Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Sandström, Carl Israel - 2. Sandström, Gustaf - Sandström och Sandströmer - 1. Sandströmer, Anders Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linköping den 14 nov. 1824. Föräldrar: organisten och
klockaren Nils Peter Sandström och Kristina Maria
Rosengren.
Efter i Linköping och Uppsala idkade
elementarstudier, ägnade S. sig någon tid åt teatern,
men ingick 1851 som elev vid Musikaliska akademien,
där han 1853 aflade musikdirektörsexamen. Utnämnd
till musikdirektör och sånglärare vid högre
elementarläroverket i Göteborg s. å., förordnades
han 1854 till vice organist vid Göteborgs Tyska
eller Kristina församling, samt befordrades till
ord. innehafvare af denna befattning 1860. Sånglärare
vid Göteborgs realgymnasium sedan 1858 samt vid nya
elementarläroverket för flickor i Göteborg från denna
läroanstalts öppnande 1867, var S. för öfrigt lärare
i sång vid åtskilliga mindre, dels offentliga, dels
enskilda skolor, dirigent för musiksällskapen »Sångens
vänner» och »Amatörernas sångförening». Led. af
Musik. akad. Död d. 21 nov. 1880.
S. utgaf, utom tidningsreferat och uppsatser rörande musik,
Elise Polkos musikaliska sagor, fantasier och
skizzer 1865, komponerade Sånger vid Piano 1853,
Körer för mansröster 1863, Kring sångarfanan,
fyrstämmiga sånger arrangerade för skolungdom 1874,
en del tillfällighetsmusik, arrangerade musik till
en mängd teaterpjäser m. m.
Gift 1854 med Augusta Josefina Fogelgren.
2, Sandström, Gustaf, lyrisk skådespelare.
Född i Linköping d. 7 juni 1826; den föregåendes
bror.
Efter faderns frånfälle sattes sonen
af sin förmyndare först i handel och sedan på
bruk. Men en omotståndlig lust för teatern dref
honom att taga anställning som skådespelare vid
Wallinska teatertruppen 1845, som 1849 öfvergick
till O. Andersson. Vid detta sällskap kvarstannade
han till 1851, då han begaf sig till Köpenhamn och en
tid tog sångundervisning af k. teaterns sångmästare
Henrik Rung. Sedan han 1852 en tid haft anställning
vid ett danskt operasällskap i Kristiania och 1853
tillhört O. Anderssons trupp vid Humlegårdsteatern,
erhöll han sistnämnda år, anställning vid k. teatern,
där han den 25 november debuterade såsom Miller i
»Nürnbergerdockan». Under den tid af mer än tjugu
år, som han sedan tillhörde den kungliga scenen,
voro hans hufvudroller: Max i »Alphyddan», Asthon
i »Lucie», Plumkett i »Martha», Jakob i »Josef i
Egypten», Nelusko i »Afrikanskan», Papageno, Wilhelm
Tell, Rigoletto, Grefve Luna i »Trubaduren», Carl V
i »Ernani», Basil i »Barberaren», Valentin i »Faust»,
Telramund i »Lohengrin», m. fl. Af naturen dyster och
tung till sinnes, hade han genom ansträngdt arbete,
dels vid teatern,, dels i en kommitté för ändring af
stadgarna för k. teaterns pensionskassa, kommit i ett
tillstånd af öfverretning, hvarunder han ändade sina
dagar medelst ett gevärsskott den 20 aug. 1875. Såsom
människa och konstnär var S. ytterligt samvetsgrann
och plikttrogen. »Hans röstmedel voro utomordentliga
och han skulle säkerligen förvärfvat sig en
vida större sfär för sin artistiska verksamhet
och ett ännu mer vidt gående rykte, om en i tid
tillämpad skola fått böja denna väldiga stämma till
en större undergifvenhet för fordringarna på ett mer
innerligt musikaliskt föredrag.»
Ogift.
Sandström och Sandströmer. Äldste kände
stamfadern Theodor Sandström, f. 1774,
afled 1844 som direktör vid Eskilstuna fristad. Af
hans söner blef Anders Peter – se S. 1. –
1847 adlad under namnet Sandströmer.
1. Sandströmer, Anders Peter, ämbetsman. Född
i Stockholm d. 4 okt. 1804. Föräldrar:
dåv. besiktningsrustmästaren vid tygstaten Theodor
Sandström och Kristina Sjöberg.
Student i Uppsala
1815, aflade S. kameralexamen därstädes 1822,
hvarefter han s. å. inskrefs som e. o. kammarskrifvare
i kommerskollegium och året därefter i
krigskollegium. Utrustad med ett ypperligt hufvud,
sällsynt arbetsförmåga, med en arbetsdrift, om möjligt
ännu sällsyntare, lätt och klart framställningssätt,
snabb uppfattning samt ett angenämt väsen, gjorde
han sig genast bemärkt. 1825 utnämndes S. till
kammarförvant i förvaltningen af sjöärenden och
1832 till kamrerare därstädes. Sedan 1824 var han
äfven sekreterare i direktionen för Karl Gustafs
stads gevärsfaktori och sedan 1831 sekreterare
och kamrerare i karantänskommissionen. 1834
erhöll han den inbringande kamrerarebefattningen i
ståthållareämbetet för Drottningholms och Svartsjö
slott och utnämndes 1835 till kammarrättsråd. Vid
den märkliga riksdagen 1840–41, då de liberala
behärskade utskottsmaskineriet, kallades S., som
var känd för frisinnade åsikter, till sekreterare i
statsutskottet och motsvarade detta förtroende på ett
sätt, som ännu mer stadgade ryktet om hans skicklighet
och outtrötttiga arbetsamhet. Sedan han 1844 blifvit
befordrad till landshöfding i Jämtland, insattes han
två år därefter som ordförande i den kommitté, som
skulle uppgöra förslag till beskattningsväsendets samt
uppbörds- och redogörelseverkets förenklande. S. hade
också största andelen i det betänkande, hvari de
invecklade förhållandena rörande jordbeskattningen
utreddes och grundskatternas utgående i penningar
föreslogs. Belöningen för hans nit vid detta svåra
och maktpåliggande arbete blef adelsbrefvet 1847, då
han förändrade sitt hittills burna fädernenamn till
Sandströmer. När Oskar I:s regering 1848 ombildades
i mera frisinnad riktning, kallades S. till statsråd
och chef för finansdepartementet och ansågs som en af
de konseljens medlemmar, som företrädesvis satte färg
å densamma. Äfven på denna plats lade han i dagen
den rastlösa personliga arbetsamhet, som utmärkt
honom å mera underordnade platser, på samma gång
han uppmuntrade och med synbar välvilja omfattade
dem i sitt departement, hos hvilka han spårade
förmåga och nit. Han åstadkom sålunda bl. a. en
omorganisation af statskontoret, förenklingar i sättet
för uppbördsmännens redogörelser o. s. v. Med sin
öfverlägsna personlighet ingrep han äfven på andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
