Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyström, Anton Kristen - Nyström, Gustaf Alfred - Nyström, Johan Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 2: 1878 med friherrinnan Louise Sofie Hamilton,
dotter af frih. Hugo Hamilton å Boo
(se I: 450) i hennes andra gifte.
Nyström, Gustaf Alfred, bildhuggare. Född
i Medevi i Västra Ny socken,
Östergötland, d. 11 mars 1844.
Stadd i torftiga villkor, var N.
som helt ung nödsakad att arbeta
såsom tegelbärare och trädgårdselev,
och från sitt femtonde
år ägnade han sig åt smedsyrket.
Begåfvad med anlag för
teckning, utbildade han dessa under fristunderna.
Kärleken till konsten och längtan att
få ägna all sin kraft åt denna dref honom
slutligen, då han uppnått 22 år, att på vinst och
förlust begifva sig till Stockholm, där han blef
elev vid Konstakademien och dessutom fick särskild
handledning af bildhuggaren J. P. Molin.
Ännu elev, erhöll han 1870 på Molins förord
uppdrag att modellera den sittande Bellmansstod,
som, gjuten i bronserad zink, aftäcktes på Hasselbacken
1872 och väckte uppseende såsom ett
ovanligt duktigt debutarbete af en elev. Hösten
sistnämnda år anträdde N., med understöd af A.
Dickson på Kyleberg, en längre studieresa. I
München, där han uppehöll sig i tre år, vann han
1:sta hedersmedaljen för sin Sofvande yngling.
Bosatt i Rom 1875–84, vann han där sitt uppehälle
genom med stor finhet utförda genreartade
skulpturarbeten, under det samtidigt äfven större
uppgifter sysselsatte honom. Så hade han 1877–81
under arbete utkastet till en Geijerstod,
hvarpå han dock icke erhöll den motsedda beställningen,
äfvensom en i München påbörjad
stod af J. O. Wallin. Vid de besök, han under
dessa år företog i hemlandet, deltog han därstädes
i åtskilliga utställningar. Så i Konstakademien,
i Stockholms konstförening samt i
expositionen i Göteborg 1881. Bland de många
arbeten af honom, med hvilka han vid antydda
tillfälle var representerad, må nämnas marmorstatyerna
Flickan med blomman och fjärilen
och Romersk kyrkogångerska, marmorbysten Napolitanskan
samt ett antal porträttbyster. Sedan
N. ett års tid uppehållit sig i Danmark, återvände
han 1885 till Sverige och anordnade i
Stockholm en utställning af sina egna arbeten.
Bland det stora antalet af dessa kunna nämnas
den i kroppsstorlek utförda marmorgruppen Hagar
och Ismael i öknen, den kolossala gipsstatyn
af Wallin, en byst af Geijer och utkast till
dennes stod, ett af många figurer bestående Projekt
till ett nationalmonument öfver svenska skalder
m. fl. N., som 1885 bosatte sig i Stockholm,
blef samma år agré vid Fria konsternas akademi
och 1889 ledamot af densamma. Bland hans
utkast till monumentala verk anses den lifligt
hållna skizzen af Carl XV:s ryttarstod böra tillerkännas
främsta rummet. I Nationalmuseum är
N. representerad genom en byst af museets byggmästare,
general J. Kleen. Bland de senaste
arbeten han utförde märkas statyn Svea, en
mindre porträttgrupp, Trippelalliansen, samt täflingsskissen
till Carl X Gustafs ryttarstaty i
Malmö och Magnus Stenbocks staty i Helsingborg,
hvilka dock ej blefvo antagna till utförande.
Död d. 15 febr. 1897 å sin villa i Djursholm.
Gift med Dagmar Weber (från Danmark).
Nyström, Johan Fredrik, historiker, geograf,
politiker. Född i Hernösand d.
26 sept. 1855. Föräldrar: tulluppsyningsmannen
Fredrik August Nyström och Eva Johanna
Högberg.
Student i Uppsala
1875, blef N. därstädes filos. doktor
1884 och förordnades s. å.
till docent i historia och 1888
i statskunskap, hvarpå han 1890 med bibehållande
af docenturen utnämndes till lektor i historia
och svenska vid Uppsala högre allmänna
läroverk. Sedan han 1889 i Berlin för Richthofen
idkat studier i geografi, förordnades han
1892 att bestrida undervisningen i besagda ämne
vid Uppsala universitet, hvilket förordnande
han utöfvade till 1901. Invald bland stadsfullmäktige
i nyssnämnda stad 1890, deltog han med
lifligt intresse i behandlingen af dess kommunala
angelägenheter, på samma gång han genom föredrag,
tidningsartiklar och skrifter i tullskyddsvänlig
och konservativ riktning inlade sitt ord
i diskussionen om dagens politiska frågor. Denna
hans verksamhet föranledde väsentligen hans inväljande
1899 i Första kammaren för Uppsala
län, i hvars landsting han var ledamot 1899–1902,
under det han samtidigt alltjämt tillhörde
Uppsala stadsfullmäktige. Bland af N. författade
skrifter må nämnas De svenska ostindiska kompanierna
1883, hvilket arbete belöntes med guldmedalj
af Vet. och Vitt. samh. i Göteborg och
infördes i dess »Handlingar» 18, Bidrag till
svenska handelns och näringarnas historia under
senare delen af 1700-talet I, 1884, hvilken
akademiska afhandling belöntes med Geijerska
priset, Jonas Alströmer och hans verk i »Hist.
tidskr.», V, 1885, Handbok i Sveriges geografi
1895, Handelns historia, införd i »Rotschilds
handbok för köpmän», 2:dra uppl. 1896–97,
Geografiens och de geografiska upptäckternas
historia 1899, Sveriges rike, handbok för det
svenska folket I–II, 1899–1902. Äfven äro af
honom författade talrika artiklar i Nordisk familjebok
och dess supplement m. m. Svedelius’ »Handbok
i statskunskap» utkom omarbetad af N. i 4
band 1887–91. Likaså har han tillsammans med
C. G. Styffe utgifvit »Hugonis Grotii epistolæ ad
Axelium Oxenstierna» 1889, 1891. Arbetet, som
omfattar tiden 1633–45 utgör band 2 och 4
af Andra afdelningen af »Rikskanslären Axel
Oxenstiernas skrifter och brefväxling».
N., som 1902 erhöll transport som lektor till Högre
realläroverket i Stockholm, var 1903–04 redaktör
af tidningen »Vårt land», som under
hans ledning med fullföljande i hufvudsak af
sina konservativa traditioner började visa mera
öppen blick för tidens kraf. Så tog den kraftigt
till orda för valfritt civiläktenskap och för den
1904 beslutade särskilda öfverstyrelsen för läroverken,
till hvars seger i Första kammaren N.,
som s. å. varit ledamot af läroverksutskottet, bidrog
med ett mot biskop Billing riktadt, ganska
spetsigt anförande. N. kvarstår fortfarande som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
