- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:590

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Taube, Emma Matilda Elisabet - Tawast, Johan Henrik - Tegel, Erik Göransson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ingeborg</i> i »Den bergtagna», Isabella i »Robert»,
Margareta i »Faust», Cherubin i »Figaros
bröllop», Valentine i »Hugenotterna», Gilda i
»Rigoletto», Nemea i »Konung för en dag» o. s. v.

Sedan hon 1886 trädt i äktenskap med dåvarande
löjtnanten, numera öfverstlöjtnanten,
grefve Carl-Evert Taube, har det äfven då och
då varit den musikälskande allmänheten förunnadt
att njuta af hennes härliga sopran, i det
hon med sin konst biträdt å musikaliska tillställningar
för ett eller annat behjärtansvärdt ändamål

Grefvinnan T. är sedan 1895 led. af
Musikaliska akademien.


Tawast, Johan Henrik,
krigare. Född antagligen på Halola gård i Kuopio
socken af Finland d. 31 juli
1763. Föräldrar: majoren Magnus Fredrik Tawast,
som tillhörde en af Finlands förnämsta
adliga ätter, och Maria Elisabet Molander.

Efter att redan såsom barn – han var den
sjunde av tio syskon – ha blifvit inskrifven
i krigstjänst, utnämndes T. 1799 till fänrik
vid Savolaks regemente. Medan han 1779–81,
först på G. M. Sprengtportens, sedermera på
Gustaf III:s, bekostnad studerade vid en berömd
läroastalt i Strassburg, utnämndes han 1780 till
löjtnant vid regementet Royal Suédois, hvarefter
hans befordringar fortgingo med ovanlig
snabbhet. Antagen 1782 till kammarpage hos
Gustaf III, blef han 1786 löjtnant och året
därefter kapten vid Nylands infanteriregemente.
Stabsadjutant hos konungen 1788, tjänstgjorde
han efter krigsutbrottet s. å. under G. M. Armfelt
dels i Finland, dels vid Dalfrikåren i Värmland.
Efter att hafva på åtskilliga stridsfält utmärkt
sig, blef han till belöning härför 1790
utnämnd till öfverstlöjtnant vid Dalregementets
vargering men förflyttades följande år i samma
grad till Jämtlands regemente. 1793 blef han
kammarherre och generaladjutant af flygeln,
1798 tjänstgörande kammarherre hos drottningen
och 1802 öfverste för Jämtlands regemente, hvarpå
han inom kort upphöjdes till friherre. Efter
att 1804 ha blifvit öfverste för Kalmar regemente,
deltog han, dels såsom brigadchef, dels
såsom befälhafvande generaladjutant, i pommerska
kriget 1805–07 och bidrog verksamt till fransmännens
fördrifvande ur svenska Pommern.
Generalbefälhafvare för södra armén 1809 och
generalmajor s. å., afslöt han med danska generalen
von Bülow det stillestånd, som inledde
den med Danmark s. å. ingångna freden. 1812
anställdes han såsom adjutant hos kronprinsen
Carl Johan och skickades s. å. öfver Ryssland
till Konstantinopel att arbeta på fredens återställande
mellan Ryssland och Turkiet, äfvensom
att söka förmå Turkiet att sluta sig till en af
Sverige, Ryssland och England stiftad koalition
mot Frankrike. Den fred, han skulle bemedla, blef
emellertid inom kort, hans åtgörande förutan, ratificerad,
och hans arbete för Turkiets biträdande af
den förenämnda alliansen rönte alls ingen framgång.
Följande året befordrad till generallöjtnant,
deltog han såsom souschef för nordarméns generalstab
i fältslagen vid Grossbeeren, Dennewitz och
Leipzig. Kort efter den i dec. 1813 afslutade
vapenhvilan hade han att i Köpenhamn underhandla
om fredsvillkoren och utförde efter freden i Kiel d.
14 jan. 1814 en ny beskickning till danska hufvudstaden,
denna gång för ratifikationernas utväxling,
och kvarstannade sedermera till slutet af
1819 såsom envoyé vid danska hofvet. Upphöjd
till grefve 1818, utnämndes han 1824 till general
af infanteriet och blef 1829 En af rikets
Herrar. Han var ledamot af Svenska krigsmannasällskapet
(nuv. Krigsvetenskapsakad.) och af
Landtbruksakademien m. m. Död i Stockholm
d. 11 juli 1841.

Med mångsidig bildning och
vidsträckt erfarenhet, vunnen under fälttåg och
utrikes resor, var T. icke blott en för sin tid
ovanligt kunnig militär, utan jämväl en ansedd
diplomat, hvars förmåga och kunskaper mer än
en gång togos i anspråk för ganska maktpåliggande värf.

Gift 1: 1808 med Kristina Sofia
Hising
och 2: 1823 med grefvinnan Lovisa
Albertina Barck
.


Tegel, Erik Göransson,
historieskrifvare. Född i Stockholm på 1560-talet och son
af den bekante Göran Persson,
Erik XIV:s gunstling.

Efter faderns afrättning uppehöll sig
sonen flera år under främmande
namn vid åtskilliga utländska akademier
och anställdes, sedan han
efter Johan III:s död återkommit
till Sverige, i Riksarkivet. Tillika användes han af
hertig Carl i åtskilliga diplomatiska ärenden och
var bl. a. af honom utsänd att förrätta spiontjänst
vid riksdagen i Krakov 1593. Utnämnd s. å.
till häradshöfding i Olands härad, stadfästes han
1594 i antydda syssla af Sigismund. I sällskap
med hertigens sändebud öfvervar han 1596
Kristian IV:s kröning och medförde vid sin
återkomst från Danmark Huitfelts historia om
Kristian III. Till vederläggning af häri förekommande
uppgifter fick han af hertigen i uppdrag
att utarbeta en fullständig historia om
Gustaf I. Utnämnd 1598 till hertigens handsekreterare,
fortfor han alltjämt att stiga i Carls
ynnest, som, äfven sedan han bestigit tronen,
använde honom i flera viktiga värf, bl. a. i de
kommissioner, som nedsattes öfver polska partiets
anhängare. Så förde han såsom »rättegångshärold»
å Carls vägnar anklagelserna mot riksråden
vid riksdagen i Linköping 1600 och medverkade
kraftigt till de anklagades fällande.
1608 förordnades han till slottslofven eller
underståthållare på Stockholms slott och skickades
s. å. jämte Chesnecopherus och Erik Elofsson
till Wismar för att med danska fullmäktige afgöra
striden om de tre kronorna, men de tre
stallbröderna »uppehöllo sig så länge i Kalmar med
drickande och välfägnad», att de danska sändebuden,
ledsna vid att vänta, återreste till Danmark
– något, som sedan anfördes bland orsakerna
till det följande kriget. 1610 erhöll han uppdrag
att deltaga i granskningen af alla till Kammaren
inkommande räkningar. Genom kunskaper och
skicklighet bibehöll sig T. äfven under Gustaf
II Adolf, om ej just i nåd likväl vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free