Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Mörner, Adolf - 13. Mörner, Carl Gabriel - 14. Mörner, Adolf Göran - 15. Mörner, Carl Göran Detlof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskrifning öfver Närikes och Värmlands höfdingedöme</i>
m. m.
Gift 1734 med friherrinnan Agneta Kristina Ribbing.
13. Mörner, Carl Gabriel, ämbetsman, patriot. Född
på Edsberg i Stockholms län d. 3 okt. 1737;
den föregåendes son.
I Uppsala ägnade
sig M. åt lagfarenheten och ingick efter
aflagd juridisk examen som auskultant i Svea
hofrätt 1757. Han lämnade emellertid snart
tjänstemannabanan, där hans befordringar
inskränkte sig till e. o. notarie i hofrätten och
e. o. kanslist i justitierevisionsexpeditionen. 1762
utnämndes han till kammarherre hos drottning Lovisa
Ulrika och blef 1774 hofmarskalk hos hennes dotter,
prinsessan Sofia Albertina. Sedan han 1781 dragit sig
tillbaka till det enskilda lifvet, ägnade han sig
med allvar åt vården af sina stora landtegendomar,
på samma gång han på riddarhuset, där han intog en
synnerlig aktad ställning, kraftigt och med värma
höjde sin röst för de lägre klassernas upplysning
och förbättrade ställning. Såsom landthushållare
verkade han genom ett rationellare jordbrukssätt
och blef genom den omsorg, han ägnade sina talrika
underhafvande, en föresyn för landets öfriga
jordbrukare. 1801 mottog han Vet.-akad:s kallelse
att vara hennes ledamot.
Han afled i Nyköping d. 5 dec. 1828.
Gift 1772 med friherrinnan Lovisa Ulrika
Horn, dotter af revolutionsmannen från 1756 Gustaf
Jakob Horn (se I: 52).
14. Mörner, Adolf Göran, politiker, statsråd.
Född på Espelunda i Nerike d. 27 juli 1773; den
föregåendes son.
Han inskrefs nio år gammal såsom
fänrik vid Svea lifgarde och utnämndes året därefter
till kammarjunkare hos konungen. Med grundlig
underbyggnad, inhämtad i det fint bildade
föräldrahemmet, skickades han 1788 till Uppsala,
där han tre år senare aflade kansliexamen och genast
blef inskrifven i k. kansliet. Befordrad 1793 till
kopist i kammarexpeditionen, följde han året därefter
såsom ambassadkavaljer envoyén frih. von Nolcken
till Wien och förestod någon tid beskickningen
därstädes. Efter sin återkomst 1795 utnämndes han
till andre sekreterare i kabinettet för utrikes
brefväxlingen, tog året därefter afsked från gardet
och anställdes såsom kavaljer hos hertiginnan af
Södermanland. I trots af sina förbindelser med
hofvet uppträdde han vid riksdagen i Norrköping
1800 såsom en af de ifrigaste oppositionsmännen och
hade säkert följt flere andras exempel och afsagt
sig adelskapet, om han därutinnan ej blifvit
förhindrad af sin fader. Följden blef emellertid,
att han entledigades från sina beställningar både inom
hofvet och kabinettet. Han drog sig då tillbaka till
sin egendom Espelunda i Nerike, ägnande sin tid åt
landthushållning, studier samt författandet af smärre
tidningsuppsatser i finansiella och statsekonomiska
ämnen. Statshvälfningen 1809 förde honom åter in i
det offentliga lifvet, i det han bl. a. som ledamot
af konstitutionsutskottet uppträdde vid riksdagen
s. å. såsom en
nitisk och verksam medlem af det Mannerheimska
partiet, som i första rummet har äran af 1809 års
verk. Hans stora kunskaper och parlamentariska
vältalighet fäste snart vid honom tronföljarens
uppmärksamhet, och i nov. 1812, kort efter det
M. bevistat riksdagen i Örebro, där han var medlem af
hemliga utskottet, kallades han till statssekreterare
vid handels- och finansexpeditionen. Från denna tid
gingo hans utmärkelser i jämnbredd med de viktiga
uppdrag, som lämnades i hans händer. 1814 utsågs
han till en bland kommissarierna, som underhandlade
med stortinget i Kristiania om Norges förening med
Sverige. Inkallad till statsråd efter Adlerbeth 1815,
afslöt han jämte statsministern grefve von Engeström
1817 en handelstraktat med Nordamerikas förenade
stater, utnämndes 1818 till serafimerriddare, blef
1821 efter Edelcreutz direktör i Landtbruksakademien,
1822 en af rikets herrar och förordnades 1837 i
ledigheten efter grefve af Wetterstedt till utrikes
statsminister. 1812 hade han vunnit Svenska akad:s
stora pris för sitt svar på hennes prisfråga och
sex år senare kallade samma vittra samfund honom
till sin ledamot. Föröfrigt var han ledamot af
Vet.-akad. och Musik.-akad., hedersledamot af Vitt.,
Hist. och Ant.-akad., ledamot af Vetensk.-societeten i
Uppsala samt en mängd in- och utländska vetenskapliga
samfund.
Död d. 30 jan. 1838.
»En man af mångsidiga kunskaper, mycket arbetsam, fast i sina
principer, hederlig man, ypperlig fader, make och
husbonde, samt afhållen och aktad af alla, som med
honom hade beröring» (yttrande af grefve J. de la
Gardie).
Gift 1806 med Katarina Ulrika Heijkensköld.
15. Mörner, Carl Göran Detlof, ämbetsman,
politiker. Född d. 31 okt. 1808; den
föreg. son.
Student i Uppsala 1825, aflade
M. därstädes juris kandidatexamen 1829 och, sedan
han vid tjuguett års ålder blifvit utnämnd till
kammarherre, ingick han i Svea Hofrätt, där han
1833 förordnades till e. o. fiskal och 1834 erhöll
häradshöfdings namn, heder och värdighet. Befordrad
1835 till fiskal i samma hofrätt, utnämndes han till
assessor därstädes 1839 och befordrades 1848 till
hofrättsråd.
Redan vid 1834–35 års riksdag hade
M. börjat att intresseradt deltaga i riddarhusets
debatter och gjorde sig snart bemärkt inom det
konservativa lägret, som 1844 åvägabringade hans
insättande i lagutskottet. 1848 valdes han till
justitieombudsmannens efterträdare och var vid
1850–51 års riksdag medlem af statsutskottet. Hans
inkallande i statsrådet 1851 betraktades utåt som
ett tydligt insegel på att Oscar I:s regeringssystem
bestämdt förändrats i högerriktning. 1858 utträdde
M. ur konseljen och blef president i kammarrätten,
från hvilken plats han 1874 tog afsked.
Han fortfor att vid riksdagarna mera oförtrutet än de flesta
vara verksam för, hvad han ansåg rätt och gagneligt,
samt lyckades, tack vare sina gedigna och redbara
egenskaper, äfven vinna motståndarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
