter, T. onekligen röjt såsom »lagstiftare i
snillets verld». Thorilds mothugg, bitande i formen,
men tämligen svagt i bevisföringen, blef hans Svar
på luntan emot lag och rätt i vitterheten: eller ABC
i vett och heder. På hösten s. å. (1792) utgaf han,
i anledning däraf, att hans åsikter upptagits och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
