- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:294

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Polhem, Kristofer - 2. Polhem, Gabriel - Pollet, Johan Frans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den långa vägen mellan sitt hem och prästgården.
Emellertid kom han genom sin outtröttliga flit
därhän, att han kunde besöka Uppsala 1686. Försedd
med ett rekommendationsbref af Dryselius
till matematikern professor Spole, mottogs P.
af denne med utmärkt välvilja. Inom kort var
han Spoles förklarade gunstling, studerade på
det grundligaste matematik och mekanik, lagade
observatorii astronomiska pendelur och iståndsatte
till och med Dasypodii konstur i domkyrkan,
som i mer än hundra år varit obrukbart. Så
fort uppmärksamheten blifvit fäst vid den unge
mekanikern, erhöll han i uppdrag från Falun att
konstruera ett vindspel för koppargrufvan. Han
förfärdigade ett sådant jämte ett uppfordringsverk
af så sinnrik beskaffenhet, att, då det förevisades
Carl XI, konungen genast utnämnde
honom till bergsmekanikus, en för P. särskildt
inrättad syssla. 1698 blef han »direktor
öfver bergsmekaniken». Med understöd af allmänna
medel företog han 1694–1697 en resa
till Tyskland, England, Holland och Frankrike
och medförde hem nya idéer och uppfinningar.
Nu uppenbarade sig hans mekaniska snille i hela
sin öfverväldigande storhet. Han inrättade och
förfärdigade sånings- och tröskmaskiner, tegelbråkor,
valsverk, urfabriker, mekaniska väfstolar,
väder- och vattenkvarnar, en stor fabrik för tillverkning
af järnblecksarbeten m. m. 1716 skickades
P. till Karlskrona för att tillsammans med
skeppsbyggmästaren Sheldon lägga grunden till
en ny dockbyggnad. För att afdämma vattnet
under dockans uthuggande i hälleberget, lät P.
göra en noggrann undersökning af hafsbottnen,
byggde därefter ofvanpå vattnet dammen med
alla de ojämnheter, hafsbottnens skapnad föranledde,
och nedsänkte den på en gång, då den
med ringa jämkning passade. Ett annat storverk,
hvartill P. uppgjorde förslag, var en kanalled
mellan Östersjön och Västerhafvet. Arbetet begynte
äfven med den s. k. Carls graf, förbi
Rånnumsfallen nära Venersborg, men afbröts
genom konungens död. Hamnbyggnaden vid
Södersluss i Stockholm var äfven ett af hans
många arbeten. Själf ansåg han förbättringen
af de s. k. stånggångarna vid grufvorna samt
dockan vid Karlskrona för sina förnämsta verk.
Äfven i främmande land utfördes byggnader och
arbeten efter hans föreskrifter. Både Peter I i
Ryssland och konung Georg i England gjorde
honom lysande anbud, men han kvarstannade för
alltid i sitt fädernesland. 1714 utnämndes han
till assessor i kommerskollegium samt blef två
år därefter kommerseråd och adelsman. Ledamot
af Vetenskapsakademien från dess stiftelse.

Död i Stockholm d. 30 aug. 1751.

Oaktadt tillsyn och handläggning af så många, olikartade
mekaniska verk, hade P. tid öfver att författa
ett stort antal skrifter i mekanik, naturkunnighet,
slöjd samt enskild och allmän hushållning. Dessutom
lämnade han muntlig undervisning åt en
mängd lärjungar, bland hvilka flera intogo ett
rum bland Sveriges storheter. Lika vördnadsvärd
som vetenskapsman, framstår P. såsom människa.
I medvetandet om sin öfverlägsenhet,
kunde han aldrig förledas till öfvermodigt framhållande
af egna förtjänster eller ett förnekande
af andras. Den foglighet i lynne, den orubbliga
tillit till försynen och den ståndaktighet, som
uppehållit och ledt honom i ungdomen, följde
honom äfven under hans äras tid och voro ännu
desamma, när han nittio år gammal lade sitt
trötta hufvud till hvila.

Gift 1691 med Maria Hoffman.


2. Polhem, Gabriel, mekaniker. Född i Falun
d. 11 febr. 1700; den föregåendes son. Under
faderns tillsyn ägnade sig P. från barndomen åt
mekaniken och inöfvades tidigt att utföra mekaniska
arbeten efter faderns ritningar och anvisningar.
Endast sexton år gammal hade han vid tillfällen,
då den äldre P. var upptagen af arbeten
på andra håll, tillsyn vid dockbyggnaden i Karlskrona
och vid aderton års ålder öfvervakade
han, under faderns frånvaro, kanalbyggnaden vid
Rånnum. Men dessutom utförde han flera maktpåliggande
arbeten på egen hand, såsom de dubbla
lingångarna vid Falu grufva 1730, afvägningarna
vid Trollhättan för den påtänkta slussbyggnaden
1742, fullbordandet af slussen öfver Söderström
i Stockholm m. m. På anmodan af konung
Fredrik byggde han 1733 ett nytt mynthus i
Kassel, hvars maskinerier väckte allmän uppmärksamhet
för deras noggranna och sinnrika konstruktion.
All den belöning, han för dessa och
flera arbeten uppbar från det allmännas sida,
bestod i ett årligt stipendium af Bergskollegium
på tre hundra d:r s:mt. Af Fredrik I erhöll
han 1743 hofjunkaretitel och 1755 tilldelade Adolf
Fredrik honom en kammarherrefullmakt. 1752
blef han efter fadern »direktor öfver bergsmekaniken».
Vetensk.-akad. invalde honom tidigt
till sin ledamot.

Död, ogift, i Stockholm d. 1 aug. 1772.


Pollet, Johan Frans, krigare. Född i Skeninge
den 11 mars 1729. Föräldrar:
kyrkoherden Frans Pollet
och Elisabet Margareta Gedda.

Sedan P. någon tid stått inskrifven
såsom sergant vid Hessensteinska
regementet, beslöt
han följa flera sina landsmäns
föredöme och söka sin lycka
under de franska fanorna. Han begaf sig alltså
1745 till Frankrike, där han genast fick anställning
som sous-lieutenant vid regementet Royal
Suédois. Under en lång följd af år kvarstannade
han i franska armén, där han sedan 1757
tjänade i regementet Royal deux Ponts, deltog
i fälttågen i Nederländerna, Hessen och Hannover
och efterhand avancerade till öfverste 1769.
Han tog 1777 afsked ur franska armén och
återvände till Sverige med orden »Pour les mérites
militaires», regeringens pensionsbref på
3,200 livrés årligen och en meritlista, enligt
hvilken han kunde åberopa sig på att hafva bevistat
sju fältslag och tre stora belägringar,
utom en mängd mindre affärer.

P. upphöjdes 1771 i svenskt adligt stånd och utnämndes 1776
till öfverste i svenska armén, hvarefter han 1777
förordnades till kommendant i Stralsund. På

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free