Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svennberg, Olof Teodor (Tore) - Svenonius, Enevald - Svenonius, Fredrik Vilhelm - 1. Svensén, Carl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Vasa och Erik XIV. Bland S:s roller
märkas föröfrigt: Repholt i »Ett besök»,
Falk i »Kärlekens komedi», professor Crampton,
Chamillac, Armand i »Kameliadamen», Gerhard Hjelm
i »Kung Midas», Stern i »Det stora förslaget»,
Generaldirektören, titelrollen i »Profkandidaten»,
Pancras Duff i »Kedjan».
Gift 1905 med Karin Wiberg.
Svenonius, Enevald,
biskop. Född d. 24 dec. 1617 i Annerstads socken i
Småland; son af en där boende järnhandlare Sven
Enevaldsson och Ingerd Nilsdotter.
S. 1 hade redan uppnått
tjugutre år, när han från Växiö skola begaf sig
till Åbo, där han blef magister 1647 och
1648 fil. adjunkt i Uppsala. Efter vidsträckta
studieresor i utlandet prästvigdes han 1654,
utnämndes till eloquent. professor i Åbo s. å. och
befordrades till teologie professor därstädes 1660,
blef 1661 teol. doktor och utnämndes 1665 till
förste teol. professor. Han hade tillika varit
uppförd på förslag till biskopsstolarna både i
Växiö och Viborgs stift, när han af Carl XI utom
förslag utnämndes till biskop och prokansler vid
universitetet i Lund 1687. Detta ämbete, som han
mottog vid sjuttio års ålder, tillträdde han dock
icke utan afled i Åbo d. 28 april 1688.
Af sin samtid ansågs S. för ett under af lärdom, och hans
språkfärdighet var äfven ovanlig. Hans minnestecknare
uppgifva, att han författat vers på tyska, latin,
finska, grekiska, hebreiska, kaldeiska, syriska och
arabiska. Sina disputationer förde han ömsom på latin
grekiska och hebreiska och har utgifvit ett stort
antal sådana. Lika alsterrik inom predikolitteraturen
som i katederskriftställeriet, hade han vid sin död
hållit omkring 2,500 predikningar. Icke utan skäl har
han, på samma gång han blifvit ärad såsom den gamla
ortodoxiens bekännare, äfven blifvit klandrad såsom en
af dess häftigaste och ofördragsammaste försvarare,
hvarom särskildt hans teologiska strider med biskop
Terserus bära ett sorgligt vittnesbörd.
Gift 1655 med Susanna Vexionia Gyldenstolpe.
Svenonius, Fredrik Vilhelm,
geolog. Född å Karlslund, Neder
Luleå socken; d. 25 april 1852. Föräldrar:
Disponenten Carl Vilhelm Svenonius och Brita
Johanna Sundström. Student i Uppsala 1871 och
fil. doktor 1880, blef S. 1881 bitr. geolog vid
Sveriges geologiska undersökning, utnämndes
1882 till geolog och har hufvudsakligen verkat i
norra Sverige. Redan på 1870–talet företog S. med
understöd resor i nordligaste Norge samt svenska
och finska lappmarkerna, följde 1879 som geologisk
fackman svensk-norska gränsrödjningskommissionen
mellan Dalarne och Lappland, företog 1882–87 som
Vegastipendiat undersökningen i Lappland, var 1889
ledamot af apatitkommittén, deltog 1897 i en i samband
med geologiska kongressen i Petersburg ordnad resa
till östra Ryssland och Ural, o. s. v. S. har utarbetat flera
geologiska kartblad och offentliggjort många
uppsatser, redogörande för beskaffenheten af
berggrunden inom nordliga Sverige, de svenska
jöklarna, andesiten i Helsingland, den lappländska
magnesiten, m. m. Han har vidare författat Stenriket
och jordens byggnad 1888, Svenska turistföreningens
resehandbok. II: Vester- och Norrbottens län 1896,
De norrbottniska gruffälten och Ofotenbanan 1897,
Svenska Turistföreningens resehandbok II: Lappland
samt öfriga delar af Väster- och Norrbottens län
1904. S., som från Svenska Turistföreningens
tillkomst varit en af dess ledande krafter,
har äfven tagits i anspråk för kommittéarbeten,
såsom i vattenfallskommittén 1898–99 och centrala
nödhjälpskommittén 1903.
Gift 1: 1883 med Anna Ekström och 2: 1897 med
Elin Johanna Ekström.
1. Svensén, Carl Johan,
riksdagsman. Född d. 26 okt. 1823 i Ålems socken i
Kalmar län, där fadern Sven Peter Olsson, gift
med Kajsa Lena Carlsdotter, var hemmansägare.
Redan 1846 öfvertog S. ett
hemman i Tveta socken af Kalmar län. Med liflig
läslust förvärfvade han ett betydligt förråd af
kunskaper och togs snart i anspråk för offentliga
värf. 1859 valdes han att representera Aspelands
och Handbörds härad i bondeståndet, som han äfven
tillhörde vid de återstående ståndsriksdagarna. Han
anslöt sig med lif och själ till den klart
frisinnade fraktion, hvars intresse i första
hand inriktades på representationsreformen, men
som äfven i öfrigt ifrigt nitälskade för tidens
framstegssträfvanden. Särskildt verkade han för
höjande af kvinnans sociala ställning. Vid 1865–66 års
riksdag var han ledamot af statsutskottet. Efter det
nya statsskickets införande valdes S. att den första
treårsperioden 1867–69 representera sin hembygd i
Andra kammaren, Hans ställning blef här dock en
annan, än han väntat. Landtmannapartiet, som snart
kom till makten, syntes honom alltför ljumt i fråga
om tidsenliga reformer, och S. deltog i stället 1868
i det nyliberala partiets bildande. De maktägande
hämnades genom att utesluta honom ur statsutskottet,
där han äfven 1867 haft plats. Vid periodens slut blef
han ej återvald och det dröjde ända till 1876, tills
han återigen intog sin plats i Andra kammaren, som han
nu tillhörde till sin död d. 28 sept. 1883. Han slöt
sig nu till landtmannapartiet, som under tiden mera
dragit sig åt vänster, och insattes af detsamma 1876
i statsutskottet, 1877–78 i försvarsutskottet, 1879 i
lagutskottet och 1880–83 i konstitutionsutskottet. Han
verkade under sitt senaste riksdagsskede ifrigt för
försäljning af statens mindre domäner, i syfte att öka
de själfständiga smärre jordägarnas antal och frambar
en af Andra kammaren upprepade gånger bifallen motion
om upphäfvande af kyrkomötets vetorätt. Af hemortens
landsting var han ledamot 1865–76 och 1881–82.
Gift 1846 med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
