Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Silfverstolpe, Gustaf Abraham - 4. Silfverstolpe, Fredrik Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarjämte han å marknader i landsorten bedref
bokförsäljning.
Med biträde af Höijer och några
andra utgaf han Litteratur-Tidning 1795–97, och
Journal för svensk Litteratur 1797–99, hvilka
tidskrifter, isynnerhet den senare, utvecklade en
mängd nya och grundligare åsikter i vetenskap och
konst samt oaktadt sin korta tillvaro utöfvade ett
ganska mäktigt inflytande på samtidens intellektuella
lif. S:s akademiska lärarebana blef emellertid
icke långvarig. Med anledning af ett uppträde,
som han tillställt vid den akademiska festen på
Gustaf IV Adolfs kröningsdag – han hade därvid
föreslagit utförandet af ett musikstycke, hvari
ingingo några takter af »Marseillaisen» och, när
förslaget tillbakavisades, vägrat biträda orkestern
– skildes han från universitetet 1800. Han hade
emellertid redan dessförinnan gjort sig högst illa
anskrifven hos universitetets ledande män genom
sina i förenämnda tidskrifter utvecklade filosofiska
idéer, som ansågos rent af »samhällsomstörtande»,
äfvensom genom de angrepp, han riktade mot inrotade
skefva föreställningar, på samma gång han i den
då brinnande vittra meningsfejden uppträdde som
afgjord motståndare till den akademiska skolan och
dess förnämsta målsman, Leopold. Sedan S. blifvit
från Uppsala relegerad »in perpetuum», flyttade
han till Stockholm, där han utgaf en ny tidskrift,
Läsning i ett och annat 1800–1807 samt åtskilliga
läroböcker. Han framlefde dock i ganska bekymmersamma
förhållanden, tills han 1808 utnämndes till rektor
i Norrköping. Än mera ljusnade det, när efter 1809
års revolution S. fick tillfälle att på riddarhuset
ställa sin betydande talang till förfogande för »1809
års män», hvilkas politiska åsikter stodo i samklang
med hans egna. Redan 1810 fick han sin relegation
upphäfd, blef 1815 lektor i Linköping samt hugnades
1816 med titel af kansliråd och rikshistoriograf,
hvarjämte han erhöll ett anslag af statsmedel för
att utgifva ett arbete, Historia öfver förhållandena
mellan Sverige och Norge från dessa staters uppkomst
och till närvarande tid (2 del. 1822–23). Prästvigd
1821, utnämndes han följande året till Söderköpings
regala pastorat.
Vid riksdagarna hade han fortfarit
att spela en betydande roll, reserverade sig 1812 vid
brodern Axel Gabriels sida mot indragningsmaktens
införande och var vid 1812 och 1815 års riksdagar
sekreterare i konstitutions- och expeditionsutskotten
samt vid den förstnämnda äfven i allmänna bevärings- och
passevolansutskotten. Sedan 1799 var S. ledamot
af Musikaliska akademien. Folkundervisningens sak hade
i honom en lifligt intresserad förespråkare. Sedan han
vid riksdagen 1809 inlämnat ett förslag om offentliga
undervisningsanstalter för alla folkklasser, affattade
han för kronprinsen en Memoire därom 1811. Insatt 1812
i en kommitté för undervisningsväsendets ordnande,
väckte han 1815 motion om folkskolors inrättande i
förening med arbetsskolor. Tillkomsten af 1820 års
skolordning är i icke oväsentlig mån att tillskrifva
hans sträfvanden.
Till sitt yttre var S. liten och puckelryggig. I hans ögon spelade
eld och kvickhet. Ehuru föga grundlig såsom
vetenskapsman, hade han mycken lätthet att sätta
sig in i hvarjehanda ämnen. Hans sätt att yttra sig
var träffande kort och bestämdt, ej sällan kryddadt
med lustiga infall och en bitande kvickhet. Död i
Söderköping d. 2 sept. 1824.
Gift 1813 med sin broders svägerska Ulrika Charlotta Alm.
S. skref sig Silverstolpe.
4. Silfverstolpe, Fredrik Otto, militär och
civil ämbetsman, statsråd. Född
i Stockholm d. 25 aug. 1795; den föreg. brorson och
son af S. 1 i hans första gifte.
Student i Uppsala vid unga år, följde S. sin fader till
riksdagarna i Örebro både 1810 och 1812, och erhöll
redan vid den förra tillstånd att vara fadern behjälplig
inom riddarhuskansliet, fastän han först 1812
antogs till e. o. riddarhuskanslist. 1816 ordinarie
sådan, afslutade S. 1818 sina studier i Uppsala med
fil. magistergrad. Nyss förrut hade han utnämnts
till kornett vid skånska dragonregementet, där han
1823 befordrades till löjtnant. 1824 kallad till
ryttmästare i generalstaben, fortsatte S. alltjämt sin
verksamhet inom riddarhusets kansli vid riksdagarna,
tills han 1832 utsågs till riddarhussekreterare. Det
sätt, hvarpå han under den hans krafter strängt
kräfvande riksdagen 1834–35 fullgjorde sitt uppdrag,
förvärfvade honom välförtjänt erkännande. Af
ståndet valdes han till suppleant för fullmäktige
i riksgäldskontoret, där han sedermera 1837–44 hade
plats som ordinarie. Ständernas elektorer utsågo honom
till tryckfrihetskommitterad och 1835 utnämndes han
till major i armén. Redan 1838 lämnade han emellertid
den militära banan. Efter Oskar I:s tronbestigning
var S. en af dem, som inkallades i hans första
mera frisinnade konselj såsom statsråd och chef för
ecklesiastikdepartementet. Han ansågs ock vara bland
dem, hvilka företrädesvis satte sin färg å denna
ministär, och råkade äfven vid 1844–45 års riksdag i
en bitter sammanstötning med prästeståndet. Lifligt
intresserad af undervisningsväsendet, förberedde
S. en reform af detsamma, upptagande många
tankar, hvilka dels efteråt, dels ej ännu i
dag förverkligats, såsom upphörande af lärarnas
bundenhet inom födelsestiftet, öfverflyttning
af lärareutnämningar från konsistorierna till
k. maj:t i ecklesiastikdepartementet, centrala
och lokala skolstyrelsers, i hvilka lärjungarnas
föräldrar skulle vara representerade, öfvertagande
af konsistoriernas och eforernas befattningar med
skolans ledning, m. m. Han fick dock ej fullfölja
dessa sina planer, ty efter marsdagarna 1848
fann konung Oskar tjänligt att låta sin ministär
efterträdas af en i representationsfrågan förment
mera bestämdt reformvänlig sådan. S. utnämndes
följande år till landshöfding i Västmanlands län,
där han verkade till 1863 och förvärfvade erkännande
som en driftig, välvillig och af nit om det allmänna
bästa utmärkt styresman. Han drog sig sedermera
tillbaka till privatlifvet och afled i Stockholm d. 24
nov. 1882. Ett af de sista tillfällen, då han deltog
i det offentliga lifvet, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
