Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Thomæus, Jöran Jakob - 2. Thomée, Gustaf Henrik - 3. Thomée, Gustaf - Thomander, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1838, o. s. v.
Gift 1830 med Hedvig Kristina Margareta Bexell.
2. Thomée, Gustaf Henrik,
vitterhetsidkare. Född i
Karlskrona d. 3 juni 1763; den föregåendes syssling.
Föräldrar: kyrkoherden Per Thomæus och Katarina
Magdalena Skoge.
T. förvärfvade sin akademiska
bildning i Lund och ingick 1781, efter aflagda
ämbetsexamina, som extra ordinarie kanslist i
Kanslikollegium. Sedan han där fortgått till kopist,
förordnades han 1801 till kanslerssekreterare vid
Lunds universitet och innehade sedermera denna
befattning under kanslererna riksdrotset grefve
Wachtmeister och grefve von Engeström. Förste
expeditionssekreterare i kanslikollegium 1809,
afled T. i Stockholm d. 5 sept. 1823.
Skicklig jurist och med utmärkt anseende såsom ämbetsman,
uppträdde T. emellanåt såsom lycklig diktare i
den komiska genren. Hans stycken i denna art
röja verklig begåfning och läsas ännu med nöje,
såsom de båda humoreskerna Småländingen samt
Småländingen och fan.
I den allvarsamma diktningen
höll han sig vid Svenska akademiens då ännu rådande
smak, hvarför hans högtidligare skaldestycken:
Gamla och nya seklet, Nordens qvinna. Sång till
Horatius m. fl., redan äro förgätna.
3. Thomée, Gustaf,
skriftställare. Född i
Stockholm d. 18 dec. 1812; den föreg. son med Kristina
Charlotta Hellström.
Student i Uppsala 1830, utgaf
T. 1834 diktsamlingen Lyriska reminiscenser. Sedan
han vid några och tjugu års ålder (1835) absolverat
fil. kandidatexamen, ägnade han
sin verksamhet åt pressen samt arbetade till en
början såsom sättare och korrekturläsare på ett
tryckeri i hufvudstaden. Han lämnade likväl snart
dessa mekaniskt litterära sysselsättningar för att
själf uppträda såsom författare och öfversättare. I
förra hänseendet kastade han sig företrädesvis på
historiska, statistiska och geografiska ämnen och
utgaf bl. a. Jorden 1851, Konungariket Sveriges
statistik i sammandrag 1859–61. Hans 1866 utgifna
resehandbok Sverige upplefde sedan flera omarbetade
upplagor. Vidare är att märka Lärobok i Geografien
1853, Stockholmska promenader 1863 o. s. v.
Därjämte deltog han med stor flit i redigeringen af
det omfattande arbetet Historiskt geografiskt och
statistiskt lexikon öfver Sverige 1858–65. Såsom
öfversättare har han lämnat ett hart när oräkneligt
antal arbeten. Förutom en mängd romaner och
noveller – vanligtvis hade han två eller tre sådana
under händerna i tidningarnas följetonger och hos
hufvudstadens förläggare – har han öfversatt det på
Z. Hæggströms förlag utgifna »Bibliotek för populär
naturkunnighet», Lamartines »Girondisternas och
Restaurationens historia», Thiers’ »Konsulatets och
kejsardömets historia», Webers »Verldshistoria»,
Humboldts »Kosmos», Anderssons »Sjön Ngami»
m. fl.
Med allt detta var han ifrån 1845 daglig
medarbetare i »Stockholms Dagblad», undervisade i
flera läroanstalter m. m. De ansträngningar, hans
rastlösa flit lade på en
af naturen ej särdeles stark kroppshydda,
undergräfde i förtid hans hälsa. Länge plågad af
ett hjärtlidande, afled han nästan utan föregående
illamående, i Stockholm, d. 16 juni 1867.
Gift 1: med Kristina Eugenia Wennerström
och 2: med Anna Charlotta Asplund.
Thomander, Johan Henrik,
biskop, riksdagstalare, teologisk skriftställare. Född
i Fjelkinge förs. i Skåne d. 16 juni 1798.
Föräldrar: vice pastorn därstädes Albrekt Johan
Psarski och Kristina Thomæus (syster till
Thomæus 1), efter hvilket möderne T. bildade
sitt namn Thomander.
Sin första uppfostran erhöll T. i Karlshamns skola,
hvarifrån han vid fjorton års ålder afgick till Lund och
inskrefs bland de studerande vid universitetet. Blott ett år
medgaf honom hans medellösa ställning att den gången
vistas vid högskolan. Han hade dock därunder hunnit
blifva så känd, att han förordnades att förestå
ett kollegiat vid Karlshamns skola 1815–17. Åren
närmast före och efter denna anställning tillbragte
han såsom lärare i enskilda hus. 1819 återvände
han till universitetet, hvarefter han med stor
utmärkelse genomgick teologiska seminariet 1820,
aflade prästexamen och prästvigdes 1821. Kort därefter
(s. å.) förordnad till predikant vid Karlshamns
kastell, kvarstannade han i denna befattning, med
hvilken han äfven förenade den af handledare för
förmögna mäns söner, till 1826, då han, ehuru ej
graduerad, återkallades till universitetet för att
öfvertaga en docentur vid teologiska seminariet i
Lund. Denna befordran hade han väsentligen att tacka
sin sistnämnda år utgifna afhandling De Antichristo
primæ ecclesiæ. I förening med Reuterdahl började
han 1828 utgifva »Theologisk quartalskrift», som
åtnjöt stort anseende, men upphörde 1832, hvilket år
T. emellertid tillsammans med N. O. Ahnfelt utgaf
en annan publikation – tidningen »Gefion». Utnämnd
till e. o. adjunkt i teologi 1831, sökte han
en af professurerna inom teologiska fakulteten
men blef förbigången. Under den meningsstrid
mellan T:s gynnare och motståndare, hvartill detta
befordringsmål gaf anledning, gjorde sig denne känd
såsom en framstående satirisk förmåga genom skriften
Antivandalskrift 1831. Emellertid utnämndes han
1833 till professor i pastoralteologi, 1845 till
professor i dogmatik och moralteologi och 1847 till
andre teol. professor, hvarefter han 1850 kallades
till domprost i Göteborg. Under sin professorstid var
han fortfarande verksam såsom författare i teologiska
och kyrkliga ämnen. Så utgaf han 1835 en ny, strängt
ordagrann öfversättning af Nya Testamentet (ny uppl.
1860), tillsammans med Reuterdahl en ny följd af
»Theologisk quartalskrift» 1836–40 samt Förslag till
kyrkoordning 1837, hvilken sistnämnda skrift gjorde,
att han insattes i 1838 års kyrkolagskommitté. Ledamot
af prästeståndet vid 1840 års riksdag, bevistade han
i nämnda egenskap sex riksmöten, vid fyra af dessa
ledamot af statsutskottet, och gjorde sig därunder
känd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
