Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Odhelius, Johan Larsson - 3. Odhelius, Johan Lorens - 4. Odhelius, Erik - Odhner, Clas Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydenhet vittnar den omständigheten, att han vid
revolutionen 1772 blef af Gustaf III arresterad.
Efter dess fullbordande frigafs han åter efter ett
par månader, men han försvinner därmed ur
politiken. Död i Stockholm d. 15 febr. 1794.
Gift 1759 med Anna Margareta Öhrn.
3. Odhelius, Johan Lorens, läkare. Född
i Strängnäs d. 2 mars 1737;
den föreg. brorson. Föräldrar:
rådmannen och handlanden i
Strengnäs Samuel Odhelius och
Maria Elisabet Helin.
Inskrifven 1753 som student i
Uppsala, bestämde O. läkarens
yrke till sin lefnadsbana och blef
en bland de flitigaste åhörarna af Linnés, Wallerii,
Sidréns och sedermera Aurivillii och Martins föreläsningar.
Sedan han vid slutet af år 1757 aflagt
de lärdomsprof, som erfordrades för medicine
doktorsgraden, afgick han 1758 såsom fält-hospitals-medikus
till Pommern, åtföljde under kampanjerna
detta och följande året högkvarteret, och
var under vintrarna garnisonsläkare i Anklam och
Greifswald. Promoverad till medicine doktor i
Uppsala 1760, utnämndes han 1761 till hofmedikus
och var från nämnda år till 1766
intendent vid Djurgårdsbrunn. 1763 hade han
blifvit anställd såsom assessor Darellis medhjälpare
vid sjukvården inom Serafimerlasarettet
och intog 1772, när Darelli tog afsked, dennes
plats såsom öfverläkare för invärtes sjukdomar
vid sjukhuset. S. å. inkallad till assessor i Collegium
medicum, erhöll han 1775 i uppdrag att,
såsom kollegii deputerad reglera medicinalväsendet
vid amiralitetet i Karlskrona, ordnade 1796
kuranstalten i Vadstena och utsågs 1806 att
jämte några andra af kollegii ledamöter utarbeta
ett sammandrag af gällande författningar,
rörande medcinalverket. 1807–08 deltog han i
en kommitté för medicinalväsendets utvidgande
och förbättrande och 1812 i en dylik för ordnande
af fattigvården i Stockholms stad. Redan
1775 hade O. blifvit kallad till led. af Vet.-akad.,
1802 invaldes han till ledam. af medicinska
Societeten i Montpellier och erhöll vid medicine
doktorspromotionen i Uppsala 1810 jubel-doktorsdiplomet.
Först 1813 sökte och erhöll han entledigande
från sin öfverläkarbefattning, utnämndes
s. å. till ledam. af det nyss inrättade Sundhetskollegium
och afled i Stockholm d. 23 aug. 1816.
I Sveriges läkarhistoria intager O. ett framstående
rum såsom driftig, kunskapsrik och människovänlig
läkare. Af hans talrika skrifter äro följande
de viktigaste: Svar på K. Vetenskapsakademiens
fråga om orsakerna till gikt samt
förvarings- och botemedel emot densamma 1762,
prisbelönt af Akad., Försvar för svenska läkare
om kinkinans nyttjande 1766, Påminnelser vid
det brukeliga sätt att bota ögonsjukdomar 1772,
Underrättelse huru man i brist af läkare kan
bota sig sjelf för den farliga veneriska sjukdomen
1775, Betänkande öfver qvacksalvare
1775, Afhandling om ögonsjukdomar 1808,
Läkareråd att med minsta kostnad kunna bota
nu gängse fältsjukdomar 1808. Han försökte
sig ock, ehuru med tvifvelaktig framgång, på
den vittra litteraturens fält. Sålunda tolkade
han. Popes »Försök om människan» 1774, »Våldet
på Belindas lock» 1797, »Blanca Capellos
lefverne och död» 1798, »Ett par stycken af
Youngs sömnlösa nätter» s. å. o. s. v. Dessutom
förskrifva sig från honom en myckenhet
tal, minnesteckningar och andra uppsatser i Vetenskaps-akad:s
Handlingar äfvensom andra tidskrifter
och tidningar.
Gift 1: 1763 med
Maria Elisabet Bjurman och 2: 1773 med
Brita Kristina Wåhlin.
4. Odhelius, Erik, läkare. Född d. 8 nov.
1760; den föregåendes kusin. Föräldrar: kyrkoherden
i Flo pastorat af Skara stift Thore Odhelius
och Margareta Loning.
I Uppsala, där O. blef
student 1777, gjorde han medicinen till föremål
för sina studier och promoverades med första hedersrummet
till medicine doktor 1785. Samma år
förordnades han af Collegium medicum till art.
obstetr. adjunkt i Stockholm, hvarefter han
1786 utnämndes till regementsläkare vid Skaraborgs
regemente. Sedan han under krigsrörelserna
mot England 1807 varit stationerad
i Göteborg, samt under fälttåget mot norska
gränsen 1808 tjänstgjort såsom fältläkare, sökte
och erhöll han 1812 afsked från militärläkarebefattningen
och öfvertog i stället s. å. intendentskapet
för Lunds hälsobrunn i Västergötland.
Här inlade han under en nioårig förvaltning
stora förtjänster om brunnens utveckling, särskildt
om dess fattiginrättning, och var föröfrigt
i hela Västergötland mycket ej blott anlitad
utan äfven firad för sin ovanliga skicklighet.
1809 blef han kallad till ledam. af Vet.-akad.
Drunknade under en isfärd på Dal d. 7 febr.
1834.
Hans efterlämnade skrifter bestå endast
af några rön i Vet.-akad. Handlingar och ett par
uppsatser i »Läkaren och Naturforskaren».
Gift 1804 med Elisabet Kristina Rudén.
Odhner, Clas Theodor, historiker. Född i
Alingsås landsförsamling d. 17
juni 1836. Föräldrar: sedermera
prosten och kyrkoherden
i Medelplana på Kinnekulle,
fil. mag. Clas Odhner och
Carolina Ericsson, en syster
till Nils och John Ericsson.
Student i Uppsala 1851, promoverades
O. 1860 till filos. magister med första
hedersrummet. För sin gradualafhandling, Bidrag
till svenska städernas och borgareståndets
historia före 1633 hade han erhållit Geijerska
priset, och samma afhandling förskaffade honom
genast kallelse till docent i allmän historia
vid Uppsala universitet 1860. Fem år senare
befordrad till histor. adjunkt vid universitetet i
Lund, gjorde han 1865–66 med offentligt understöd
en utrikes vetenskaplig resa genom Frankrike,
Italien och Tyskland samt idkade därunder
arkivstudier i Dresden, München, Wien och Venedig,
hufvudsakligen rörande Westfaliska fredskongressens
historia. Frukten häraf framlade
han i arbetet <i>Sveriges deltagande i Westfaliska
fredskongressen och grundläggningen af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
