Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Osbeck, Carl Gustaf - Oscar I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreg. son.
Blifven student
i Lund 1785, antogs O. 1786
till skvadronsfältskär vid Norra
skånska kavalleriregementet och
anställdes 1789 efter aflagd kirurg.-stud.-examen
såsom skvadronskirurg
vid Mörnerska husarregementet.
Följande året
erhöll han konstitutorial att vara bataljonsfältskär
vid Norra skånska Vargeringsmanskapet
men följde det förra regementet till Finland och
bevistade fälttåget till dess slut. Återkommen
till Sverige, fortsatte han sina medicinska studier,
blef kirurgie magister 1793 och var under
åren 1795 och 1796 uppbördsläkare vid örlogsflottan.
Efter att 1797–1800 såsom förste läkare
ha gjort tvenne resor till Ostindien, förordnades
han sistnämnda år till läkare vid kurinrättningen
i Vadstena, där han snart väckte uppmärksamhet
för en af honom uppfunnen och vid veneriskt
sjukes behandling använd kurmetod, den s. k.
rök-kuren. Efter kriget 1813 erhöll han i uppdrag
att organisera Stockholms läns kurhus, hvilket
han sedan förestod till sin död den 24 nov.
1841.
För sina förtjänster såsom läkare erhöll
han af staten 1810 en årlig pension och
hugnades 1820 med namn och värdighet af assessor.
Gift 1801 med Kristina Aulin.
Oscar I, konung. Född i Paris d. 4 juli 1799,
medan hans fader, sedermera
konung Carl XIV Johan, ännu var
marskalk af Frankrike och prins
af Ponte-Corvo; modern var
Eugénie Bernhardine Désirée
Clary.
Sedan marskalk Bernadotte
1810 valts till svensk tronföljare
och kort därefter successionsordningen
för hans »äkta manliga bröstarfvingar»
blifvit fastställd, anlände mot slutet
af året hans son med sin moder till Sverige såsom
svensk arfprins och erhöll af sin adoptivfarfader
Carl XIII titeln hertig af Södermanland
– densamma, som den gamle konungen
själf en gång burit. I det nya fäderneslandet
fortsattes prinsens uppfostran med all sorgfällighet
under ledning af den till guvernör utsedde
friherre G. L. Cederhielm, dåvarande privatdocenten
i Lund, N. M. af Tannström, skalden
Atterbom och åtskilliga andra, tillsammans bildande
en ganska talrik lärarestab. Sedan 1812
öfverstlöjtnant vid de tre gardena, blef han 1815
öfverste och 1817 generalmajor. Under kampanjen
mot Norge var han sin fader följaktig och mottog
tillika med honom stortingets hyllning. Vid faderns
uppstigande på tronen 1818 blef O. kronprins af
Sverige och Norge. Samma år utsågs han till
kansler för Uppsala universitet och tillbragte därstädes
höstterminen under åhörande af tidens förnämsta
lärares föreläsningar. 1819 blef han general
i svenska och norska arméerna, befälhafvare
för lif- och hustrupperna, generalbefälhafvare
i Skåne, generalfälttygmästare och chef för
Sveriges och Norges artilleri, chef för första
kavalleribrigaden m. m. År 1822 företog han
en resa till Tyskland och Italien. Det var en
friarefärd, och den utkorade bruden blef den
fagra prinsessan Josefina Maximiliana Eugenia
af Leuchtenberg, med hvilken han d. 19 juni
1823 firade sitt biläger i Stockholm. 1824 förordnades
han till vice konung i Norge, hvilken
värdighet han dock redan hösten s. å. nedlade.
1826 utnämndes han till storamiral. O., som
1824 fått till handsekreterare B. von Beskow,
rönte af denne inverkan vid utvecklingen af sina
artistiska anlag, så väl i måleri som musik.
1828 förde kronprinsen någon tid regeringen
under sin faders sjukdom, företog 1830 en resa
till Ryssland och blef 1833 generalbefälhafvare
i fjärde militärdistriktet. Vid 1834–35 års riksdag
anlitades O. i och för bearbetningar af
oppositionella riksdagsmän, men motsatsen mellan
hans mera frisinnade uppfattning och faderns
för hvarje år allt mera skuggrädda blef för hvarje
år allt starkare. Carl Johan vände sig därför
till mera medgörliga rådgifvare, och O. tröstade
sig med omfattande studier och öfningar å alla
bildningens områden, särskildt musikens. Af hans
musikaliska kompositioner må särskildt nämnas
fullbordandet af Brendlers opera »Ryno», stor
festmarsch, sjöröfvarekör till ord af Victor
Hugo. Han uppträdde äfven som författare
i stats-ekonomiska och militära ämnen. Sålunda
författade och utgaf han: Om fälttjänstens
öfvande inom fjärde militärdistriktet 1836,
Undervisning i karteutkast för korpralskolorna
vid fjärde militärdistriktet 1836, Soldatundervisning
för svenska armén 1836, Geometri för
korpralskolorna i fjärde militärdistriktet 1837,
Några ord om spannmålslagarna 1840, och
P. M. rörande infanteri-excercis-reglementet år
1844 1844. En serie af honom skrifna afhandlingar
om folkundervisningen infördes 1839 i
Svenska Statstidningen. 1841 utkom hans uppseendeväckande
skrift Om straff och straffanstalter,
gående i varmt humanitär anda och med
skärpa görande gällande, att straffet i första
hand borde afse brottslingens förbättring.
Det kallsinniga förhållandet mellan fader och son
föranledde helt naturligt oppositionen att göra den
sistnämnde till personifikationen af den sakernas
nya ordning, på hvilken man så ifrigt hoppades.
Under tiden närmast före 1840 års riksdag uppgafs
ock en »koalition» vara verksam för att
förmå konungen att afsäga sig kronan till förmån
för sin son, hvilken knappast kan varit
okunnig om dessa planer.
När han 1844
intog tronen, blef det ock en af hans första åtgärder
att omgifva sig med en reformvänlig ministär,
och flera af nationen lifligt åstundade reformer
blefvo ock snart verklighet, såsom lika arfsrätt
mellan broder och syster, skråväsendets upphäfvande
m. m. Däremot lyckades det icke vid
1850–51 års riksdag att bringa den brännande
frågan om en tidsenlig representationsreform
närmare sin lösning, och under intrycket af den
allmänna reaktionära strömning, som följt efter
1848 års revolutionära rörelser, inkallade konung
Oscar nu i sin ministär rådgifvare af decideradt
konservativ färg. De efterföljande åren utmärktes
af det raskaste arbete å det materiella området,
vårt land någonsin skådat. Härifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
