Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Sparre, Carl Gustaf - 13. Sparre, Konrad - 14. Sparre, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan Hattpartiet vid nämnda riksdag afgått med segern,
insattes han i rådet. När Sinclair, hvilken varit hans
kamrat i hemliga utskottet, under sin beskickning
till Turkiet 1739 blifvit mördad, blåste S. efter
yttersta förmåga under passionernas glödeld,
till dess ryska kriget upplågade. Han öfverlefde
likväl icke följderna af sin ifriga verksamhet,
utan afled i Stockholm d. 24 april 1741.
Gift med Elisabet Derith, adopterad
grefvinna Gyllenborg.
13. Sparre, Konrad, krigare. Född i Stockholm
d. 4 dec. 1680; sonsons sonson af S. 2. Föräldrar:
kammarherren frih. Carl Sparre och Beata Elisabet
Falkenberg.
I ynglingaåren anställdes S. såsom
page i Carl XII:s hof men ingick redan 1698 i
fransk tjänst, där han under sin farbroder
Erik Sparres befäl med utmärkelse deltog i spanska
successionskriget och efter slaget vid Ramillies
1706 befordrades till kapten. Lockad af ryktet om
Carl XII:s bragder, lämnade han Frankrikes tjänst
och begaf sig till Polen, där han 1708 utnämndes
till löjtnant vid Lifdragonerna och kort därefter
deltog i slaktningen vid Holofzin. På grund af sin
under bataljen visade tapperhet befordrades han till
kapten vid Närkes och Värmlands regemente och följde
därefter hären till Ukraine, hvarest han under en
skärmytsling blef sårad i benet, så att han måste
slaget vid Poltava, liksom konungen, bäras på en
bår. Det oaktadt lyckades han rädda sig in på turkiska
området och satt där de två första månaderna vid
sin krycka i konungens rum samt »uppritade i figurer
en mängd exercitier», af hvilka fältritningar ett
band hemskickades till Sverige och öfverlämnades till
Fortifikationskontoret. 1710 fick han, tillsammans
med en major Loos och en kapten Gyllenskepp, på
konungens bekostnad företaga en vetenskaplig resa
till Palestina och Egypten. Under färden, som varade
från jan. 1710 till i juni 1711, besökte S. och
hans sällskap Konstantinopel, S:t Jean d’Acre,
Alexandria, Cheops’ pyramid i Memphis, Jerusalem
samt alla andra märkliga orter i Palestina samt förde
öfver sina iakttagelser en noggrann dagbok. Efter sin
återkomst till Bender befordrades han till kapten
vid Lifgardet och skickades omedelbart därefter af
Carl till Prutströmmen, där han tog afteckningar
af ryska och turkiska lägren, af hvilka ritningar
konungen lät aflämna kopior till de europeiska
hofven. Vid kalabaliken föll han i tatarernas händer
och utplundrades, hvarefter han fastlästes vid en
brunn med befallning att vattna byns kreatur. Till
föda gafs honom endast hafremjöl, sammanrördt
med vatten, och till nattläger en grop, hvari han
nedhissades om kvällarna. Efter att på detta sätt
ha blifvit misshandlad i nio dygn, utlöstes han af
holsteinska ministern, Fabricius, och återskickades
till Bender. 1714 åtföljde han konung Stanislaus
Leszinsky genom Wallachiet och Österrikiska staterna
till Zweibrücken, samt afsändes af honom först till
Paris och sedan till Stralsund, dit
Carl under tiden anländt. Efter att ha fallit
i fångenskap hos preussarna vid Stralsunds
kapitulation 1715, återkom han först i december
1717 till Sverige. Utnämndes strax efter sin
hemkomst till öfverstlöjtnant vid ett halländskt
regemente, som efter Carls död upplöstes, och
erhöll 1719 öfverstetiteln, den enda belöning,
fäderneslandet hade att gifva denne tappre och
utmärkte krigare. Den sista delen af sin lefnad
tillbragte han i tillbakadragenhet på sin egendom
Malma i Västergötland och afled där den 15 april
1744.
Gift 1719 med friherrinnan Anna Eleonora
Wachtmeister.
14. Sparre, Carl, riksråd, öfverståthållare. Född
i Stockholm d. 6 dec. 1723; den föreg.
brorson. Föräldrar: generallöjtnanten frih. Fredrik
Henrik Sparre och Virginia Kristina Lilliehöök.
Då Tessin 1739 afgick till Frankrike, fick den
då sextonårige S. åtfölja honom såsom kavaljer
och anställdes kort därefter såsom kapten i
fransk tjänst. Återkallad för att deltaga i
finska kriget, tjänstgjorde han under detsamma
först såsom adjutant hos general en chef, grefve
Lewenhaupt, och sedermera såsom öfveradjutant hos
general Marcks von Württemberg, samt blef efter
återkomsten till Sverige stabsryttmästare vid Södra
skånska kavallerigementet. 1745 ingick han såsom
frivillig i preussiska armén under Fredrik den
store, deltog i dennes andra schlesiska fälttåg
(1744–45) och bevistade drabbningarna vid Sorr
och Kesseldorf. Hemkommen befordrades han 1748
till major vid Älfsborgs regemente, 1749 till
öfverstlöjtnant och 1760 till öfverste i armén. På
denna grad tjänstgjorde han sedan i pommerska kriget
(1757–62), än såsom generaladjutant hos kommenderande
generalen, än såsom generalkvartermästare och
än såsom generalkrigskommissarie. Efter fredens
afslutande erhöll han i uppdrag att återföra
svenska trupperna till Sverige, utnämndes 1762
till öfverste vid Jämtlands regemente och 1763 till
landshöfding i Gäfleborgs län. Hans tioåriga styrelse
af detta höfdingdöme utmärktes af en ovanligt nitisk
verksamhet och en mängd gagneliga inrättningar. Så
ordnade han hemmansdelningen, fredade genom kloka
författningar allmänningsskogarna från den förut
vanliga inkräktningen, upprättade sockenmagasin,
inrättade det första fria arbetshus i riket,
förmådde allmogen inskränka och i missväxtår alldeles
inställa sin brännvinsbränning o. s. v. Under ofta
företagna resor samspråkade han med länsinvånarna om
väganläggningar, mossodlingar och andra gemensamma
företag. 1772 förordnades han till general för de
norra regementena och erhöll 1773, då befordrad till
generalmajor, fullmakt att vara öfverståthållare i
Stockholm. I denna egenskap utvecklade han ett nit
och en verksamhet för hufvudstadens utveckling, som
man icke bevittnat sedan Klas Flemings tid. Genom
att undanrödja de stridigheter, som rådde mellan
magistraten och borgerskapet, åstadkom han den
n. v. börsbyggnaden, förskaffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
