Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sofia Wilhelmina Mariana Henrietta - 1. Sohlman, Per August Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos henne i förbindelse, i det hon dels för några
af dem ställt sig i spetsen, dels lånat andra af
dem stödet af sitt handlingskraftiga beskydd. Vi
nämna här några bland de viktigaste af dessa
företag. Med behjärtande af behofvet att ordna
verksamheten för lindrande af nöden i Stockholm,
ställde hon sig redan såsom hertiginna i egenskap
af beskyddarinna i spetsen för den efter henne
uppkallade fruntimmersskyddsföreningen. Och tack
vare henne blefvo sedermera de olika församlingarnas
skyddsföreningar sammanförda till gemensam verksamhet,
ordnad af en centralkommitté under hennes ledning
och ordförandeskap. Drottningen och konungen
donerade vid sin kröning, liksom sedermera vid
sitt silverbröllop, betydliga summor, under namn af
Konung Oscars och drottning Sofias krönings- och
silfverbröllopsfonder, af hvilkas ränteafkastning
årligen efter Skyddsföreningens bestämmelser utgå
lifräntor åt fattiga barn. På liknande sätt drog
konungaparet omsorg om hofbetjäningens barn. Vidare
är att nämna, att drottning Sofia beredt Sveriges
hufvudstad dess första asyl för frigifna kvinnor,
i ändamål att förekomma deras återfall i laster
och brott. Ett betydligt belopp skänktes 1878 af
drottningen såsom grundfond till bostadshus åt fattiga
arbetare, där de mot en billig hyra skulle erhålla
lägenheter, hvarefter den behållna afkastningen
skulle tillfalla det förenämnda hemmet för frigifna
kvinnor. Drottningen är vidare beskyddarinna
för Sällskapet för inrättande af småbarnsskolor
samt Sällskapet för lappska missionen. I flera
tillfälliga kommittéer och upprop för välgörande
ändamål såväl i Sverige som Norge har hon varit
den ledande kraften. Ett synnerligt lifligt samt i
verk och gärning omsatt intresse har hon ådagalagt
för frågor rörande sjukvården. Hit hör att nämna
den stödjande hand, hon lämnat åt Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, åt Föreningen för
röda korset, åt Sanatorieföreningen i Kristiania,
åt bildandet å västkusten af en vårdanstalt för
skrofulösa barn, åt Drottning Sofias förening,
afsedd för främjande af sjukvården i fält o. s. v. I
främsta rummet har emellertid hennes verksamhet
på ifrågavarande område varit riktad på höjandet af
sjuksköterskebildningen. Efter att länge hafva umgåtts
med och noga uppgjort planer till en anstalt för
utbildande af i teoretiskt och praktiskt hänseende
fullt dugliga sjuksköterskor, men delvis af sin
sjuklighet hindrats i deras förverkligande, hade
hon omsider tillfredsställelsen att se en sådan
på hennes bekostnad åstadkommen anstalt, Hemmet
för sjuksköterskor, upplåtas för sitt ändamål d. 1
jan. 1884. Först inrymd i en förhyrd lokal, blef
anstalten snart i behof af utvidgning. Raskt grep
sig drottningen an med anskaffande af medel till
egna byggnader för det välbehöfliga hemmet. Och
d. 1 okt 1889 kunde detta inflytta i den nya och
ändamålsenligt inredda byggnadskomplex, som utgör det
nu så allmänt bekanta, vid Valhallavägen i en dunge
af löfskog belägna Sofiahemmet, som afser att vara
både en sjuksköterskeskola och ett på något olika
grunder än ett vanligt sjukhus
inrättadt sjukhem. I detta har hon rest sig en
oförgätlig minnesvård.
1. Sohlman, Per August Ferdinand, publicist. Född i
Svennevads socken i Närke d. 24 maj 1824. Föräldrar:
snickaremästaren Per Erik Sohlman och hans maka,
född Klingberg.
Efter att ha genomgått Örebro skola
och Strängnäs gymnasium, afgick S.
till Uppsala och blef student
1843. Vid de kort därefter anordnade studentmötena,
i Uppsala 1843 och Köpenhamn 1845, hade den
skandinaviska enhetsidén spirat upp och vunnit
många anhängare, särdeles bland den akademiska
ungdomen. Bland dem, som mäktigt hänfördes af den
tilltalande tanken på ett förenadt Skandinavien, var
äfven S., som snart uppträdde som skandinavismens
målsman, dels inom det i Uppsala stiftade
Skandinaviska sällskapet, dels i det af honom och
några andra studenter uppsatta Studentbladet, som
började utkomma 1845, men upphörde efter ett års
förlopp. Så fort han vid promotionen 1848 mottagit
lagerkransen, skyndade han – trogen sitt gifna löfte,
att i det då pågående dansk tyska kriget ställa sig
i Danmarks krigarled – till Köpenhamn och ingick som
frivillig i sjätte linjebataljonen. Återkommen till
Stockholm, började han åter publicistisk verksamhet,
i det han tillika med några meningsfränder uppsatte
veckotidningen »Bore». Tillika anställdes han
1849 såsom lärare i konsthistoria vid Fria
konsternas akademi och fortfor med antydda
befattning till 1868. Då »Bore» 1851 blef daglig,
öfvertog han ledningen däraf, men lämnade bladet,
då det s. å. uppgick i den konservativa »Svenska
tidningen». Då mot slutet af året »Aftonbladet»
inköpts af ett konsortium, för hvilket C. F. Bergstedt
stod i spetsen, ingick han i nämnda tidnings
redaktion. Efter att under en del af åren 1855 och
1856 ha tillfälligtvis haft högsta ledningen däraf
sig anförtrodd, blef han 1857 dess hufvudredaktör
och kvarstod såsom sådan, endast med ett kort afbrott,
okt. 1869–mars 1870, till sin död d. 5 juli
1874, timad genom drunkning å Baggensfjärden vid
Värmdön, under fåfänga försök att efter kullsegling
rädda en minderårig sons lif.
Om S. såsom det
offentliga ordets man kan i korthet sägas, att han
varmt och efter bästa öfvertygelse nitälskade
för samhällets utveckling och framåtskridande i
allehanda riktningar, och att få såsom han varit fria
från personlig bitterhet mot olika tänkande. Hans
insats i samtidens utvecklingsarbete kan skattas
mycket högt, och knappast något af de mångfaldiga
frihetssträfvanden, som under denna entusiasmens
tid fördes fram till seger, saknade S:s kraftiga
understöd. Särskildt förtjänar framhållas den
betydande andel, han genom lika talrika som grundliga
och väl skrifna artiklar i Aftonbladet hade i den
kamp för representationsreformens genomdrifvande,
hvilken 1865 ledde till upprättandet af vårt nuvarande
riksdagsskick. Vidare bör ihågkommas hans nitiska
arbete för ett friare handelssystem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
