Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lönnroth, Arvid Fredrik - (Löwe) Löwen - 1. Löwen, Axel - 2. Löwen, Fabian - Löwenhielm - 1. Löwenhielm, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karlberg visade L. sådana anlag för teckning, att
han af Oscar I 1852 erhöll ett enskildt understöd
för att utveckla sin talang vid konstakademien i
Stockholm. Utom den offentliga undervisning, han
här åtnjöt, begagnade han under samma tid Staaffs
enskilda handledning i målning, företog 1856, på
d. v. kronprinsens och några konstvänners i Göteborg
bekostnad en studieresa till Düsseldorf, där han
uppehöll sig till våren 1859 och hufvudsakligen hade
professor Camphausen till lärare. 1862 erhöll han af
akademien för de fria konsterna ett resestipendium,
hvarmed han gjorde en ny resa utomlands. Han
tillbragte denna studietid förnämligast i Berlin och
Dresden. Af hans taflor märkas: Ridknekt förande
hästar samt Fågeljakt, båda tillhörande Carl XV:s
samling; Hästar skrämda af vargar; Efter jakten;
Hästar återvändande från bete; Hästar i stall.
På den militära banan avancerade L. till kapten i
Älfsborgs regemente 1864 samt blef 1879 vid sitt
afskedstagande major i armén. Död å Söderkulla
vid Borås d. 13 mars 1880.
Gift 1865 med Kristina Elisabet Adelsköld.
(Löwe) Löwen. Gerhard Löwe gick i fejden mot Sigismund
i hertig Carls tjänst, och hans söner Friedrich
och Gerhard naturaliserades som svenska adelsmän. I
Sverige introducerades flere ättemedlemmar 1723. En
af dessa, Axel (se nedan) blef 1731 friherre och 1751
grefve. Hans broder, Fabian (se nedan) blef 1766
friherre. Innehafvaren af fideikommisset Trollesund
skall äfven bära namnet Trolle och kallar sig därför
Trolle-Löwen.
1. Löwen, Axel, krigare, riksråd. Född d. 1
nov. 1686. Föräldrar: öfversten och landshöfdingen
Otto Wilhelm Löwen och Helena Tott.
Efter flera års krigstjänst utomlands, utnämndes L. 1710 till
svensk generalkvartermästarlöjtnant samt erhöll
sitt verksamhetsfält i Bremen. Då han här sökte
försvara landet mot danskarne, blef han af dessa
1712 tillfångatagen, just då han med sitt manskap
arbetade på att upprifva dammen och öppna slussen vid
Schwinge-strömmen. Efter flere månaders fångenskap
lyckades han undkomma och begaf sig till Stralsund,
där han en mulen sommarnatt smög sig genom sachsarnas
posteringar in i staden. Här befästade han 1715
den strax utom stadsvallarna belägna Rudön och
försvarade sig från dess batterier med tapperhet och
framgång mot danskarna. För detta sitt välförhållande
befordrades han af Carl XII till öfverste samt deltog
1716 i fälttåget mot Norge, där han, vid Ringeriges
prästgård, andra gången blef af danskarna gjord
till krigsfånge. Efter konungens död befordrad till
generalmajor 1719 samt 1720 till generalkvartermästare
och direktör öfver fortifikationen, upphöjdes han
1731 till friherre, blef 1737 general af infanteriet
samt öfverbefälhafvare i Finland. 1739 riksråd,
1748–66 generalguvernör i Pommern och Greifswalds
akademikansler; ledamot af Vet.-akad.; 1748
serafimerriddare och 1751 grefve. Vid uppnådda
åttio lefnadsår nedlade han 1766 sina ämbeten
och afled i Stralsund d. 25 juli 1772.
I fortifikationsväsendet ägde han både skicklighet och
förtjänster. Såsom politiker bekände han sig till
Hattpartiet, men uppträdde i rådet vanligen på den
förmedlande sidan.
Gift 1: 1723 med grefvinnan Sofia
Carolina Piper och 2: 1735 med grefvinnan Eva Horn,
dotter af kanslipresidenten Arvid Bernhard Horn.
2. Löwen, Fabian, krigare, politiker. Född i
Stockholm d. 30 sept. 1699; den föregåendes bror.
Fabian L. ingick liksom brodern i krigstjänst och
blef kapten vid konung Fredriks dragonregemente i
Hessen-Kassel 1723. Förflyttad därifrån till korpral
vid Lifdrabantkåren 1731, befordrades han 1736 till
ryttmästare vid Norra Skånska kavalleriregementet,
hvarpå han 1737 ingick såsom öfverste i holländsk
tjänst. Härunder deltog han med utmärkelse i tvenne
års fälttåg med kejserliga armén vid Rhen och erhöll
sin nästa befordran inom svenska krigsmakten genom
sin fullmakt såsom generalmajor 1762. Slutligen
förordnad till direktör vid det nya Ostindiska
kompaniet, upphöjdes han 1766 till friherre och
afled i Stockholm d. 19 dec. 1773.
L. var äfven
en intresserad deltagare i sin tids politiska lif å
Mössornas sida och tjänstgjorde bl. a. redan 1746
som deras betrodde penningutdelare. Vid riksdagen
1760–62 uppträdde han kraftigt för afslutandet af
en snar fred med Preussen och blef med anledning
af sin beifran af Hattpartiets finanspolitik vald
till bankofullmäktig. Som sådan fick han dock
vid 1765–66 års riksdags stora finansiella räfst
dela den allmänna oviljan mot fullmäktige och blef
heller icke omvald till denna post. Vid 1769–70 års
riksdag var han nästan den ende icke rättrogne Hatt,
åt hvilken bereddes plats i sekreta utskottet. Dels
genom sitt gifte, dels genom klok hushållning,
hade han förvärfvat en ansenlig förmögenhet och
gjorde tvenne sina egendomar Sjösa och Häringe i
Södermanland till fideikommiss för sina söner.
Gift 1743 med Sofia Elisabet Augusta Trolle,
en dotter till den bekante stiftaren af de stora
Trollefideikommissen, öfverstelöjtnanten Fredrik
Trolle.
Löwenhielm. Släkten härstammar från en vallon,
som på 1500-talet inkom till Sverige från Lüttich
och blef tornbyggare. Hans efterkommande kallade sig
Norenius, Noreen och Nordberg. Sonsonssonen, assessorn
i Göta hofrätt, sedermera hofrättsrådet därstädes,
Gudmund Nordberg, blef 1725 adlad med namnet
Löwenhielm.
1. Löwenhielm, Carl Gustaf, embetsman,
politiker, skriftställare. Född på Ström i Värmland
d. 5 jan. 1701. Föräldrar: d. v. häradshöfdingen
i Värmland Gudmund Nordberg, adlad Löwenhielm,
och friherrinnan Maria Cederhielm.
L. blef, efter juridiska studier i Uppsala, 1719 auskultant i
Göta hofrätt och 1729 häradshöfding öfver Dalsland,
hvarifrån han 1739 förflyttades till Västersysslet
i Värmland.
Han hade då nyss börjat uppträda å den
politiska vädjobanan som ifrig Hatt och rönte redan
vid 1740–41 års riksdag stora bevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
