Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Silfverschiöld, Nils - 3. Silfverschiöld, Nils August - Silfverstolpe - 1. Silfverstolpe, Axel Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock slöt med obetydliga böter.
Då S. blifvit änkling, och fideikommisset öfvergått till
hans äldste son, ingick han 1802 nytt gifte med
friherrinnan Charlotta Elisabet von Essen, dotter
af frih. F. U. von Essen (se I: 313), med hvilken
han redan följande år kom i besittning af ett nytt
fideikommiss, Säbylund i Nerike, äfven här uppträdande
som den väckande och lifgifvande kraften i ortens
angelägenheter. Sålunda var han 1804–10 och 1812–13
ledamot af det nybildade hushållningssällskapets
förvaltningsutskott och 1805–06 dess ordförande. Som
sådan inlade han stort intresse för bildande af
landtbruksskolan vid Dyringe och var den, som tog
första initiativet till Hjälmarens sänkning.
Vid 1809 års riksdag hade S. fröjden att föra sin
motion om säterierna fram till seger och var äfven
i öfrigt att räkna bland dem, som främst stödde det
nya konstitutionella statsskicket. Om hans anseende
vittnar bäst mängden af de förtroendeuppdrag, med
hvilka han öfverhopades. Han var sålunda vid 1809–10
års riksdag ledamot af statsutskottet, som han äfven
tillhörde vid riksdagen i Örebro 1810, då äfven
medlem af bankoutskottet och tronföljarenämnden. Vid
riksdagen i Örebro 1812 insattes han i såväl hemliga
utskottet som bankoutskottet. Hans verksamma lefnad
slöts i Örebro d. 20 okt. 1813.
3. Silfverschiöld, Nils August, landthushållare,
politiker. Född i Alingsås d. 12 juli 1816; den föreg.
sonson. Föräldrar: godsägaren, frih. Nils August
Silfverschiöld och grefvinnan Ebba Adelaide Frölich.
Student i Uppsala 1831, aflade S. 1833
juridisk-filosofisk examen och blef af
det servila fjäsket erbjuden att få sin examen
med några kompletteringar gällande som filosofisk
magistergrad, hvilket dock af S. afböjdes. I
stället fortsatte han sina studier och aflade 1835
hofrättsexamen, hvarefter han inskref sig i flera
af hufvudstadens ämbetsverk. Redan 1837 lämnade han
emellertid den med heder beträdda tjänstemannabanan
och inköpte Thamstorps egendom i Skaraborgs län. Efter
några år försålde han hufvudgården och bildade af
underlydande hemman egendomen Frambo, där han i många
år förde ett tillbakadraget lif, ägnande sina lediga
stunder åt studier af hufvudsakligen politiska och
ekonomiska ämnen. I slutet af 1850-talet började
han biträda fadern i skötseln af hans vidsträckta
fideikommissegendomar och flyttade till en af dessa,
Hede. Han började nu taga liflig del i ortens
angelägenheter, och hans mångsidiga kunskaper samt
praktiska duglighet togos i anspråk för det ena
värfvet efter det andra. Så blef han 1864 ordf. i
Älfsborgs läns norra hushållningsällskap, var från
1863 ledamot och 1867–68 vice ordf. i länets
landsting o. s. v. Efter det nya statsskickets
införande 1866 utsågs han till ledamot af Första
kammaren för Älfsborgs län och förvärfvade här genast
så stort inflytande, att en samtida minnestecknare
tillskrifver honom äran af den från personliga
konsiderationer fria sammansättning, utskotten
erhöllo vid 1867 års riksdag. Själf tillhörande
statsutskottet vid 1867–69 års riksdagar, räknades
han till den De Geerska ministärens fastaste stöd,
mindre genom sitt uppträdande i debatten, som
mest angick frågor rörande landthushållningen,
än genom förtroendet till hans humana väsen
samt i alla afseenden nobla och karaktärsfasta
personlighet. Tyvärr bortrycktes han af döden vid ett
besök i hemorten redan d. 1 maj 1869 å Hede gård.
Gift 1839 med Margareta Elisabet Holmberg.
Silfverstolpe. Ätten, som ursprungligen hette
Mascoll, härstammar från Skotland, hvarifrån den
svenska stamfadern under Erik XIV:s tid såsom
legoknekt öfverflyttade till Sverige. En sonson
till denne, Bryngel Anderson, blef 1641 kyrkoherde
i Hesselskogs församling i Dalsland, i anledning
hvaraf hans barn kallade sig Hesselgren. En hans
sonson, kammarrevisionsrådet Gudmund Hesselgren,
erhöll, hufvudsakligen till belöning för sin nitiska
verksamhet i de kommissioner, som efter Carl XII:s
död hade att utreda rikets gäld, adelskap 1751 och
introducerades 1752.
1. Silfverstolpe, Axel Gabriel, ämbetsman, skald. Född
i Stockkolm d. 10 aug. 1762. Föräldrar: den såsom
framstående numismatiker kände bankokommissarien
Fredrik Silfverstolpe – son af ofvannämnde Gudmund –
och friherrinnan Katarina Eleonora Leijonhufvud.
Student i Uppsala 1779, aflade
S. följande år kansliexamen därstädes. Han hade
redan då börjat tjänstgöra i Riddarhuskansliet,
där han 1782 blef förste kanslist. Samma år
utnämnd till kopist i Krigsexpeditionen, lämnade
han denna plats 1789, sannolikt icke utan samband
med tidens politiska förhållanden. Med lågande
entusiasm för upplysningstidens idéer och den
konstitutionella frihetens principer, förlikte
sig nämligen S. synnerligen illa med Gustaf III:s
uppträdande under sista skedet af sin regering. Åt
dessa sina känslor fick han ett osökt tillfälle att
gifva uttryck, när han 1795 skulle göra sitt inträde
i Svenska akademien, där han året förut blifvit
invald, och enligt stadgarnas föreskrift skulle hålla
åminnelsetal öfver sin företrädare, grefve Axel
von Fersen. Talet, som andades varm beundran för
föremålet och skarpt klander öfver de godtyckliga
åtgärder, för hvilka denne 1789 blifvit föremål
(se I: 334), föranledde akademiens stängning för
en tid och S. själf aflägsnades från den befattning
som hofjunkare och handsekreterare, han sedan 1792
innehaft hos änkedrottning Sofia Magdalena. Han
erhöll emellertid ersättning genom att 1795 kallas
till riddarhussekreterare. I öfrigt ägnade han sin
tid åt studier af politiska och allmänna frågor,
och frukten af sina iakttagelser offentliggjorde han
tid efter annan i »Stockholms-Posten» och »Läsning
i blandade ämnen». Efter 1809 års statshvälfning har
S:s på en gång varma och hofsamma frihetskärlek mer
än de flestas förtjänsten af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
