Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thalén, Tobias Robert - Tham - 1. Tham, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1854 till fil. magister. Kort efter det han
blifvit kallad till docent i astronomi vid
universitetet i Uppsala, företog han såsom byzantinsk
stipendiat 1856 en utländsk resa för fysiskt-matematiska
studier i England, Frankrike och Tyskland
1873 och utnämndes vid sin hemkomst 1859 till docent
i fysik, med förordnande på hösten s. å.
att förrätta de till professuren i samma läroämne
hörande examina. Amanuens vid fysiska kabinettet
1859–61, befordrades han sistnämnda år
till fysices adjunkt samt utnämndes 1873, efter
att längre och kortare tider ha uppehållit
professuren i fysik vid universitetet samt 1869–70
förestått professuren i allmän och tillämpad
fysik vid Teknologiska institutet i Stockholm,
till professor vid den nyinrättade lärostolen i
mekanik vid Uppsala universitet, hvarifrån han
året därefter (1874) erhöll transport till fysiska
professuren. Ifrån 1860 bibliotekarie vid
Vetenskaps-societeten i Uppsala och 1863 ledamot af
nämnda samfund samt 1880 dess sekreterare blef
han 1868 ledamot af Vet.-akad., af hvilken han
gemensamt med A. J. Ångström fått mottaga det
Lindblomska priset 1860, 1864 och 1865, medan
han 1869 för egen del erhöll hälften af det
Wallmarkska priset. Sedan 1878 medlem af
Fysiografiska sällskapet i Lund, blef han 1883 korresp.
led. af Örlogsmannasällskapet i Karlskrona, 1888
hedersled. af Vet.- och Vitterh.-samh. i Göteborg
och 1891 led. af Videnskabs-selsk. i Kristiania.
Under tvåårsperioden 1889–91 var han universitetets
prorektor och 1865–79 censor vid mogenhetsexamina
inom högre allm. läroverken. Vid
elektricitetskongressen i Paris 1881 var han ombud
för Sverige, och 1889 deltog han i enahanda
egenskap i den därstädes hållna Conférence générale
des poida et mesures och hemförde därifrån
de s. k. »rikslikarna» eller prototyperna
för metern och kilogrammet. Han var härtill
så mycket lämpligare, som han sedan 1885 tillhört
Comité international des poids et mesures i Breteuil.
1874 tilldelades honom af Järnkontoret
ett anslag med anledning af en utaf honom
framställd ny metod att medelst magnetiska
mätningar undersöka järnmalmfält, hvarjämte
han för samma arbete vid Congrès international
des Sciences géographiques i Paris 1875 fick
emottaga Geografiska sällskapets medalj af första
klassen. Sistnämnda år kallades han ock till
korresp. led. af Geolog. Reichsanstalt i Wien.
Hedrad 1884 af Royal Society i London med
den stora Rumfordska medaljen, blef han 1886
led. af Royal Society i Edinburgh. Af hans
skrifter, införda i samtida vetenskapliga
tidskrifter, äro följande de hufvudsakligaste: Om
astronomiska observationer med tillhjälp af
galvanisk elektricitet 1856, Försök att bestämma
induktionsströmmars olika fortvaro 1859,
Bestämning af våglängderna för en del af de
kemiska strålarna i solspektret 1860,
Recherches sur les propriétés magnétiques du fer 1861,
Om bestämning af elasticitetsgränsen hos
metall 1863, Om de Frauenhoferska linierna jemte
teckning af den violetta delen af solspektrum,
tills. med Ångström 1865, Spektralanalys, exposé
och historik 1866, Memoire sur la détermination
des longueurs d’onde des raies metalliques 1867,
Jordmagnetiska bestämningar i Sverige under
åren 1869–71 och 1872–82, Om spektra tillhörande
Yttrium, Erbium, Didym och Lanthan 1873,
Redogörelse för en ny metod att medelst
magnetiska mätningar undersöka järnmalmsfält,
jämte anförande af några i sammanhang
dermed anstälda experiment 1874, Om isodynamiska
ytorna kring en vertikal magnetstång, med
tillämpning häraf vid en på magnetiska mätningar
grundad undersökning af järnmalmsfält 1874,
Om magnetiska mätningar å järnmalmsfält
1874, Recherches sur les spectres
des métalloïdes, tills. med Ångström, efter
Ångströms död utarbetad af Th. 1875, Sur la
recherche des mines de fer 1877. Sur le spectre
de fer, obtenu à l’aide de l’arc électrique. Flera
af dessa skrifter äro öfversatta i utlandet.
T., som 1896 tog afsked från professuren, afled
i Uppsala d. 27 juli 1905.
Gift 1862 med Tonny Carolina Kraak.
Tham.
Släkten härstammar från Landsberg
i Sachsen, hvarifrån den svenske stamfadern,
Wollrath Sebastiansson, inkom i Carl XI:s tid
och blef rådman i Göteborg. Hans 1729 aflidna
son, kommerserådet Sebastian Tham, adlades
1716 och gjorde sig känd såsom den där genom
en donation gaf upphof till de bekanta Thamska
föreläsningarna. En utgrening af ätten är släkten
Tamm (se ofvan).
1. Tham, Per,
arkäolog. Född på Stora Dala
i Skaraborgs län d. 22 dec.1737. Föräldrar:
majoren Peter Tham och Ulrika Ulfsparre.
Vid fjorton års ålder skickades T. till Uppsala,
där han då (1751) blef student, erhöll några år
senare titel af hofjunkare och utnämndes 1760 till
hofintendent. Två år därefter inköpte han egendomen
Dagsnäs i Västergötland, som han bebyggde, förbättrade
och förskönade, och hvarest han med
undantag af riksdagstiderna sedan tillbragte hela
sin lefnad. 1809 erhöll han titeln af
öfverintendent och afled på Dagsnäs d. 5 aug. 1820.
T. var en i många hänseenden egendomlig
karaktär, hvars sällsamma yttringar till någon
del förklaras af den frihet, i hvilken han såsom
ende sonen och arftagare till en betydande
förmögenhet tilläts att uppväxa. I unga år deltog
han en tid i riksdagsförhandlingarna. Att han
med allvar sökte sätta sig in i föreliggande
offentliga ärenden, framgår af de broschyrer,
han tid efter annan utgaf. Bland dessa äro att nämna:
Tankar om prof. Christiernins Föreläsningar om
växelcoursen 1761, hvilken afhandling han utgaf
till försvar för sin blifvande svärfader A.
Nordencrantz i dennes mångåriga meningsstrid med nämnde
professor, vidare Svar på projectet om et
banco-contoirs inrättande s. å. Om prästetionden af
säterier 1767, samt Om helgdagar 1769. Sin i sist
antydda broschyr förfäktade åsikt, att en hel mängd
helgdagar kunde till gagn för landets materiella
utveckling borttagas, gjorde han äfven gällande i
riksdagsmotioner, och densamma vann äfven till
väsentlig del seger vid 1772 års riksdag. Äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
