Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Stenbock, Erik Gustafsson - 4. Stenbock, Olof Gustafsson - 5. Stenbock, Carl Gustafsson - 6. Stenbock, Gustaf Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hörningsholm och kom därigenom att fatta en häftig
böjelse för sin kusin, fröken Malin, en dotter af
riksmarsken Svante Sture och fru Märta Eriksdotter
Leijonhufvud. Modern ville emellertid för släktskapens
skull icke veta af någon äktenskapsförbindelse
mellan de unga, i hvilken åsikt hon för öfrigt
stärktes af ärkebiskop Laurentius i Uppsala. I sina
kärleksbekymmer vände sig S. till den unge hertig Carl
och erhöll af honom tvåhundra ryttare, för att med
våld drifva sin vilja igenom. I mars 1573 begaf sig
S. med sin eskort till Hörningsholm, dolde ryttarna
ett stycke från gården och öfvertalade sin älskade
att fly från den obevekliga modern. Sedan han lämnat
Malin hos Per Brahe på Sundholm, skyndade han att hos
konung Johan anhålla om bistånd och förlåtelse. Men
hit hade den förtörnade fru Märtas klagobref anländt
före honom, så att han, så fort han ankom till
Stockholm, blef afsatt från sina ämbeten och insatt
i fängelse. S:s släktingar bragte det dock därhän,
att han återfick friheten, och äfven Sturesläkten lät
försona sig, med undantag af modern. Då ingenting
kunde beveka denna att gifva sitt bifall, reste de
båda älskande öfver halländska gränsen och läto viga
sig af en dansk präst, hvarpå bröllopet firades på
S:s fädernegård Torpa. Först halftannat år efter
bröllopet och tre år efter det flykten skedde från
Hörningsholm, gaf fru Märta efter för sina barns
oupphörliga böner och lät dottern och hennes man komma
till sig på Hörningsholm. Sedan hon skänkt dem sin
förlåtelse, lät hon allt vara glömdt och gaf Malin
lika stor hemgift som de andra döttrarna.
S. blef ståthållare i Västergötland 1575 och tillika på
Älfsborg 1577. Han ställde sig i fråga om hertigarnas
rättigheter på konungens sida, men föll liksom det
öfriga rådet 1589 i onåd hos konungen. Då S. icke
oaktadt kallelse infann sig på riksdagen i Söderköping
1595 såsom tillhörande Sigismunds anhängare, fick
han jämte en del andra frälsemän befallning att vid
nyårstiden 1596 komma till Jönköping för att bekräfta
riksdagsbeslutet. Då han icke heller hörsammade denna
befallning, blef han 1596 fråndömd sina ämbeten. Vid
Carls ankomst till Västergötland 1597 lät S. föra
sina dyrbarheter på ett fartyg och afseglade till
Danzig, hvarefter han af hertigen förklarades hafva
förverkat sitt friherreskap. Han afled sedan såsom
landsflykting i Danmark 1599.
4. Stenbock, Olof Gustafsson,
riksråd. Född omkring 1540; den föregåendes bror.
Bland alla riksmarsken Gustaf Olofssons söner står Olof
sämst inför eftervärldens dom. 1564 anklagades han af
Göran Persson inför en k. nämnd i Uppsala att ha haft
otillbörliga hotelser och förnärmande ord om konungen,
isynnerhet med hänsyn till reduktionen af vissa adliga
gods. Han benådades af Erik XIV. Men S. hyste allt
sedan mot honom ett oförsonligt hat och öfverföll till
och med den olycklige konungen med hugg och slag, då
han bevakade honom i hans fängelse. Kort efter sitt
uppstigande på tronen utnämnde konung Johan S., vilken
1561 blifvit friherre, till en af sina rådsherrar.
Anklagad för olika missgärningar, flydde S. 1593
till Sigismund. 1597 utförde han en beskickning till
Danmark. Under striden mellan Carl och Sigismund
lämnade han riket men återkom med den senare
1598. Efter nederlaget vid Stångebro följde han
Stålarm öfver till Finland, där han genom utspridande
af falska rykten sökte göra hertigen så förhatlig
som möjligt för finnarna. När Carl kom öfver till
Finland för att underlägga sig landet och befann sig
på Lundbo länsmansgård, framförde hans folk en dag
en gammal man, som befanns vara Olof Gustafsson. Den
fångne kastade sig för hertigens fötter och begynte
tigga om nåd, men Carl svarade: »Du har lagt dina
händer på vår broder, då han var stadd i fängelse och
därtill i ömklig sinnessvaghet, och din mordlystnad
åsyftade till och med hans lif. I lika måtto har du
nyligen hotat mig själf, hvarförutom du bedrifvit
många grofva missgärningar. Därför skall du denna
gången straffet icke undgå.» Därpå befallde hertigen,
att S. skulle föras ut i skogen och skjutas, hvarefter
liket nedgräfdes i ett närbeläget kärr. Konung Eriks
änka, Katarina Månsdotter, som bodde på det närbelägna
Ljuxala, skall sedan låtit uppgräfva den döde och
föra liket i vigd jord.
Gift med Ingeborg Bonde.
5. Stenbock, Carl Gustafsson,
ståthållare. Född på 1540-talet; den föreg. bror.
På grund af sin höga börd användes S. tidigt i
riksvårdande värf och nämnes 1593 såsom befallningsman
på Keksholm. Tre år senare insattes han af
Sigismund till ståthållare på Kalmar men kom ej att
tillträda befattningen, emedan hertig Carl förbjudit
befallningsmannen Jörgen Månsson att lämna honom
fästningen, »alldenstund S. var en papist och ej
velat underskrifva Söderköpings mötes beslut».
Året därefter, 1597, erhöll han likväl hertigens
egen fullmakt att vara ståthållare på Kalmar med
dess län och Öland. När krigsrykten spordes från
Polen, ångrade hertigen sin medgörlighet
och återfordrade slottet, men S. förklarade,
att det vore konungens egendom, och vägrade att
lämna nycklarna. Han blef därefter insatt
på Gripsholm, hvarest han förehade hvarjehanda
stämplingar och äfven gjorde ett försök att
rymma, med anledning hvaraf han ställdes
inför en kommission, som dock ej fann skäl
att ådöma honom strängare straff än fortfarande
fängelse. Han blef emellertid snart lösgifven och
skickad af Carl till sin svåger Klas Fleming i
Finland, för att förmå denne att hålla
hertigens parti, eller, om så ej kunde ske,
fråntaga honom befälet öfver armén och flottan.
Men S. uträttade sin sak så, att han i Åbo
underskref finnarnas trohetsförsäkran till konung
Sigimund och gjorde gemensam sak med Fleming mot
hertigen. Vid riksdagen i Linköping 1600 stod
han bland de anklagade men fick med ed betyga
sin oskuld och slapp med att åse de öfrigas
af rättning. Kort därefter afträder han ur vår
historia och lär dött 1609.
Gift med Brita Westgöte.
6. Stenbock, Gustaf Eriksson,
riksråd. Född på Hörningsholm d. 11 sept. 1575;
den föreg. brorson och son af S. 3.
Uppfostrad i sin faders och sina farbröders politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
