Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schaar, Axel von - Schantz, von - 1. Schantz, Carl Ludvig von - 2. Schantz, Gustaf von - Schartau - 1. Schartau, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schaar, Axel von, krigare. Född i Stockholm
d. 15 dec. 1641. Föräldrar:
kommendanten på Laholm Gerhard
von Schaar och Elisabeth
Silfversparre.
Sin militära bana började v. S. 1657 såsom
kornett och deltog 1659 i
svenskarnas stormning af Köpenhamn.
Sedan han därpå avancerat
till ryttmästare vid Smålands kavalleriregemente
1674, bevistade han under skånska kriget
fältslagen vid Lund och Halmstad och utmärkte
sig vid båda dessa tillfällen för sin okufliga
tapperhet. 1677 deltog han med icke mindre
mod i drabbningen vid Landskrona, då han till
belöning för sin käckhet befordrades till major
vid sitt regemente. Efter att 1692 ha blifvit
öfverste, utnämndes han 1699 till generalmajor,
hvarjämte han s. å. förordnades till landshöfding
i Västernorrlands med Jämtlands län. För sina
mot fäderneslandet visade tjänster upphöjdes han
till friherre, ehuru han för denna värdighet ej
tog inträde på riddarhuset. Död i Gäfle den 18
nov. 1702.
v. S. var en af de tappraste
krigarne i Carl XI:s tid och i denna egenskap
högt skattad af veteranerna Helmfelt och v.
Ascheberg. Såsom landshöfding utmärkte han
sig för duglighet och kraft, ehuru hans verksamhet
som länsstyresman var för kort att efterlämna
några mer märkbara spår.
Gift: 1: med friherrinnan Brita Horn; 2: med Anna
Printzensköld.
Schantz, von. Friedrich Schantz från Wertheim
i Franken lefde 1570. Från Franken lära
på grund af religionsförföljelser till Hessen-Kassel
ha inflyttat förfäderna till Johan Eberhard
Schantz, som på Carl X Gustafs tid kom
till Sverige och uppgifves erhållit adelsskap.
Hans äldste son, Johan David, adlades 1681,
men hans ättegren, Schantz, utdog 1753. Från
två af de yngre, 1693 adlade sönerna, Fredrik
och Kristian von Schantz, härstammar den nu
lefvande ätten.
1. Schantz, Carl Ludvig von, arkeolog. Född
i Stockholm d. 25 maj 1681. Föräldrar: sekreteraren
i riksarkivet Ludvig von Schantz och Kristina
Fineman.
S. antogs 1703 till e. o. i riksarkivet
men måste, i trots af sin visade skicklighet,
vänta på ordinarie befordran i detta ämbetsverk till
1719, då han utnämndes till assessor. På denna
plats utvecklade han mycken flit, utarbetade en
omständlig beskrifning öfver runstafven, vidare
en Matrikel öfver Sveriges ridderskap och adel,
en ättebok öfver en stor del äldre och nyare
svenska familjer i alfabetisk ordning, upprättade
1733 på Stockholms magistrats anmodan tvenne
stora släkttaflor öfver Helmfeltska ätten, reviderade
och ingaf till kanslikollegium en berättelse
öfver det stora Cronstedtska mynt- och medaljkabinettet,
hvilka alla arbeten dock stannade vid
manuskript m. m. Död i Stockholm d. 25
mars 1734. S:s tröga befordran inom riksarkivet
anses af somliga ha varit föranledd af
någon personlig ovilja hos Carl XII. Huru
härmed än må förhålla sig, kvarstår dock som
faktum, att någon fast plats aldrig tilldelades
honom, så länge Carl lefde.
S. var tvenne gånger gift: 1: 1715 med Hedvig Eleonora
Törnehielm 2: 1720 med Maria Aurora Brenner, en
dotter till den bekanta skaldinnan Elisabet Brenner,
hvilkens dikter mågen till en del utgaf.
2. Schantz, Gustaf von, ämbetsman författare.
Född d. 3 okt. 1775; den föreg. kusins sonson.
Föräldrar: majoren vid fortifikationen Kristian
Robert von Schantz och Anna Margareta Weckström.
Vid aderton års ålder anställd såsom e. o.
tjänsteman i k. kansliet, blef v. S. kopist därstädes
1794, kanslist 1795, protokollssekreterare 1800 och
1810 exped.-sekreterare i ecklesiastikexpeditionen,
erhöll kansliråds fullmakt 1818 och afled i Stockholm
den 14 juli 1847. S. erhöll upprepade
gånger Svenska akademiens mindre guldmedalj
för skrifter i vältalighet. Sitt sålunda vunna
litterära rykte sökte han ytterligare främja genom
en stor mängd tillfällighetstal och politiska
ströskrifter, utgifna synnerligast 1809, genom
Försök till en historia öfver det förra Pommerska
kriget åren 1757–62 1811 samt genom Historia
öfver kriget mellan Sverige och Ryssland
åren 1788–90 1817–18. Efter statshvälfningen
1809 utgaf S. flera politiska broschyrer.
Gift 1814 med Ulrika Elisabet Björkman.
Schartau. Släkten härstammar från Tyskland.
Äldste kände stamfadern var Anders Johan
Schartau, rådman i Malmö.
1. Schartau, Henrik, präst. Född i Malmö
den 27 sept. 1757. Föräldrar:
rådmannen Anders Johan Schartau
och Anna Katarina Falkman.
1771 blef S. student i Lund
och aflade tre år senare fil. kand.-examen,
ehuru han ej promoverades till magister förr än 1778.
På kallelse af riksrådet, frih.
Falkengren på Björnö, lät han 1780 viga sig till
präst, blef 1783 komminister i Söfde och Blentarp,
1785 andre komminister vid domkyrkan i
Lund, 1793 förste stadskomminister i Lund med
Stora Råby och Bjellerup till prebende, prost
1800, deltog såsom ombud för Lunds stifts prästerskap
i valriksdagen i Örebro 1810 och blef
kontraktsprost i Torna härad 1813. Död i Lund
d. 3 febr. 1825.
Då S. kom till Lund såsom
andre stadskomminister, godkände och understödde
han ännu den herrnhutiska kristendomen,
för hvilken han i sin ungdom fattat tycke såsom
privatlärare i ett herrnhutiskt hem i Göteborg.
Men snart kom han genom ett grundligt bibelstudium
på andra tankar och uppträdde såsom
ortodox teolog, hvarvid han i sina predikningar
sökte företrädesvis framhålla det andliga lifvets
utveckling eller salighetsordningen. Under nästan
hela sin tjänstetid i Lund höll han i domkyrkan
hvarje fredags morgon kateketiska förhör,
vid hvilka man såg flere af universitetets mest
framstående lärare, och hvarunder han på ett
utomordentligt sakrikt, klart och bestämdt sätt i
frågor och svar utredde och förklarade salighetslärans
hufvudsanningar. Utom såsom predikant
och kateket verkade han mycket genom enskild
själavård och blef en biktfader för tusentals personer.
S:s lärouppfattning äger ännu bestånd såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
