Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Rosen, Robert Magnus von - 5. Rosen, Axel Pontus von - 6. Rosen, Adolf Eugéne von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Rosen, Robert Magnus von, militär. Född
d. 7 jan. 1762; den föregåendes bror.
Såsom löjtnant vid Nylands
dragoner antog v. R. tjänst
på franska flottan, deltog under
amerikanska frihetskriget i åtskilliga
bataljer under amiral La
Motte-Piqué och bevistade på de
beryktade flytande batterierna belägringen
af Gibraltar 1782. Hemkommen till
Sverige, utnämndes han till kapten i amiralitetet
samt till öfveradjutant hos konungen 1788. I
finska kriget 1788–90 deltog han med utmärkelse
och befordrades sistnämnda år till öfverste
i armén. 1809 utnämnd till generalmajor, sändes
han till kejsar Napoleon, som då befann sig på
den bajerska krigsskådeplatsen, för att med denne
underhandla rörande det svenska fredsverket, men
förmådde intet uträtta. Sedan han 1810 blifvit
utnämnd till kaptenlöjtnant vid Carl XIII:s drabanter,
sändes han till Paris för att till Napoleon
framföra underrättelsen om marskalk Bernadottes
val till Sveriges kronprins. Nämnd 1810 till stallmästare
hos kronprinsessan Desideria, blef han
1815 öfverhofjägmästare.
Död i Stockholm, ogift, den 20 maj 1825.
I drottning Hedvig
Elisabet Charlottas hof, där ett godt infall alltid
uppskattades till sitt fulla värde, var R.
med sin outtömliga kvickhet en nästan omistlig
rolighetsmakare. En mängd infall af honom äro
ännu gängse, till prof hvarpå kan anföras: Då
R. blifvit utnämnd till generalmajor, tillfrågades
han af N. v. Rosenstein, som bar titel af landshöfding,
hvar han hade sitt regemente förlagdt?
»I herr landshöfdingens län,» svarade R. genast
och utan tecken till förlägenhet.
5. Rosen, Axel Pontus von, militär, ämbetsman.
Född på Bogesund i Uppland
den 28 jan. 1773; den föregåendes bror.
Enligt vedertaget bruk hos adeln den tiden,
inskrefs v. R. redan i vaggan
som krigare, och hade, innan han
uppnått tolf års ålder, redan erhållit
tre militära befordringar.
Såsom fänrik vid Svea lifgarde deltog han i
Gustaf III:s finska krig, bevistade därunder flera
drabbningar samt befordrades efter krigets slut
till kapten vid Nerikes och Värmlands regemente
1791. Adjutant hos hertigen-regenten 1795,
befordrades han 1796 till andre major och 1805
till vice landshöfding i Värmland samt erhöll
1808 fullmakt såsom ord. höfding i nämnda län
men flyttades redan året därefter i samma egenskap
till Göteborg. Knappast ankommen till denna
plats, förvärfvade han sig ej blott Göteborgs
stads, utan hela fäderneslandets, erkänsla för den
takt och skicklighet, han utvecklade för att afvärja
den fara, som hotade Göteborg, med anledning
af Sveriges anslutning till kontinentalsystemet
1810. Då engelske amiralen Saumarez
med en större flotta lagt sig för att blockera
Göteborgs hamn, lyckades R. genom sina föreställningar
få den engelske amiralen därhän,
att han förklarade kustfarten fri för mindre fartyg,
och snart låg han där blott för syns skull
och lät handel och sjöfart hafva sin gång. Sedan
Fredrik VI i Kielfreden 1814 till Carl XIII
afstått sina anspråk på Norge, förordnades R.
till guvernör öfver Trondhjems stift, men kom
i följd af norrmännens resning aldrig att öfvertaga
denna post. I stället sattes han till guvernör
öfver den sydliga, af svenskarna ockuperade,
delen af landet, men återvände vid årets slut till
sin landshöfdingsplats. Utan att djupare ingripa
i sitt läns utvecklingsarbete, var R. under sin
långa styrelsetid högt uppburen för sin enskildt
älskvärda personlighet. Bland hans sista värf
såsom landshöfding var att leda samhällets ansträngningar
vid hämmandet af kolerafarsotens härjningar
1834. Redan ansågs sjukdomen aflägsnad
och all fara öfverstånden, då R. angreps
af kolerasmitta och afled i Göteborg d. 22
okt. 1834.
Han bar vid sin död generallöjtnants
titel och var hedersledamot af Krigsvetenskapsakademien,
Vetensk. och vitterhetssällskap i Göteborg m. m.
Gift 1800 med friherrinnan Johanna Henrika Ribbing.
6. Rosen, Adolf Eugene von, »svenska järnvägarnes
fader». Född i Malmö
den 31 dec. 1797; den föregåendes
brorson och son till R. 3.
Vid femton års ålder blef R.
student i Uppsala och därefter
kadett, deltog i norska fälttåget
1814, och ingick s. å. som arklimästare
vid amiralitetet. Befordrad
till underlöjtnant vid örlogsflottan 1815,
var han 1816–17 varfsadjutant i Karlskrona.
Tre år därefter gick han i engelsk sjötjänst och
tjänstgjorde under amiral Parker såsom löjtnant
i storbritanniska flottan 1820–21. Efter att
ifrån sistnämnda år och till 1823 ha varit anställd
såsom adjutant hos riksståthållaren i Norge,
utnämndes han till premierlöjtnant vid flottan
1824 och idkade någon tid s. å. med egen brigg
kofferdifart på spanska och sydamerikanska
hamnar. Följande år fick han i uppdrag att
ordna och utrusta de af svenska kronan till de
sydamerikanska republikerna i enlighet med hans
förslag försålda linjeskepp och fregatter – den
på sin tid mycket omtvistade »skeppshandeln».
För idkande af studier uppehöll han sig 1826–28
i London, dit hans sedermera så ryktbare
landsman John Ericsson ungefär samtidigt med
honom anländt, och där han hade tillfälle att
bistå honom med råd och dåd. Anställd 1829
vid Göta kanalbyggnad och 1830 såsom disponent
för Motala verkstad, anlade han 1831 mekaniska
verkstaden i Nyköping samt utnämndes,
sedan han sistnämnda år lämnat sin plats vid
örlogsflottan, 1833 till major vid flottans mekaniska
kår. Enligt aftal mellan Sveriges och
Greklands konungar, afgick han 1834 till Grekland
för att ordna dess sjöförsvar och erhöll
därstädes titel och rang af »préfet maritime».
År 1837 lämnade han Grekland och öfverflyttade
till Österrike, där han var behjälplig med att
uppgöra en försvarsplan för Adriatiska hafvet
och organisera Donauflottiljen. Från Österrike
begaf han sig till Frankrike och utarbetade där
planen till den första fregatt (»Pomone») med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
