Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lysande prof. Vidare må erinras om hans mångåriga
ordförandeskap i Musikaliska akademien
och nitälskan för dess utveckling, hans omvårdnad
om den svenska industriens höjande och värdiga representerande
på utställningar i och utom landet
m. m. Prinsen, som 1856 företog en utländsk
resa, mottogs därunder med stora hedersbetygelser
såväl i London som Paris. På hemvägen
aflade han i största inkognito ett besök vid hofvet
i Nassau. Ändamålet härmed blef allmänt
kändt, då d. 8 oktober nämnda år hans förlofning
med prinsessan Sofia af Nassau offentliggjordes.
Sedan det furstliga bilägret d. 6 juni
1857 ägt rum i Biebrich, anträdde de nyförmälda
resan till den svenska hufvudstaden, där det
hertigliga paret under befolkningens jubel mottogs
d. 19 i samma månad, årsdagen af Oscar I:s och
Josefinas förmälning 1823. Efter Carl XV:s dödliga
frånfälle uppsteg Oscar d. 18 sept. 1872 på
Sveriges och Norges troner och kröntes med sin gemål
i Sverige d. 12 maj och i Norge d. 18 juli
1873.
Vid hans tronbestigning hade redan flera
riksdagars uppmärksamhet upptagits af försvarsväsendets
ordnande. 1873 accepterades af riksdagen
i princip den s. k. »kompromissen», hvarigenom
ökningen af värnpliktsöfningarna sattes i samband
med grundskatternas afskrifning. Det ena
härordningsförslaget efter det andra blef af riksdagen
förkastadt, tills slutligen 1885 den första
partiella grundskatteafskrifningen kom till stånd
i samband med 12 dagars ökad öfning för de
värnpliktiga. Vid urtima riksdagen 1892 gick
man vidare å denna väg. Beslut fattades då om
90 dagars värnpliktsöfning och grundskatternas
successiva afskrifning. 1901 beslöts indelningsverkets
afskaffande och ersättande med en ren
värnpliktshär, med 8 månaders öfning för infanteriet
och 12 för specialvapnen. I midten af
1880-talet började, under trycket af de rådande
låga spannmålsprisen, som på många håll i landet
framkallat en tryckande jordbrukskris, rop ånyo
höjas å spannmålstullar, hvilka föranledde skarpa
strider inom landet, allrahelst sedan k. m:t i
mars 1887 upplöst Andra kammaren och förordnat
om nya val. Dessa utföllo i frihandelsriktning,
men vid de ordinarie valen hösten samma
år blefvo protektionisterna i besittning af majoritet,
tack vare den omständigheten, att de valda
22 Stockholmska frihandlarnas röster på grund
af formfel förkastades, och i stället motsvarande
antal protektionister förklarades valda. Så infördes
1888 ånyo spannmålstullar, efter några år
åtföljda af nya eller förhöjda tullar å industriens
alster. Om åsikterna rörande fördelarna för landet
i dess helhet af denna systemförändring, trots
fabriksindustriens obestridliga framsteg, fortfarande
äro ganska delade, äro däremot alla eniga i erkännande
af det gagneliga inflytandet af den verkligen
storartade utveckling, samfärdselväsendet
vunnit under Oscar II:s regering. I afseende därå
må blott i korthet erinras om, att ett flertal enskilda
järnvägsnät anknutits till statsbanesystemet,
att detta utsträckts ända till närheten af den finska
gränsen, och att ej mindre än tre nya mellanriksbanor
kommit till stånd. Sedan från medio af
1800-talet synnerlig uppmärksamhet börjat ägnas
åt arbetarefrågan, hafva efter hand åtgärder vidtagits
till förbättrande af kroppsarbetarnas ställning.
Hit höra lagen af 1890 om skydd mot
yrkesfara och införande af yrkesinspektion, den
1892 grundade fonden för arbetareförsäkring,
1901 års lag om ersättning för olycksfall i
arbete, o. s. v. Däremot hafva de fordringar,
som allt starkare och särdeles efter härordningsreformens
genomförande förnummits från
de djupa samhällslagren, om utsträckning af
den politiska rösträtten ännu (1904) icke blifvit
uppfyllda. Väl hafva förslag därom, senast 1904,
af regeringen framlagts, men utan resultat. Frågan
hör emellertid till dem, som »icke kunna
falla». Den andliga odlingen har på mångahanda
sätt främjats, ej blott af konung och riksdag,
utan äfven genom enskildas initiativ. 1904 lyckades
det ändtligen att ena de stridiga meningarna
inom riksdagen om antagandet af en skolreform,
hvarigenom, i samband med en väsentlig höjning
af lärarnas löner, de allmänna läroverkens undervisning
i första hand lämpades efter den allmänt
medborgerliga bildningens kraf, en medborgerlig
examen infördes för dem, som vid konfirmationsåldern
afbryta sin skolgång, beredande tillträde
till åtskilliga banor, och latinets studium i samband
därmed uppsköts till sjätte klassen. Samtidigt
togs första steget till skiljandet af skola och
kyrka genom inrättande af en särskild öfverstyrelse
för de allmänna läroverken.
I Norge möttes
konung Oscar vid sin tronbestigning af den då brännande
frågan om det definitiva upphäfvandet af riksståthållarämbetet
och gaf redan 1873 sitt bifall
till denna åtgärd. Senare, 1891, upphäfdes äfven
konungens rätt att i Norge tillsätta vicekonung. I
arf efter sin företrädare mottog konung Oscar äfven
frågan om en grundlagsförändring, hvarigenom
tillträde till stortinget skulle beredas statsrådets
ledamöter. Då han ansåg förslaget härom vara
behäftadt med betänkliga brister, dröjde det
länge, innan han, efter för honom obehagliga förvecklingar,
gaf sitt motvilliga samtycke till den
åtrådda förändringen. Under protest från hans
sida har äfven ur den norska handelsflaggan
unionsmärket blifvit aflägsnadt. Många och skarpa
förvecklingar ha under konung Oscars regering
söndrat de skandinaviska rikena men, tack vare
icke minst hans sant konstitutionella sinnelag
och af uppriktig öfvertygelse om unionens nödvändighet
dikterade försonliga uppträdande, ha
molnen på den unionella horisonten på senare
tiden börjat skingras, och hopp saknas ingalunda
om tider af bättre samförstånd och lycka. Ett
beklagligt steg i motsatt riktning var den från
protektionistiskt håll 1895 framdrifna uppsägningen
af mellanrikslagen.
Såsom bevis på
konung Oscars anseende för rättrådighet länder, att
han åtskilliga gånger varit kallad att medverka till
biläggande genom skiljedom af tvister utländska
makter emellan. På sina talrika och vidsträckta
utflykter till främmande länder har han varit
föremål för en uppmärksamhet och en hyllning,
som visat honom vara en af de populäraste bland
samtidens mera kända personligheter. Vid sitt
tjugofemårsjubileum såsom regent 1897 fick han
ock mottaga talrika bevis på den tillgifvenhet och
vördnad, han vetat förvärfva sig hos de folk, för
hvilka han verkat i uppriktig afsikt att städse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
