Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Sondén, Carl Ulrik - Soop - 1. Soop, Erik - 2. Soop, Mattias - 3. Soop, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Sondén, Carl Ulrik, läkare. Född i Landeryds
församling af Östergötland d. 29 maj
1802; den föreg. broder.
I Uppsala, där S. blef
student 1821, aflade han med. kand. ex. 1827, blef
med. lic. 1828 och 1835 medicine doktor. Förordnad
1832 till läkare vid Danviks hospital och dårhus,
företog han 1833–34 en resa genom Danmark, Holland,
Belgien, Frankrike, och flera tyska stater, dels
för att studera sinnessjukdomarna, dels för att
inhämta kännedom om de olika slagen af kurhospital
för sinnessjuka. Under fortsatt utöfning af sitt
kall såsom läkare vid Danviken utnämndes han
till öfverläkare därstädes 1847 samt innehade
denna befattning till 1862, då han tog afsked. Var
tillika ombudsman och fiskal i Sundhetskollegium
1849–58, hvilket sistnämnda år han förordnades
till medicinalråd, och bibehöll detta ämbete
till 1874. Föröfrigt deltog han under sin mer
än fyratioåriga tjänstetid såsom ledamot i flera
kommittéer, rörande anläggning af tidsenligare
vårdanstalter för sinnessjuka, förbättrandet af
hospitalsväsendet o. s. v. I sistnämnda hänseende
uträttade han ganska mycket för vårt land, mera
kanske enskildt i tal och skrift, än som medlem
i de trögt arbetande kommittéerna. Tillika bör det
ihågkommas, att han vid sinnessjukas behandling helt
och hållet bröt med den gamla metoden att använda
tvångsmedel och följdriktigt tillämpade en nyare tids
människovänligare grundsatser. Led. af Vet. akad. samt
åtskilliga medicinska och filantropiska sällskap. Död
i Stockholm d. 6 maj 1875. I tidskriften Hygiea,
i hvars grundläggande han deltog 1839, och för
hvilken han sedan i tio år var hufvudredaktör,
har han författat en stor mängd uppsatser, referat
och recensioner; likaså i Tidskrift för läkare och
farmaceuter, i Sv. läkaresällsk:s årsberättelser
och i Sv. läkaresällsk:s Nya handlingar som han
redigerade 1837–48. Han har äfven utgifvit ett stort
antal skrifter i broschyrform, samt lämnat flera
öfversättningar af medicinska arbeten, särskildt i
homöopati.
Gift 1838 med Beata Sofia Åkerman.
Soop; en frälsesläkt från Värmland, som introducerades
vid riddarhusets instiftelse och sedermera utgrenade
sig, dels 1687 i friherrliga ätten Soop, dels 1651
i friherrliga ätten Soop af Limingo, hvilka grenar
utdogo, den förra 1700, den senare 1711.
1. Soop, Erik, krigare. Född d. 21
aug. 1592. Föräldrar: riksrådet Hans Åkesson
Soop och Elin Kagg.
Kort efter det S. ingått
i krigstjänst, befordrades han 1623 till
ryttmästare för ett kompani Västgöta ryttare och
deltog sedan i Gustaf Adolfs krig, hvarunder
han utmärkte sig vid flera tillfällen. Nyss utnämnd
till öfverstlöjtnant, bevistade han 1627 träffningen
vid Dirschau, då polackerna gjorde ett så häftigt
anfall, att svenska rytteriet vek tillbaka. Endast S.,
med sina västgötar stannade och uppehöll fienden, tills
de andra hunnit samla sig och förnya striden. Till belöning
för denna tappra bedrift framförde konungen honom
sedan på rikssalen och dubbade honom till riddare
i hela ridderskapets närvaro. Icke fullt två år
senare utförde han en annan berömlig mandat, i det
han under Gustaf Adolfs andra preussiska fälttåg
räddade konungens lif i slaget vid Stuhm 1629. Under
stridens hetta hade konungen kommit in bland en
mängd kroater och blifvit tillfångatagen. Efter
det han gjort tvenne försök att undkomma, grep en
af de vilda krigarna honom om högra handen, medan
en annan höjde sin sabel till dödshugget, men i
detsamma framsprängde S., sköt kroaten genom bröstet
och återförde konungen under betäckning af sina
ryttare till svenskarna. Såsom öfverste för Västgöta
kavalleri deltog han sedermera i tyska kriget och
ådagalade därunder nya prof på sin tapperhet, bland
annat i den blodiga slaktningen vid Breitenfeld den 7
sept. 1631. Hans hälsa hade emellertid blifvit bruten
af blessyrer och ansträngningar, så att han afled i
sina bästa år den 15 mars 1632. Hans lik begrofs med
stor högtidlighet i Skara domkyrka, där hans änka,
Anna Posse, 1637 lät uppföra på hans graf en präktig
minnesvård, förfärdigad i Amsterdam af konstnären
Peter Kejser.
Frih. ätten af Limingo.
2. Soop, Mattias, riksråd. Född d. 7
sept. 1585; den föreg. bror.
Efter att i yngre åren
ha gjort en längre utrikes resa och någon tid tillhört
krigshären, utnämndes S. 1615 till hofmarskalk hos
Gustaf Adolfs moder, änkedrottning Kristina, 1616 till
hofmarskalk hos hertig Carl Filip och s. å. till
lagman i Värmland, hvarefter han af Gustaf
II Adolf inkallades i rådet 1627. Såsom
riksråd var hans egentliga verksamhet inom
hofrätten, där han förordnades till assessor s. å.
Han utnämndes sedermera till ståthållare på Kalmar
1630 och i Ingermanland 1634 samt deltog såsom
svenskt ombud i de underhandlingar, hvilka
föregingo freden i Brömsebro 1645.
1651 upphöjdes han till friherre, då Limingo socken
i Österbotten gafs honom till friherreskap, samt
afled i Stockholm den 1 juni 1653.
Inom rådet tillhörde han det Oxenstiernska partiet, och
var genom sitt senare äktenskap besläktad
med hufvudmännen i detta parti.
Gift 1: 1621 med friherrinnan Anna Gyllenstierna och 2:
med friherrinnan Elisabet Oxenstierna.
3. Soop, Gustaf, riksråd. Född 1623; den
föregåendes son i första giftet.
Efter att ha beklädt några underordnade befattningar, utnämndes
S. 1653 till landshöfding öfver Närke jämte Nora
och Lindes bergslager, med hvilket höfdingedöme
han året därefter fick förena Värmland, inkallades 1657
i rådet och blef tillika kammarråd 1660.
När Gustaf Bonde förmått
förmyndarstyrelsen att ingå på en billig reduktion,
insattes S. 1660 till president i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
