Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Spens, Jakob - 3. Spens, Axel - 4. Spens, Carl Gustaf - Sperling - Sperling, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
testamentariska förordnanden af 1714 gjorde han sin
egendom Höja i Skåne till fideikommiss för sin andra
son Carl Gustaf, emedan den äldste (se följande), som
blifvit fången vid Pultava, ansågs vara död. Denne
hemkom sedan efter faderns död och erhöll då genom
modern egendomen Engelholm i Östergötland såsom en
godtgörelse.
Gift 1680 med friherrinnan Beata
Bonde, dotter af riksskattmästaren Gustaf Bonde.
3. Spens, Axel, krigare, politiker. Född 1681 i
Stockholm; den föreg. son.
I slaget vid Pultava
blef S., som då avancerat till öfverstlöjtnant
vid Upplands kavalleri, tillfångatagen och förd
till Moskva, hvarifrån han återkom till Sverige
med de andra krigsfångarna 1722. Vid den kort
därefter anställda »placeringen», då de hemkomna
officerarna fördelades på de särskilda regementena,
utnämndes han till öfverste med öfverstlöjtnants
indelning vid Lifregementet till häst, befordrades
1730 till generalmajor, 1731 till öfverste för
Västgöta kavalleri och 1737 till öfverste och
chef för Lifregementet. Under ryska kriget 1742
förde han befälet öfver den norr om Stockholm
sammandragna observationshären och utnämndes
1743 till generallöjtnant och kommenderande chef
i Skåne. Död, ogift, d. 6 febr. 1745.
Liksom så många andra karoliner brann S. af ifver att
åter upprätta Sveriges forna storhet och ära. Han
sällade sig därför vid början af 1738 års riksdag
till de med Horns försiktiga styrelse missnöjda och
var starkt ifrågasatt till landtmarskalk. Insatt i
sekreta utskottet, började han dock redan nu inse
olägenheterna af ett fredsbrott och som medlem af
1740–41 års riksdags s. k. sekretissimum, som hade
att behandla de viktigaste ärendena, afstyrkte han
bestämdt det ryska kriget. Efter dettas olyckliga
utgång räknades han vid 1742–43 års riksdag, då
han åter var medlem af sekreta utskottet, bland
Mössornas ledare.
4. Spens, Carl Gustaf, fortifikationsofficer,
riksdagsman. Född på Salnecke gård i Uppland
d. 3 okt. 1792; den föreg. brorsons sonson.
Föräldrar: lagmannen, grefve Carl Gustaf Spens
och grefvinnan Ulrika Eleonora Falkenberg.
Sedan S. 1812 i Uppsala vunnit
fil. doktorsgraden, ingick han såsom underlöjtnant vid
Fältmätningsbrigaden och deltog 1814 i fälttåget mot
Norge, där han bevistade träffningarna vid Issebro,
Trögstad och Långenäs. Efter stilleståndets afslutande
företog han omfattande och viktiga bas- och
triangelmätningar, på hvilka svenska kartväsendet
är byggdt, samt uppgjorde 1815 en ny metod för
kartprojektioner. 1817 befordrad till löjtnant,
utnämndes han 1823 till kapten och blef, efter att
ifrån 1836 ha varit major i armén, 1843 major i
topografiska kåren. Led. 1817 af Vetenskaps- och
Krigsvetenskapsakademierna. Död i Stockholm d. 24
febr. 1844. Vid riksdagarna,
hvilka han allt ifrån 1818 samvetsgrant
bevistade, omfattade han med framstående intresse
vissa frågor och ägnade dessa en omsorgsfull
utredning. Vid tvenne riksdagar, däribland den
stormiga 1840–41, insattes han såsom ledamot i
konstitutionsutskottet och tillvann sig så väl där
som under sin riksdagsmannaverksamhet i öfrigt,
som i allmänhet gick i frisinnad riktning, stor
uppmärksamhet. Redan vid 1834 års riksdag afgaf han
ett förslag till representation genom landskapsting,
och kort före hans död utkom en af honom upprättad
sammanställning af de från senaste riksdag hvilande
förslag till grundlagsändringar.
Gift 1818 med Dorotea Elisabet Cronacker.
Sonen Gustaf Harald,
född å Grensholmen d. 3 aug. 1827, student i Uppsala
1844, ägnade sig åt den militära banan, å hvilken
han slutligen 1886 avancerade till generalmajor i
armén. 1888–98 landshöfding i Kronobergs län, har
S. 1875–79 och från 1890 tillhört Första kammaren där
han gjort sig känd för konservativt protektionistiska
åsikter. 1879 och 1892–98 tillhörde han bankoutskottet
(däraf 1897–98 som ordf.) och vid urtima riksdagen
1892 försvarsutskottet.
Gift 1851 med Ebba Eleonora von Seth.
Sperling. En mecklenburgisk adlig ätt,
som naturaliserades i Sverige 1632, blef
friherrlig 1653 och greflig 1687.
Sperling, Göran, krigare, statsman. Född på Rådmansö
i Roslagen d. 6 dec. 1630. Föräldrar: friherre
Kasper Otto Sperling, den svenska ättens stamfader,
som afled 1655 såsom generalguvernör öfver Halland,
och Elin Ulfsparre.
S. blef, sedan han slutat sina
studier i Uppsala och gjort en utrikes
resa, 1651 hofjunkare hos pfalzgrefven, sedermera
konung Carl X Gustaf, och utnämndes
1654 till kaptenlöjtnant vid Herman Wrangels
regemente, hvilket han sedan åtföljde på
fälttåget till Polen. 1655 befordrad
till kapten vid dragonerna och 1658 till
öfverstelöjtnant, blef han 1664 öfverste
för bohusländska och skånska dragonerna,
samt 1676 generalmajor af infanteriet
och öfverkommendant i Göteborg. Härifrån
förflyttades han likväl redan samma år
till landshöfding i Halland för att vaka
öfver det af danskarna hotade Halmstad och
deltog 1677 i slaget vid Landskrona, där
han utvecklade så stor fältherreförmåga, att han
genast utnämndes till generallöjtnant och
förordnades att vara vice guvernör öfver
Skåne, Halland och Bleking. 1678 deltog
han i afslutandet af preliminärerna till den
fredstraktat, som året därefter stadfästes i Lund,
förordnades 1679 till guvernör öfver hela
Norrland, af hvars provinser man ansåg sig böra bilda
ett guvernement, hvars styresman äfven skulle vara
generalbefälhafvare öfver alla de trupper,
som där voro förlagda. 1680 skickades han,
jämte Clas Rålamb och Henr. Falkenberg, på
en visitationsresa till Pommern och Bremen, för
att taga kännedom om dessa länders tillstånd efter
kriget och inkomma med förslag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
