Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Stiernskiöld, Nils - 3. Stiernsköld, Clas - Stiernstedt - 1. Stiernstedt, Carl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan af Mansfeld i belägringarna af Wittenstein,
Wolmar och Dorpt samt insattes 1608 till
ståthållare på Pernau, hvarifrån han snart förflyttades
till befälhafvare på Dünamünde. Under
det detta fäste belägrades af polackarna, råkade
hans hustru och barn, som blifvit kvar i Pernau,
genom förräderi i fiendens händer. Polska befälhafvaren
Kodkiewitz, som trodde sig genom
denna händelse kunna inverka på S., hotade att
hämnas på den fångna kvinnan och barnen, om
ej Dünamünde uppgafs. Då denna hotelse framställdes,
yttrade S. de högsinnade orden: »Gud
skall veta, att deras öde rörer mig nära, men de
äro mina egna; fästningen åter hörer min konung
till», – hvilket svar så rörde Kodkiewitz
att han försatte de fångna i frihet.
När S. efter ett helt års hjältemodigt försvar slutligen
nödgats uppgifva Dünamünde, skickades han
för att aflösa Herman Wrangel vid Ivanogorods
belägring. Här blef han illa sårad, så att han
måste gå på kryckor. Det oaktadt tog han en
verksam del i danska kriget, fördref fienden
från Ryssby skans i nov. 1611, deltog i Gustaf
Adolfs infall i Skåne vintern 1612, försvarade
Småland och anförde längre fram på året svenska
trupperna i Västergötland. Sedan han 1612
blifvit utnämnd till ståthållare på Älfsborg och
1613 i Jönköping och öfver dess län, skickades
han till Holland att värfva krigsfolk och förordnades,
efter att 1617 ha blifvit upphöjd till
riksråd, att s. å. såsom öfverbefälhafvare öfvergå
till Livland. Sedan han här i flera lyckliga drabbningar
gjort polackarna stort afbräck, utnämndes
han 1619 till generalståthållare på Älfsborg,
krigsöfverste samt general-länsherre öfver Västergötland
och Dal, hvarjämte han erhöll Hellekis
gods i Västergötland i förläning. Han följde
sedermera Gustaf Adolf i preussiska fälttåget och
förordnades 1627 att såsom general öfver den
utanför Danzig liggande svenska flottan hindra
stadens sjöfart och stänga dess handel. Den 18
nov. s. å. angreps han här af Danzigboarnas
sjömakt, som anfördes af en dansk, Arendt Dickman,
en tapper och krigsöfvad man. I början
försvarade sig S. med framgång mot öfvermakten,
men till slut omringades han af tio fientliga
skepp. När han såg allt förloradt, befallde han
sin dräng antända krutdurken, Men just som
denne fattade luntan, kom en kula och afslog
hufvudet på honom. En annan kula afslet ögonblicket
därefter S:s vänstra arm, så att han nedstörtade
på däcket och afled efter några minuter.
Hans fartyg fördes i triumf till Danzig, där
liket med all hederbetygelse bisattes. Det blef
sedan på svenskarnas begäran utlämnadt och
begrafvet i Gillberga kyrka i Södermanland.
Gift 1607 med Magdalena Stackelberg.
3. Stiernsköld, Clas,
riksråd. Född på Hellekis d. 10 april 1617; den föreg. son.
S:s första bedrift bådade föga godt för hans framtidsbana.
Nyss kommen från Uppsala och anställd såsom
hofmarskalk hos drottning Maria Eleonora 1638,
rymde han ur riket 1640 med drottningens
kammarjungfru Margareta von Scheiding, som
sedan blef hans hustru. Genom anförvanters
bemedling erhöll han likväl pardon och tillåtelse
att 1642 återkomma i riket, mot det att han gaf
1,000 r:dr till tveskifte mellan Strängnäs och
Skara domkyrkor. Han utnämndes därefter till
landshöfding i Västmanland 1643 och blef 1648
assessor i generalbergsamtet. Från sistnämnda
befattning entledigades han 1651, då han befordrades
till t. f. landshöfding i Värmland och upphöjdes
till friherre – för faderns, i friherrebrefvet
omordade, bedrifter. 1657 tjänstgjorde
han såsom generalkrigskommissarie samt blef
året därefter guvernör öfver Trondhjems län
med Jämtland och Härjedalen. Kort efter Carl
X:s död upphöjd till riksråd, utnämndes han
1661 till amiral och amiralitetsråd, blef 1663
häradshöfding i Vadsbo och Valle härad af
Västergötland, 1665 lagman i Bohus län, insattes
1666 till ordförande i reduktionskollegium samt
afled på Biby i Södermanland d. 3 maj 1676.
Gift 1: 1642 med förenämnda Margareta von
Scheiding, 2: 1652 med Elisabet Kyle och 3:
1661 med friherrinnan Margareta Banér.
Stiernstedt.
Ättens förste kände stamfader
torde vara rådmannen och borgaren i Viborg
Hans Thesleff, som åren 1595–97 nämnes
såsom utländsk köpman, ehuru man icke vet hvarifrån
han inkommit till Finland. Han hade sex
barn. Sonen Peter blef lagman och assessor i
Åbo hofrätt och var fader till landshöfdingen i
Åbo län Johan Thesleff, f. 1663 d. 1722, som
1697 blef svensk adelsman med namnet
Stiernstedt och 1719 friherre. Han öfverflyttade
mot slutet af sitt lif till Sverige.
1. Stiernstedt, Carl Johan,
krigare, politiker. Född i Viborg d. 29 sept. 1686.
Föräldrar: landshöfdingen Johan Stiernstedt
och Johanna Margareta Gripenberg.
S. insattes såsom fjorton års gosse i öfverste Horns
regemente i Narva och deltog sedermera i en mängd
krigshändelser i Carl XII:s tid, såsom belägringarna
af Narva 1701 och 1704, slaget vid Frauenstadt
1706 samt nederlaget vid Pultava
1709 och hade under denna tid avancerat från simpel
musketerare till ryttmästare. Tillfångatagen
vid Dniepr, blef han förd till Solikamsk och
kvarhölls där till 1721, då han efter freden hemkom
till Sverige. Här erhöll han majorstitel
1722, utnämndes till ryttmästare vid adelsfanan
1727, blef major därstädes 1732 och tog 1740
afsked med öfverstlöjtnants värdighet. Genomträngd
af det bittraste hat till Ryssland för den
hårda behandling, han lidit under fångenskapen,
arbetade han vid 1734, 1738 och 1740 års riksdagar,
såsom ledamot af sekreta utskottet och
mindre sekreta deputationen, med hejdlös ifver att
få till stånd ett krig med denna makt. Utnämnd
1741 till landshöfding öfver Nylands och Kymmenegårds
län, föreslogs han af sitt partis chef,
Gyllenborg, till öfverhöfding öfver de andra
finska landshöfdingarna, hvilket förslag likväl
afböjdes af grefve Lewenhaupt. Bland alla
dem, som ifrat för kriget, var S. den ende,
hvilken, sedan krigslågan var tänd, ådagalade
någon större kraft och beslutsamhet. Genom
sin förmåga att elda militären till kraftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
