Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stiernstolpe, Jonas Magnus - Stiernswärd - 1. Stiernswärd, Rudolf Hodder - 2. Stiernswärd, Carl Georg - 3. Stiernswärd, Gustaf Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerlig förmåga, hvarken i planläggning eller
stil. Däremot visade han redan vid denna tid en
icke vanlig talang i småstycken, som icke fordrade
någon större uppfinningsförmåga, men i hvilka
hans lekande lynne fick göra sig gällande. Hans
egentliga fält blef dock framdeles öfverflyttandet
på vers af främmande skalders mästerverk, i
hvilken vitterhetsart han ådagalade en betydande
virtuositet. Sålunda har han utom en mängd romaner
lämnat versifierade öfversättningar af Müller:
Den ändlösa visan; Wieland: Oberon 1816, Pope: Den
bortröfvade hårlocken 1819, samt främst den ypperliga
bearbetningen af Blumauers Aeneis 1813–14. m. fl.
Hans originalarbeten tillhöra till stor del den
lekande stilen, helst i form af sagor, såsom:
Trollhandskarne samt det bedrägliga oraklet 1819,
Pelegrimen och Hexmästaren 1820, Lunkentus
1824, Kärlekens ordbok; Den oförnöjde eller fiskaren och
hans hustru 1825, Gamla sagor på vers 1827, några
visor och andra skämtsamma stycken m. m. Hans sista
vittra sysselsättningar bestodo i öfversättningar
af Cervantes’ Don Quixote 1818–19, och Ariostos
Orlando furioso, hvilket senare arbete dock ej blef
fullbordadt. Hans Vitterhetsstycken utkommo 1827–29,
och Bernh. von Beskow utgaf 1833 S:s Efterlemnade
skrifter med en af B. skrifven karaktäristik. I
trots af sin flytande versifikation och sitt goda
lynne, som gjorde honom synnerligen eftersökt i
sällskapslifvet, saknar S. dock originalitet.
Ogift.
Stiernswärd.
Ättens förste kände stamfader Bengt
Söfringsson Ahlberg var underofficer vid Norra
skånska kavalleriet och stupade i Polen under Carl
XII:s krig. Hans sonson, ryttmästaren, sedermera
öfversten, Rudolf Hodder Ahlberg, adlades 1762 med
namnet Adelhjerta, men adelsdiplomet utfärdades först
1773, hvarvid han erhöll namnet Stiernswärd.
1. Stiernswärd, Rudolf Hodder,
krigare. Född d. 28 febr. 1728. Föräldrar: fänriken Sven
Ahlberg och Maria Schultz.
S. hade en kort tid idkat studier vid Lunds universitet,
när han 1745 ingick i krigstjänst och anställdes såsom
volontär vid öfverste Bousquets regemente. Utnämnd
till kornett vid Norra skånska kavalleriregementet
1750, befordrades han 1753 till löjtnant, 1757
till ryttmästare, 1768 till sekundmajor och 1769
till öfverstlöjtnant vid Bohusläns dragoner, från
hvilken kår han 1771 förflyttades med lika grad till
Södra skånska kavalleriregementet. Han utnämndes
slutligen 1772 till öfverste samt tog afsked med
pension 1774. Dels såsom stabsryttmästare, dels
som ryttmästare vid Norra skåningarna, deltog han
i pommerska kriget och visade där utmärkta prof
på tapperhet, såsom i träffningen vid Locknitz,
fäktningen vid Güstrow samt vid rekognosceringen af
Zarrentin, där både han själf och en del af manskapet
erhöllo svåra blessyrer men icke desto mindre gjorde
en mängd fångar. 1762 upphöjdes han för sina militära
förtjänster i adlig värdighet och kallade
sig Adelhjerta, hvilket namn på Adolf Fredriks
befallning förändrades till Stiernswärd till
minne af följande händelse. Under en resa, som
konungaparet företog genom Halland, skenade hästarna
för drottningens vagn nära Laholm och rusade i vild
fart ner mot bron, som går öfver Lagan. När S., som
var uppställd till parad med sitt regemente på andra
sidan strömmen, varseblef den fara, hvari drottningen
befann sig, störtade han mot det skenande spannet och
nedstötte bägge förlöparne med sitt svärd, hvarigenom
vagnen hejdades. Han erhöll äfven af tyska kejsaren
Josef II adelskap 1768 under namn af von Ahlberg. Död
på Tjelvesta i Nerike d. 7 juli 1793.
Gift 1762 med Vendela Margareta Skytte.
2. Stiernswärd, Carl Georg,
militär, landthushållare. Född d. 15 okt. 1767;
den föreg. son.
Sedan S. slutat sin kurs vid kadettskolan i Karlskrona,
utnämndes han till kornett vid Södra skånska
kavalleriregementet och blef löjtnant 1786. I denna
grad deltog han i finska kriget 1788–90 såsom
stabsadjutant hos generallöjtnanten friherre
Armfelt och blef för den verksamma andel, han
tog i affären vid Savitaipal d. 4 juni 1790,
befordrad till ryttmästare.
Efter krigets slut
afgick han från den militära banan 1791 och ägnade
sig uteslutande åt landtmannayrket. 1794 ärfde han
efter sin far Engeltofta egendom i Skåne, som han
under loppet af ett par årtionden omskapade från
ett under hofveriets börda släpande gods till
en mängd efter engelskt mönster anlagda och väl
skötta farmer. Genom införandet af ett rationellt
cirkulationsbruk, genom användandet af skottska
åkerbruksredskap samt engelska och skottska arbetare,
bragte han sin egendom inom några år till tiodubbel
afkastning, på samma gång han inrättade sitt arbete
så, att det äfven kom det allmänna till godo. Genom
att afskaffa hofveriskyldigheten på sina gårdar,
genom att kraftigt medverka till jordens enskiftande,
genom att gratis sprida de fullkomligare skottska
jordbruksredskapen, genom resor, uppmuntringar och
råd gagnade S. betydligt det skånska jordbruket och
delar med Rutger Maclean äran af dess höjande till
dess nu varande betydenhet. Genom flera sammanstötande
missgynnande omständigheter såg sig S. likväl i sin
ålders höst nödsakad att lämna skådeplatsen för sin
gagneliga verksamhet. 1819 försåldes Engeltofta åt
Carl XIV Johan och sex år senare, d. 19 nov. 1825,
afled den patriotiskt sinnade mannen, innan ännu hans
samtid lärt sig inse och uppskatta hans förtjänster
om landets viktigaste hufvudnäring.
Gift med Anna Pettersson.
3. Stiernswärd, Gustaf Mauritz,
militär, författare. Född på Engeltofta d. 7 jan.
1806; den föreg. son.
S. blef 1825 underlöjtnant vid Vendes
artilleriregemente men flyttades därifrån såsom fänrik
till Helsinge regemente 1829, tog afsked 1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
