Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Richert, Mårten Birger - Ridderhielm, Hans Isak - Ridderhjerta, Gabriel Fredrik - 1. Riddermarck, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Richert, Mårten Birger, språkforskare, universitetslärare.
Född i Fredsberg,
Västergötland d. 12 maj 1837;
den föregåendes brorson och son
af häradshöfdingen, titulärlagmannen
i Vadsbo domsaga, Västergötland,
Gustaf Birger Richert
och Carolina Charlotta
Hasselström.
Efter att 1854 hafva blifvit student i Uppsala, ägnade R. sig
till en början åt studiet af bergsvetenskapen.
Vissa omständigheter vållade emellertid, att han
1859 öfvergaf detta studium. Promoverad 1863
till filos. doktor, med innehafvande af andra hedersrummet,
idkade han någon tid juridiska studier,
men slog sig därefter på språkforskningen.
En af honom 1866 utgifven diger afhandling,
Bidrag till läran om de konsonantiska ljudlagarna
i äldre och nyare språk föranledde
hans kallande till docent i nordiska språk och
jämförande språkforskning. »Såsom akademisk
lärare blef R. från första början högt uppburen
på grund af sin storartade förmåga att väcka
intresse för sitt ämne och genom sin i allo gentlemanlika
personlighet.» Utnämnd 1872 till adjunkt
och 1877 till professor i nordiska språk, tillträdde
han sistnämnda ämbete med en föreläsning Om
rätta betydelsen af språkriktighet, i afseende
hvarå han gjorde gällande en uppfattning, som
stod i strid med den af Rydqvist, Säve, V. Rydberg
m. fl. omfattade litterär-historiska. Hvad angår
R:s ställning till rättskrifningsfrågan, må nämnas,
att han med eftertryck häfdade uttalet såsom
högsta rättesnöret för rättskrifningen. Beklagligen
afbröts R:s vetenskapliga verksamhet af en genom
öfveransträngning vållad sjuklighet, som
nödgade honom att afhålla sig från sitt ämbetes
utöfning i nära ett årtionde och slutligen lade
honom i grafven d. 5 dec. 1886 i Södertelje.
Utom hans förenämnda inträdesföreläsning, intagen
1888 i »Ny svensk tidskrift», må bland
hans skrifter nämnas: Försök till belysning af
mörkare och oförstådda ställen i den poetiska
eddan 1877 samt Om rätta betydelsen af Västgötalagens
inlednings- och slutord 1879, införd
i »Nordisk tidskrift för filologi».
Gift 1875 med friherrinnan Axianne Augusta von Knorring.
Ridderhielm, Hans Isak, krigare. Född omkring
1660; son af generallöjtnanten Israel
Isaksson, adlad Ridderhielm och Anna Vendela
Strömberg.
R. valde krigaryrket till sitt
lefnadskall och följde därvid föredömet af sin fader,
en tapper man, som, född i ringa villkor, från
simpel karl i ledet tjänade sig upp till en hög militärisk
ställning samt förvärfvade sig adlig sköld
och märke. Sonen gjorde sig först såsom löjtnant
vid Lifgardet bemärkt under kriget i Skåne och
befordrades under dess fortgång till ryttmästare
vid Lifregementet 1678 samt till major vid Nils
Bielkes dragoner 1679. Året därefter utnämnd
till öfverstlöjtnant, fördes han längre fram af sin
krigarlust till krigsteatern i Flandern, där han först
med franska armén deltog i belägringen af Mons,
och sedan med de allierade i slaget vid Leuse, eröfringen
af Huy, anfallet på Fort-Knoch och
belägringen af Namur. Efter sin hemkomst anställd
såsom öfverste för Björneborgs regemente
1696, erhöll han Carl XII:s fullmakt som generalmajor,
då han gick att deltaga i de då utbrutna
krigen. Under dessa gjorde han i Polen svenska
hären ovärderliga tjänster, hvarför han 1704 befordrades
till generallöjtnant och guvernör i Wismar
samt upphöjdes till friherre, för hvilken
värdighet han, såsom barnlös, likväl icke tog inträde
på riddarhuset. Han fortfor äfven sedermera
att kraftigt befordra svenskarnas krigsoperationer
och hade just erhållit befallning att med
åtta regementen understödja konung Stanislaus,
när han för sjuklighet måste lämna ifrån sig befälet
åt general Schultz, och kort därpå afled i
Wismar 1709.
Gift med sin kusin Brita Sofia
von Güntersberch.
Ridderhjerta, Gabriel Fredrik, militär, partigängare.
Född d. 12 okt. 1768. Föräldrar: korpralen
vid lifdrabantkåren Johan Fredrik Ridderhjerta
och Maria Magdalena Kjellberg.
R. blef fänrik vid Västmanlands regemente 1790,
förste adjutant därstädes 1793 samt erhöll på begäran
afsked 1794. Tre år senare utnämnd till kornett
vid adelsfanan, stod han ännu kvar i denna
grad, när han drog ut att deltaga i 1808 års krig
och under detsamma gjorde sig bekant för lika
djärfva och skickliga som lyckliga operationer i det
»lilla kriget». Innan R. ankom till Finland, hade
kustbefolkningen flera gånger tillkännagifvit sin
önskan att bilda frikårer, blott den erhölle befälhafvare
och ammunition. Så fort R. landstigit
vid Korsön, samlade han omkring.sig några bönder
från Valgrundsön och försäkrade sig om
socknens präst, hvilken misstänktes att vara ryssvän.
Med några soldater och uppbådad allmoge
begynte han därpå sina operationer i trakten af
Vasa och tillfångatog inom kort hundratjugu
kosacker och jägare med befäl samt bemäktigade
sig ett icke obetydligt förråd spannmål, utrednings- och
beväringspersedlar. I spetsen för sin
friskara, som efter hand förökats till tvåhundrafemtio
man, befästade han sig vid Sålfs by och
gjorde därifrån utmarscher i trakten. Vid underrättelsen,
att Klingsporska hären var i antågande
mot Vasa, skyndade han att understödja densamma
och falla ryssarna i ryggen, men fann,
att dessa vid ryktet om hans annalkande redan
dragit sig tillbaka. Efter flera djärfva angrepp,
därvid han från fienden tagit en mängd fångar,
flera officerare och öfver hundra kosackhästar,
förenades hans friskara slutligen med Gyllenbögels
och tillhörde densamma under den återstående
delen af fälttåget. För sina bedrifter
befordrades R. 1809 till kapten i armén och 1812
till kapten vid Gotlands nationalbeväring. 1834
erhöll den gamle krigaren majors namn, heder
och värdighet samt afled såsom place-major i
Visby d. 9 jan. 1856.
Gift 1802 med Katarina Maria von der Burg.
1. Riddermarck, Lars, ämbetsman. Född i
Jönköping 1650. Föräldrar: kommissarien i kommersekollegium
Petter Håkansson Wetterhamn
och Margareta Sturmhatt.
Efter idkade universitetsstudier
först i Lund, där han 1670 utgaf Descriptio
florentissimi regni Svio-gothici, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
