Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olin, Elisabet - Olin, Johan Axel - Olivecrantz, Johan Paulin - Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon med stort mästerskap utförde, nämnas isynnerhet
Galathea i »Acis och Galathea», Athalie
i tragedien af samma namn, Iphigenie i »Iphigenie
i Tauriden» och Zulma i »Cora och Alonzo».
Samtiden kunde ej nog prisa »hennes öfvernaturliga
sång, förenad med en sällsynt insikt i
tonkonsten och den lyckligaste lätthet att fatta
det finaste af en musikalisk tanke; hennes förträffliga
spel, där behag i åtbörder, styrka och
liflighet i deklamation, eld och uttryck i hvart
ögnakast och hvarje rörelse frambragte en fulländad
konstbild». Af sina beundrare kallades
hon »skådeplatsens smycke», »den från spädaste
åren af Melpomene och Polymnia uppammade»,
– »som ännu vid mogen ålder bibehöll all ungdomens
tjusning, vårens prakt och förmåner och
hvilken själfva tiden tycktes vörda».
Af Gustaf III utnämndes hon till första hofsångerska och
blef 1783 ledamot af Musikaliska akademien.
Från medlet af 1780-talet uppträdde hon ej vidare
på scenen, med undantag af 1797, då hon enligt
Gustaf IV Adolfs önskan uppträdde såsom Svea
i den prolog, som gafs med anledning af konungens
förmälning. Hon kvarstod likväl vid teatern
ända till 1803 och afled först vid åttioåtta års
ålder i Stockholm d. 26 mars 1828.
Hennes dotter Elisabeth blef gift med den bekante skådespelaren
Carl Stenborg (se nedan).
Olin, Johan Axel, homilet. Född d. 11 april
1825 i Stockholm, där fadern
var vaktmästare.
Student i
Uppsala 1848, beredde sig O.
där för det andliga ståndet och
prästvigdes 1850. Efter att i
trenne år ha tjänstgjort såsom
extra ordinarie prästman i ärkestiftet,
anställdes han 1853 såsom
pastorsadjunkt och vice kateket i Katarina församling
i hufvudstaden, gjorde sig därstädes i
hög grad bemärkt såsom begåfvad andlig talare
och utnämndes 1857 till tjänstgörande e. o.
kongl. hofpredikant. S. å. utnämndes han till
kyrkoherde i Karlskrona, hvilken befattning han
tillträdde 1859, och förordnades kort därefter till
kontraktsprost i Östra härad. 1864 förflyttades
han från Karlskrona till Malmö såsom kyrkoherde
i S:t Petri församling. Förutom strödda
predikningar och griftetal har O. utgifvit: Sabbatsstunder
i hemmet, En årgång predikningar
1853–54, Passionspredikningar 1859, Bön- och
andaktsbok 1859, Predikningar på årets sön- och
helgdagar. 1:a årg:s nya texter I 1872.
Gift 1859 med Maria Margareta de Mottoni.
Olivecrantz, Johan Paulin, statsman, latinsk
skald. Född d. 1 aug. 1633 i
Strängnäs, där fadern, ärkebiskop
Laurentius Paulinus Gothus,
då var biskop; modern: Brita
Eriksdotter.
Paulin, såsom han först hette, studerade vid
Uppsala akademi och ådrog sig
där uppmärksamhet för ett grekiskt
tal, som han höll till drottning Kristinas
ära. 1654 utnämndes han till aktuarie i kansliet
och adlades s, å. med det af drottningen själf
valda namnet Olivecrantz. Beordrad 1656 att
tjänstgöra hos Carl X Gustaf, som då med sin
armé befann sig i Preussen, var han konungen följaktig
på hans krigståg till Polen och Danmark.
1658 afgick han såsom legationssekreterare med
ministrarna Bielke och Biörenklou till kejsarvalet
i Frankfurt och utnämndes till envoyé vid holsteinska
hofvet 1661. Befordrad 1662 till revisionssekreterare
och 1665 till statssekreterare, erhöll
han 1673 Norra och Södra Wedbo häraders
domsaga i Jönköpings län och utnämndes 1674 till
kansliråd. Förordnad s. å. att förestå hofkanslärsämbetet,
innehade han denna befattning till 1680,
men togs äfven under tiden (1676–78) i anspråk
såsom Sveriges ambassadör på fredskongressen i
Nijmegen. Utsedd till ståthållare i Reval 1680,
vägrade han, för att kunna göra sitt inflytande
gällande vid riksdagen, att mottaga denna befattning
och utnämndes 1681 till generalintendent
och guvernör öfver drottning Kristinas underhållsländer,
hvarjämte han s. å. insattes i Likvidationskommissionen.
Följande året lagman på
Gotland, förordnades han af drottning Kristina
till hennes råd och generalguvernör öfver hennes
domäner, med särskild befallning »att låta kalla
sig excellens och icke cedera sin rang under de
kungl. råden». Såsom statsman hade O. många
utmärkta egenskaper och hade förvärfvat sig
drottning Kristinas synnerliga nåd. Han var
dock äfven känd för sin förmåga att på slingrande
vägar och genom användande af mer eller
mindre inskränkta personer såsom redskap kunna
uppnå sina syften. I den yttre politiken förordade
han lifligt ett vänskapligt samgående med
Frankrike och fick 1694 af denna makt såsom
ett bevis på dess erkänsla mottaga en penninggåfva
af 4,000 riksdaler. Liksom de flesta
den tidens statsmän var han en grundligt lärd
man och räknas bland våra förnämsta latinska
skalder. Han har också efterlämnat flera vältalighets- och
skaldeprof, såsom: Epistola valedictoria
ad nobilissimum J. Cl. Rising 1653,
Concio cygnea a parente in fest. omnium sanctorum
habita cum epistola dedicatoria ad universum,
Clerum Suiogoth. 1686, Magnus principatus
Finlandiæ epico carmine depictus 1678,
Ode ad memoriam R. Ulr. Eleonoræ 1693,
Epigramma de sole in Suecia non occidente
1693, Ode dicata sacro solenni Regiæ unctionis
Caroli XII 1697, Ode ad urbem Narvam
a gravi Muscovitarum obsidione liberatum
1700 etc.
Efter Carl XI:s död skall planen
hafva varit att öfverlämna ledningen af Sveriges
utländska affärer i O:s hand i stället för åt Bengt
Oxenstierna. Häraf blef likväl intet, och O. lefde
utan tjänst till sin död i Stockholm, d. 10 jan.
1707.
Gift 1659 med Brita Biörenklou, dotter
af riksrådet Mattias Biörenklou (se I: 97).
Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut, rättslärd.
Född på säteriet Mässvik
i Bro socken af Värmland d. 7
oktober 1817. Son af häradshöfdingen
Hans Carl Olivecrona
och Sofia Detlof Heijkenskiöld,
är O. sonsons son af Hans Perman,
hvilken, född 1680 och död
1741 såsom hofrättsråd i Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
