Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odel, Anders - Odelberg - 1. Odelberg, Axel - 2. Odelberg, Albrecht Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Odel, Anders, ämbetsman, skriftställare. Född
1718 i Hångsdala socken af Skara stift. Föräldrar:
kyrkoherden därstädes Anders Tore Odhelius, hvilket
namn sonen, då han ej ingick i kyrkans tjänst,
enligt tidens sed förändrade till Odel.
Sedan O., 1738 vorden student i Uppsala, några år studerat
därstädes, företog han 1748 en utrikes resa för att
inhämta kännedom om sidenmanufakturernas tillstånd
i främmande land samt blef efter sin hemkomst
appretör vid Manufakturkontoret i Stockholm 1751,
utnämndes till direktör i Hall- och manufakturrätten
1757 samt afled i Stockholm d. 16 sept. 1773.
Han var – säger Hammarskjöld – den märkvärdigaste
af sin tids författare af politiska och vittra
skrifter, alla affattade i en blomsterrik och
svassande stil. I skaldeväg utgaf han under det
lånta namnet CelAdOn åtskilliga stycken, såsom:
Det lystra och belefvada Stockholm 1739; samt De
makalösa högstsaliga konungarnas K. Gustaf Adolphs
och K. Carl den tolftes rop ifrån de dödas rike til
hieltinnan Svea 1741. Sin egentliga ryktbarhet vann
han likväl såsom författare till den länge allmänt
sjungna »Sinclairsvisan» hvilken anses väsentligen
hafva bidragit till framkallande af det olyckliga
kriget mot Ryssland 1741–43. Visan hvars långa titel
är: Hjeltarnes samtal med den tappre och omistelige,
men på sin hemresa från Konstantinopel i nejden af
Breslau d. 19 Juni förrädeligen mördade svenske
majoren vid Uplands regemente, den välborne herren,
herr Malcom Sinclair, uppå de ljufva Eliseiska fälten
i de dödas rike: berättade af herden CelAdOn, som af
en obekant gubbe blifvit oförmodligen dit och dädan
förd, – diktades 1739 men utgafs sannolikt först
1741 samt har sedan många, antagligen bortåt hundra
gånger, blifvit omtryckt, äfven i Geijers och Afzelii
Folkvisor. Den 1741 utkomna berättelsen »Hjalmars
dröm och resa til Valhall» har tillskrifvits O.,
men har utrönts vara af A. Hesselius. O., som vid
upprättandet af Frimurarordens Stockholmsloger var
talman i desamma, höll såsom sådan några tal, som 1768
utkommo i tryck, och bland hvilka Sagan om grötfatet,
föredragen 1753 och utgörande en politisk allegori
i samma stil som Dalins »Sagan om hästen», intager
främsta platsen. Dessa tal bilda öfvergången till hans
ganska omfattande partipolitiska författarskap, som
1761 inleddes med Sagan om Mercurius och Vulcanus och
efterföljdes af Plato om Sverige 1764 samt Sagan om
lagen och friheten, Hjalmar och folket 1766. Dessa
skrifter voro i en för Hattpartiet gynnsam anda,
hvilket vållade, att, när detta 1765 störtades och
Mössorna kommo till makten, O. näpstes med förlust
af sin direktörslön, den han dock efter några
år återfick. Han fortfor emellertid att förfäkta
Hattpartiets politiska grundsatser i ett flertal
skrifter, bland hvilka må nämnas Den rätta och sanna
ähran hos et folk och samhälle 1767, Den nya Svenska
Argus 1767–68, Echo och återskall på Uplysningen för
svenska folket 1769, Den svenska Socrat, Den svenska
Plato til den svenska Diogenes och Myssan s. å.
Gift 1756 med Brita Kristina Röök.
Odelberg. Äldste kände stamfadern var handlanden i
Västervik Johan Olofsson, f. 1708, d. 1758. Släktnamnet
antogs af hans son, borgmästaren och assessorn,
Herman, f. 1731, d. 1783.
1. Odelberg, Axel, jordbrukare, kommunalman.
Född i Stockholm d. 25 nov. 1805. Föräldrar:
kamreraren Axel Odelberg och Brita Sofia Grahn.
Efter i Uppsala aflagd studentexamen 1822
ingick O. 1825 såsom e. o. kanslist i Handels- och
finansexpeditionen, och, sedan han aflagt hofrättsexamen,
jämväl i Justitie-revisions-expeditionen
samt Svea hofrätt 1826. Han lämnade likväl efter
blott fyra års tjänstgöring ämbetsmannabanan och
ägnade sig åt vården af sin fäderneärfda egendom
Enskede utanför Skanstull i Stockholm. Genom det
utmärkta sätt, hvarpå han skötte och förkofrade
denna egendom, vann han anseende såsom framstående
jordbrukare samt blef äfven snart en i allmänna värf
mycket anlitad man. Invald i Landtbruksakademien
1837, var han en följd af år arbetande ledamot
i dess landtbruksafdelning och sedermera i dess
förvaltningsutskott samt kallades 1871 till akademiens
hedersledamot. Vice ordförande i Stockholms läns
hushållningssällskap 1846–68, blef han sistnämnda
år ordförande i detsamma och erhöll redan 1864
dess guldmedalj. Styrelseledamot i flera allmänna
verk och inrättningar, deltog han i stiftandet af
Stockholms läns brandstodsbolag 1845, af Stockholms
läns hushållningssällskap 1846, af Ränte- och
kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm 1850, af
Mälareprovinsernas hypoteksförening och Stockholms
läns sparbank 1861, då han äfven blef sistnämnda
anstalts vice ordförande. O. hvars insikter och
erfarenhet i landthushållningen togs i anspråk i
åtskilliga kommitéer och andra offentliga uppdrag,
tillhörde 1863–80 Stockholms läns landsting och
var 1878–80 dess vice ordförande. Af landstinget
insattes han ock redan 1867, eller vid första
tillämpningen af det nya representationsskicket,
i riksdagens Första kammare, där han fortfor att
hafva plats ända till sin död, och där han 1871 var
ledamot af statsutskottet och vid alla de följande
riksmötena af konstitutionsutskottet. Utpräglad
tullskyddsvän, sökte han med ifver bereda framgång åt
ett protektionistiskt finanssystem. Död i Stockholm
d. 14 jan. 1884.
Gift 1831 med Vilhelmina Amalia Friesenheim.
2. Odelberg, Albrecht Theodor, landthushållare,
statsråd. Född å Enskede d. 21 dec. 1847;
den föreg:s son.
Student i Uppsala 1869, aflade
O. 1871 juridisk-filosofisk examen därstädes men
lämnade därefter studierna för att ägna sig åt
landtbruk. Efter att en kort tid vistats vid Ultuna
landtbruksinstitut, gaf han sig 1872 ut på en utländsk
resa för studier af jordbruk och dess binäringar samt
var biträdande kommissarie vid världsutställningen
i Wien 1873. Hemkommen anställdes han som förvaltare å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
